Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En viktig del av djurhälsopersonalens arbete är att uppmärksamma misstänkta fall
av vanvård och att genom anmälningsplikten föra dialog med både djurägare och
länsstyrelsen för att se till djurens bästa. Detta arbete undersöker hur legitimerade
djursjuksköterskor ställer sig till anmälningsplikten och om det finns en osäkerhet
kring hur den bör efterföljas.
Arbetet inleddes med intervjuer med två representanter från länsstyrelsen. Den ena
från länsstyrelsen i Uppsala och den andra från länsstyrelsen i Södermanland.
Representanterna fick svara på frågor om hur anmälningsplikten är utformad, hur
de resonerade kring motiveringar att inte anmäla, samt att de ombads förtydliga
kring anonymitet för den som anmäler och risker med en anmälan. Statistik från
respektive län erhölls även. En enkät spreds sedan till 107 djurkliniker i Sverige där
legitimerade djursjukskötare uppmanades att berätta om eventuella osäkerheter de
har inför anmälningsplikten. Enkäten undersökte även i vilken mån respondenterna
ansvarar för att anmäla, vem som upprättade anmälningar om de inte själva gjorde
det samt hur de resonerade kring upprättade och icke upprättade anmälningar.
Enkäten besvarades av 95 respondenter.
Resultaten av enkäten visade att det finns en utbredd osäkerhet och rädsla hos de
djursjukskötare som svarat på enkäten när det kommer till att anmäla misstänkta
fall av vanvård till länsstyrelsen. Anledningarna varierade men däribland uttrycktes
oklarhet kring vem det yttersta ansvaret ligger hos då somliga djursjukskötare
känner att veterinären bör vara den som upprättar anmälan. En annan anledning till
osäkerhet är rädsla för negativa konsekvenser för djuret och risker för att bli utsatt
för hot av förargade djurägare. Dessa rädslor är inte helt grundlösa men enligt
representanter från länsstyrelsen finns alternativet att i stället upprätta en anmälan
i klinikens namn, på det sätt uppfylls fortfarande anmälningsplikten.
Om en anmälan uteblir på grund av osäkerhet eller rädsla för konsekvenserna kan
detta leda till att djur riskerar att utsättas för utökat lidande eller död. Att anmäla
leder inte automatiskt till djurförbud eller rättslig påföljd för en djurägare utan kan
vara ett hjälpmedel för djurägaren som kanske inte har den information denne
behöver för att korrekt vårda sitt djur. Normativa etiska teorier kan appliceras när
djursjukskötare väger mellan att upprätta en anmälan eller inte och kan fungera som
riktlinjer för ett ställningstagande.

A crucial part of working as veterinary professionals is identifying cases of animal
abuse and neglect. The duty of reporting animal welfare cases includes maintaining
a dialog with both pet owners and the County Administrative Board. This study
aims to examine licensed veterinary nurses' views on the duty to report animal
welfare discrepancies and if there are any uncertainties surrounding the duty to
report.
Initially, interviews with two representatives from the Swedish County
Administrative Board were held. One representative was from Uppsala and the
other from Södermanland. The representatives were asked questions about how the
reporting obligation is formulated and their stance on motives not to report animal
abuse. The representatives were also asked to clarify how anonymity for the person
reporting can be obtained, and to elaborate on the risks associated with reporting to
the County Administrative Board. Statistics from both counties were also accessed.
Subsequently, a survey was distributed to 107 veterinary clinics in Sweden where
licensed animal nurses were encouraged to express their uncertainties about the
reporting obligation. The survey also investigated to what extent the respondents
are responsible for reporting, who filed reports if they did not do it themselves, and
their reasoning surrounding filed and unfiled reports. The survey was answered by
95 respondents.
The results of the survey revealed that there is widespread uncertainty and fear
among the respondents when it comes to reporting suspected animal neglect to the
County Administrative Board. The reasons for this varied, but among them was
uncertainty about where the ultimate responsibility lies, as some veterinary nurses
feel that the veterinarian should be the one to file the report. Another reason for
uncertainty was fear of negative consequences for the animal and risks of being
subjected to threats from disgruntled pet owners. These fears are not entirely
unfounded, but according to representatives from the County Administrative Board,
there is the option of filing a report in the clinic's name and not the singular member
of staff’s, thereby still fulfilling the reporting obligation.
A missed report due to uncertainty or fear of the consequences a report may have,
can in the worst-case scenario lead to animals suffering or dying as a result of
neglect. Reporting does not automatically result in an animal ban or legal
consequences for an animal owner but can instead be a tool for the owner who may
not have the information they need to properly care for their animal. Normative
ethical theories can be applied to situations where veterinary nurses feel uncertain
about whether to report or not.