Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att ha tillgång till det offentliga rummet oberoende av tid och plats är en grundläggande rättighet. Trots detta ser vi hur många känner sig otrygga i det offentliga rummet, särskilt kvinnor och individer som avviker från den vita och maskulina heteronormen. Områden som präglas av skymd sikt, begränsade flyktvägar och element som dolda utrymmen
tenderar att främja otrygghetskänslor. Egenskaper som dessa är vanligt förekommande i urbana grönområden och särskilt under mörka timmar vilket gör grönområden sårbara för exploatering i samband med trygghetsåtgärder. I en klimatförändrad samtid är det av yttersta vikt att skydda och bevara våra befintliga grönområden, både för deras betydande ekosystemtjänster och deras rätt att existera inom vår värld.

Denna studie undersöker orsakerna till kvinnors upplevda trygghet i grönområden och hur dessa samspelar och motarbetar varandra, utifrån ett ekofeministiskt perspektiv. Studien har utforskats genom litteraturstudier inom ämnet vegetation och upplevd trygghet. Vidare har en fallstudie av Pildammsparken gjorts med hjälp av intervjuer, deltagande
observationer och slutligen en enkätundersökning.

Genom att använda ekofeministisk teori med ett intersektionellt perspektiv har studien visat att vegetation inte är den primära orsaken till otrygghet. Istället är vegetation en främjande faktor för trygghet som bidrar till välbefinnande och samhörighet. Resultaten indikerar att problemet sträcker sig bortom vegetationens närvaro och reflekterar bredare samhälleliga strukturer och normer som påverkar upplevd trygghet.

Vidare betonas vikten av trygghetsfrämjande åtgärder som tar hänsyn till vegetation och kvinnor för att främja inkludering och tillgänglighet i både befintliga och nya grönområden. För att motverka samhällsproblem relaterade till kvinnors upplevda säkerhet i grönområden och för att utmana uppfattningen att vegetation är underordnad, är det nödvändigt att integrera ekofeminism och intersektionalitet i beslutsprocesser. Detta för att identifiera och
bekämpa maktstrukturer som gynnar en grupp på bekostnad av en annan och möjliggör exploatering av vegetation.

The right to access public spaces at any time and in any place is a fundamental human right. However, many individuals, especially women and those diverging from the white and masculine heteronorm, experience feeling unsafe in these spaces. Areas with limited escape routes and poor visibility often foster feelings of unsafety. Such traits are common in urban green areas, particularly after dark, making them vulnerable to exploitation when safety measures are implemented. Amidst today’s climate change challenges, it is crucial to protect and maintain our existing green areas, both for their ecosystem services and their right to exist in our world.

This study investigates the causes of women’s perceived safety in urban green areas and explores the complex relationships among these variables with an ecofeminist standpoint. It includes a literature review on vegetation and perceived safety, along with a case study of Pildammsparken conducted through interviews, participatory observations, and a survey to complement the collected data.

Applying ecofeminist theory through an intersectional lens, the study demonstrates that vegetation alone is not the primary factor influencing perceived safety. Instead, vegetation plays a supportive role in enhancing well-being and fostering a sense of belonging. The
findings indicate that the issue extends beyond the presence of vegetation, emphasizing broader societal structures and norms that shape perceptions of safety.

The research highlights the importance of initiatives that enhance safety by considering vegetation and gender equality, aiming to improve inclusivity and accessibility in both established and emerging green spaces. Addressing social issues concerning women’s perceived safety in green areas, and challenging the perception of vegetation as inferior, requires integrating ecofeminism and intersectionality into decision-making processes.
This approach is essential for recognizing and confronting power structures that enable the exploitation of vegetation and sustain privilege and inequality across different groups.