Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kronisk muskuloskeletal smärta i extremiteterna hos katt är underdiagnostiserat inom djurens hälso- och sjukvård och påverkar djurvälfärden. Odiagnostiserad smärta kan påverka kattens beteende på klinik och öka risken för både flyktförsök och offensiv eller defensiv aggression, vilket innebär säkerhetsrisk för katt, personal och djurägare. En stor utmaning för personalens förmåga att upptäcka odiagnostiserad smärta grundas i att stress- och smärtbeteenden kan presenteras på liknande sätt.
Kandidatarbetets syfte var att undersöka hur katter som uppvisar smärtbeteenden under utförandet av kliniska moment hanteras på veterinärklinik samt hur personal upplever svårhanterliga beteenden och anpassar sin hantering efter dessa beteenden. För att undersöka detta utformades en enkät som distribuerades via e-post till 171 svenska kliniker samt delades i en Facebookgrupp för legitimerade djursjukskötare i Sverige. Enkäten fullföljdes av 67 personer.
Resultatet visade att de symptom som respondenterna ansåg kunde indikera någon form av smärta var ansiktsuttryck, kroppshållning, rörlighet, sociabilitet och negativa reaktioner (framförallt vid manipulering). Dessa symptom förekom främst vid perifer venkateterisering, blodprovstagning med öppen kanyl och intramuskulär injektion, som kan vara smärtsamma och ha en additiv effekt vid redan existerande smärta. Det var även under dessa moment som respondenterna upplevde att katter var mer svårhanterliga. Svårhanterlighet definierades av respondenterna som olika typer av flyktförsök och utåtagerande beteenden. Vidare visade enkäten att skalor som Spectrum of Fear, Anxiety & Stress (FAS) och Feline Grimace Scale (FGS) används relativt sällan trots att respondenterna uppgav att de utgick från faktorer som ingår i skalorna. Majoriteten (69/71) av respondenterna anpassade hanteringen om smärtsymptom förekom. Anpassningar som användes mest var filt/handduk (n = 57), undvika det ömma området (n = 58), krage (n = 51), smärtlindring (n = 42) och senareläggning av kliniskt moment i syfte att sedera inför nytt besök (n = 44). Metoder som främst är till för att skydda personal, som krage och katthandskar, ansågs i denna studie inte fungera bra som anpassning. I jämförelse ansågs de metoder som främst gynnade katten, till exempel filt/handduk, fungera bättre. I jämförelse med riktlinjer från American Animal Hospital Association (AAHA) och International Society of Feline Medicine (ISFM) samt forskning om kattens beteende finns det en överenstämmelse med respondenternas upplevelser. Katter som upplever hög stress eller ackumulering av stress till följd av additiva faktorer som miljö och smärta har ökad risk för flyktbeteenden och aggression. För att hantera dessa beteenden och genomföra nödvändiga kliniska moment rekommenderas metoder som ökar kattens trygghetskänsla och minskar hotupplevelsen. Detta kandidatarbete visar att beteenden som upplevs svårhanterliga ofta är sådana som också kan indikera smärta, men att beteenden sällan tolkas som smärta. Djurhälsopersonal och djurvårdare på nivå 2 och 3 verkar till stor del följa riktlinjer när det gäller kattvänliga hanteringsmetoder. Studiepopulationen är dock relativt liten och det skulle behövas en större studie för att få en tydligare överblick. Vidare studier bör även undersöka hur smärtbedömningsverktyg för att upptäcka muskuloskeletal smärta och sjukdomar bäst kan implementeras i praktiken. Existerande studier fokuserar på bland annat smärtskalornas validitet, men det är viktigt, för att minska risken att kattens smärta fortsätter vara underdiagnostiserad, att skalorna faktiskt implementeras och att all personal på kliniken har kunskapen och möjligheten att använda dem.

Chronic musculoskeletal pain in the extremities in cats is underdiagnosed within animal healthcare and affects animal welfare. Undiagnosed pain can affect a cat’s behavior at the clinic and increases the risk for both flight and fight behaviors, which means a safety risk for cat owner, staff, and cat. A major challenge for staff’s ability to discover undiagnosed pain is based in similarities in how pain and stress behavior are presented by the cat. This thesis aimed to investigate how cats that exhibit pain behaviors during clinical procedures are managed at veterinary clinics, and how staff experience difficult-to-handle behaviors and adapt their handling to these behaviors. To investigate this, a survey was created and sent via email to 171 Swedish veterinary clinics and shared in a Facebook group for certified veterinary technicians in Sweden. The survey was completed by 67 people. Results showed that respondents suspected some sort of pain based on the cat’s facial expression, body posture, mobility, sociability, and negative reactions (primarily during manipulations). These behaviors were mostly prevalent during peripheral veinous catheterization, blood sampling with hypodermic needle and intramuscular injection, which were also procedures during which respondents thought cats were more difficult to handle overall. Difficult-to-handle was defined by the respondents mainly as different kinds of flight and fight behaviors. The survey further showed that scales like Spectrum of Fear, Anxiety & Stress (FAS) and Feline Grimace Scale (FGS) were rarely used even if they were accessible at the clinic. Despite this, respondents claimed to base their handling on factors which are included in the assessment scales. Most respondents (69/71) adapted their handling if pain symptoms were present. Techniques primarily used were blanket/towel (n = 57), avoiding the sensitive area (n = 58), e-collar (n = 51), analgesics (n = 42) and rescheduling clinical procedures for pre-visit anxiolytics/sedatives (n = 44). Methods meant to primarily protect staff, such as e-collar and animal handling gloves, were not viewed as effective handling techniques by the respondents. In comparison, methods which primarily benefit the cat, such as blanket/towel, were seen as more effective. There is an overlap between the experiences of the respondents and guidelines from American Animal Hospital Association (AAHA) and International Society of Feline Medicine (ISFM) along with studies on feline behavior. Cats which experience high levels of stress and accumulation of stress due to additive stressors like environment and pain have an increased risk for flight and fight behaviors. To handle flight and fight behaviors and complete necessary clinical procedures, methods which increase the cat’s sense of security are recommended. This thesis shows that behaviors considered difficult to handle were similar to ones that could indicate pain, but that these behaviors were rarely thought of as pain. Staff also seem to largely follow guidelines related to cat friendly handling. However, the study population is relatively small, and a larger study is needed for a better overview. Further studies should examine how pain assessment tools for musculoskeletal pain and diseases can be effectively implemented into clinical routines. Existing studies primarily focus on the tools’ validity, but it is important that the tools are properly implemented and that all veterinary staff at the clinic can properly utilize it to decrease the risk that feline pain remains underdiagnosed.