Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kalvningsförlamning är en sjukdom hos kor orsakad av hypokalcemi som i värsta fall kan ha en dödlig utgång. Sjukdomen uppstår runt kalvning och grundar sig i att kons kalciumbehov ökar kraftigt vid laktationsstart och kalciumhomeostasen inte kan upprätthållas. Även om sjukdomen behandlas så kan den få konsekvenser så som ökad risk för att kon ska drabbas av andra sjukdomar och en ko som fått kalvningsförlamning löper högre risk att gå till förtidsslakt.
Syftet med det här arbetet är att genom en enkätstudie få inblick i Sveriges veterinärer kunskaper om sjukdomen, hur de diagnostiserar, behandlar och ger råd om kalvningsförlamning för att kunna besvara frågan om hur samstämmig Sveriges veterinärkår är i dessa aspekter. Enkäten gick ut i sociala medier riktade till veterinärer samt på Distriktsveterinärernas intranät och till Växa Sverige. Den besvarades fullständigt av 202 personer och ansågs representera veterinärkåren i stort när det gäller kön, ålder, geografisk lokalisation och utbildning.
Enkäten bestod av 22 frågor där de första åtta frågorna kartlade demografin hos de svarade. Därefter följde frågor som berörde den kliniska bilden vid kalvningsförlamning och hur veterinärer diagnostiserar, behandlar, rangordnar riskfaktorer och arbetar förebyggande mot sjukdomen.
Resultatet från enkäten är det första i sitt slag att försöka kartlägga det veterinära perspektivet om kalvningsförlamning i Sverige. En del är veterinärerna överens om men det finns skillnader i hur de hanterar och vilken förståelse de har för sjukdomen. Det finns skillnader i om veterinärer tycker kalvningsförlamning är ett ökande, minskade eller oförändrat problem och ett samband kan ses i hur länge veterinärerna arbetat. Diagnos ställs genom anamnes och kliniska fynd men hur sjukdomen konfirmeras varierar. Den absoluta majoriteten behandlar med kalcium i.v. men behandling utöver den infusionen varierar. Bland annat uppges icke-steroida anti-inflammatoriska medel, glukos och fosfor som möjlig adderad behandling samtidigt som delvis urmjölkning och tender-love-care efter behandling rekommenderas. Återfallsrisken enligt veterinärerna följer littera-turen men veterinärer nyare i yrket har en högre grad återfall än veterinärer som arbetat mer än 11 år. De högst rankade riskfaktorerna ansågs vara foderstaten under sinperioden och vilket lakta-tionsnummer kon har. Lägst rankad riskfaktor ansåg vara ras. Riskfaktorer och förebyggande åtgärder diskuteras tillsammans med djurägaren främst på gårdar med hög frekvens kalvnings-förlamning men ju längre veterinären arbetat desto vanligare blir det att diskussionen sker redan vid första besöket. Den vanligaste rekommendationen av förebyggande åtgärder är en kombination av p.o. produkter och foderstrategier.
Förutom enkätstudien har djurhälsostatisktik hämtats från Jordbruksverket och Växa Sverige för att sammanställa hur incidensen för kalvningsförlamning ändrats de senaste 10 åren. Kontrollåret 2021/2022 drabbades 2,4 % av Sveriges mjölkkor av kalvningsförlamning och incidensen har inte förändrats nämnvärt sedan 2011/2012.
Slutsatsen när både enkätstudiens resultat och djurhälsostatistiken vägs samma är därför som sådan att den svenska veterinärkåren är enig om vissa aspekter men splittrad när de kommer till andra delar om kalvningsförlamning och kanske är det därför incidensen kalvningsförlamning stagnerat något de senaste 10 åren. Framtida forskning är nödvändig för att fortsatt utveckla hanteringen av kalvningsförlamning på mjölkkor och samordna veterinärkåren för att kunna ta ett gemensamt grepp mot att fortsätta sänka incidensen kalvningsförlamning hos de svenska mjölkkorna.

Milk fever is a disease in cows caused by hypocalcemia that in worst case scenario can be fatal. The disease occurs around calving. When the cow starts lactating the need of calcium rapidly increase and calcium homeostasis cannot be upheld. Even if the disease is treated, it can have consequences such as an increased risk of the cow suffering from other diseases and a cow with milk fever is at higher risk of premature culling.
The purpose of this work is to, through a survey, gain insight into Swedish veterinarians’ knowledge of the disease, how they diagnose, treat and give the farmers advice on milk fever prophylaxis and answer the question of how unanimous Sweden’s veterinarians is in these aspects. The survey was published in social media aimed at veterinarians and on Distriktsveterinärernas intranet and to Växa Sweden. It was fully answered by 202 persons and was representative of the veterinary profession at large in terms of gender, age, geographic location and education.
The survey consisted of 22 questions and the first eight questions mapped the demographics of the respondents. This was followed by questions concerning the clinical picture of milk fever and how the veterinary diagnose, treat, rank risk factors and work prophylactic against the disease.
The results of the survey are the first of its kind to map the veterinary perspective on milk fever in Sweden. The veterinarians agree on some aspects but there are differences in how they handle and what understanding they have of the disease. There are differences in whether veterinarians think milk fever is an increasing, decreasing or unchanged problem and a connection to how long the veterinarian have worked can been seen. Diagnosis is made through anamnesis and clinical findings but how the disease is confirmed varies. The absolute majority use i.v. calcium as treatment but any additional medicinal treatment varies. Nonsteroidal anti-inflammatory drug, glucose and phosphorus are all stated as possible added treatment while partial milking and tender-love-care after treatment are recommended. The relapse rate according to the veterinarians follows the literature, but veterinarians newer to the profession have a higher degree of relapses than veterinarians who have worked more than 11 years. The highest ranked risk factors were the diet during the dry period and parity of the cow. The lowest ranked risk factor was breed. Risk factors and prophylactic measures are discussed with the farmer but mainly on farms with a high frequency of milk fever. The longer the veterinarian has worked the more common it becomes that the discussion takes place on the first visit. The most common preventive recommendation is a combination of p.o. products and diet strategies.
In addition to the survey, animal health statistics were obtained from The Swedish Board of Agriculture and Växa Sweden to compile how the incidence of milk fever has changed in the last 10 years. In the control year 2021/2022, 2.4% of Sweden’s dairy cows suffered from milk fever and the incidence has not changed notable since 2011/2012.
The conclusion when both the survey results and the animal health statistics together are summarized is therefore as such that Swedish veterinarians agrees on certain aspects bur divided on other parts about milk fever and perhaps that is why the incidence of milk fever has somewhat stagnated in the last 10 years. Future research is needed to further guide the management of hypocalcemia in dairy cows and coordinate veterinarians’ approach to the disease is necessary to further reduce the incidence of milk fever in Swedish dairy cows.