Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Idag är grisköttsproduktion en av de största köttproduktionerna inom EU. Ett av de största upplevda välfärdsproblemen inom grisuppfödningen är svansbitning. Svanskupering är en lösning som ofta används inom EU för att minska risken för svansbitning, dock leder svanskuperingen själv till annan problematik såsom smärta och risk för infektioner. I ett försök att förbättra välfärden för grisar godkändes ett lagförslag inom EU där det inkluderas delar som svanskupering, tandfilning och utrymmeskrav.

Svansbitning är ett multifaktoriellt problem som ofta uppstår i samband med undermåliga förhållanden som inte uppfyller djurens behov. Det går att förebygga svansbitning på olika sätt, exempelvis genom att erbjuda manipulerbart material, bra stallklimat och en lämplig beläggningsgrad. Svanskupering riskerar att leda till långvarig smärta och infektioner, samtidigt som grundproblematiken till svansbitning inte blir löst.

Svenska och nederländska lantbrukare i denna studie upplevde delar av direktivet som svårtolkat och ”fyrkantigt”. Det fanns en tydlig skillnad mellan svenska och nederländska lantbrukare i hanteringen av grisens svans. Det var en märkbar skillnad i vad lantbrukare från de olika länderna anser som svanskupering, där det i Sverige anses som något som inte bör ske och i Nederländerna anses vara det bästa sättet att hantera svansbitning på, där man ser det som den snällaste metoden.

Tolkningen av direktivet anses vara en av de huvudsakliga anledningarna till att direktivet har hanterats olika i medlemsstaterna. Lantbrukare anser att det finns bra och dåligt innehåll med direktivet och det skiljer mellan svenska och nederländska lantbrukare i hur svansar ska hanteras. Det finns olika sätt att minska rutinmässig svanskupering inom EU beroende på vilken väg EU vill ta, antingen en kombination av eller enbart via mer auktoritära metoder eller med mer vägledande metoder. Avslutningsvis behövs det fler studier om hur man på bästa sätt implementerar direktivet och hur svanskupering kan minskas.

Today, pig production stands as one of the largest meat industries in the EU. A common welfare concern in this sector is tail biting. To reduce tail biting, farmers turn to tail docking. Tail docking, unfortunately, contributes to welfare issues, such as pain and risk of infection. Recognizing the need to enhance pig welfare, bills have been passed, incorporating measures such as tail docking, tooth filing, and space requirements.
Tail biting is a multifactorial problem that often arises in connection with poorer welfare conditions, and it is possible to prevent tail biting in different ways, such as by offering manipulable material, providing an optimal stable climate, and a reasonable stocking density. Tail docking contributes to welfare problems, such as the risk of long-term pain and infections, while the fundamental problem of tail biting is not solved.
Swedish and Dutch farmers experienced parts of the directive as challenging to interpret, where there is a clear difference between Swedish and Dutch farmers in the handling of the pig's tail. There is also a clear difference in how farmers from the two countries consider tail docking; in Sweden, it is considered something that should not occur, and in the Netherlands, it is considered the best way to deal with tail biting, and considered as the kindest method.
The interpretation is one of the main reasons the directive has been handled differently in the Member States. Farmers believe that there are good and bad content about the directive and that there is a difference between Swedish and Dutch farmers in how tails should be handled. There are different ways to reduce routine tail docking within the EU, depending on which way the EU wants to go: either a combination of or only through more authoritarian or helpful methods. In conclusion, more studies are needed about how to implement the pig directive in the best way and how to reduce tail docking.