Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Överrörlighet hos häst är ett aktuellt ämne som diskuteras bland ryttare. Rörliga gångarter är en
fördelaktig egenskap inom varmblodsaveln och det har påvisats ett samband mellan varmblodsaveln
och en överrörlighetssjukdom som drabbar föl. Dock saknas det en definition gällande vad som
avses med överrörlighet hos häst och det förekommer dessutom inga validerade metoder för att mäta
hästens rörlighet. Denna studie syftar till att validera mätmetoder för att mäta rörlighet hos häst för
att dessa metoder i framtiden eventuellt ska kunna användas för att utvärdera överrörlighet.
I studien deltog 15 hästar som genomförde sex rörlighetstester. Tre bedömare mätte hästarnas
hudelasticitet och smidighet i ryggrad samt ledrörlighet i kota, karpus och has. Utifrån detta
beräknades intraclass correlation coefficients (ICC) baserat på samtliga mätvärden för att utvärdera
intra- och interbedömarreliabilitet. Utöver det beräknades medelvärde och standardavvikelse för
varje enskild bedömare vid varje test och häst, i syfte att jämföra bedömarnas medelvärde. Slutligen
beräknades medelvärde per häst i varje specifikt test, för att skapa en uppfattning om
normalvariationen i populationen.
Resultatet av studien visade att interbedömarreliabiliteten var dålig eller måttlig för hälften av
rörelsetesterna men visade sig vara utmärkt för att mäta extension av karpus.
Intrabedömarreliabiliteten var med få undantag var bra eller utmärkt, med ICC-värden från 0,53
som lägst och 0,96 som högst. Högst intrabedömarreliabilitet hade mobilitetstestet för extension av
has med knäled i 90 graders flexion.
För att dessa mätmetoder ska kunna bli användbara behöver de testas på en större population
hästar för att säkerställa mätmetodernas reliabilitet. Mätmetoderna behöver också testas på olika
grupper av hästar som är både överrörliga och mindre rörliga för att sammanställa normalvärden för
rörlighet hos häst.

Hypermobility in horses is a topical issue that is discussed among equestrians. Mobile gaits are
important in the breeding program for Swedish warmblood horses and there is an association
between the selective breeding and a hypermobility disease affecting foals. However, there is no
valid definition regarding what is meant by hypermobility in horses and there are also no validated
methods for measuring mobility in horses. This study aims to validate methods for measuring
mobility in horses with the purpose of potentially using these methods to evaluate hypermobility in
the future.
The study was conducted on 15 horses, which participated in six mobility tests. Three testers
measured the horses' skin elasticity and back agility, as well as joint mobility in the fetlock, carpus
and hock. Based on this, the intra-class correlation coefficients (ICC) were calculated to evaluate
intra- and inter-tester reliability for each individual test. The mean value and standard deviation
within the individual testers were also calculated for each mobility test. Finally, every individual
horse’s mean value in each mobility test was calculated, to get an estimate of the normal variation
in the population.
The results of the study showed that the inter-tester reliability was poor or moderate for half of
the mobility tests but for measuring extension of the carpus it was excellent.
Intra-rater reliability was, with few exceptions, good or excellent, with the ICC ranging from
0.53 to 0.96. The mobility test for hock extension with the stifle joint at a 90-degree angle had the
highest intra-tester reliability.
Further studies conducted on a larger population of horses are needed to validate the methods
evaluated in this study. The methods should also be evaluated for different groups of horses that are
more or less mobile, with the aim of compiling normal values for mobility in horses.