Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Induktion av anestesi är ett kritiskt moment i anestesiprocessen då induktionsläkemedlen som
används riskerar att orsaka respiratorisk depression och apné hos patienten. Detta ökar risken för
hypoxemi vilket kan leda till hypoxi som kan orsaka skador på hjärta samt nervsystem och i värsta
fall få dödlig utgång. Tillämpning av förebyggande patientsäkerhetsåtgärder vid anestesi är en viktig
del i den perioperativa omvårdnaden och väsentligt för att minska risken för komplikation.
Preoxygenering är en preventiv åtgärd som innebär att syrgas administreras till patienten innan
induktion av anestesi. Det resulterar i att lungorna får en ökad syrgasreserv och fördröjer således
uppkomsten av hypoxemi vid induktion vilket kan vara av stor vikt om patienten skulle vara
svårintuberad, eller drabbas av respiratorisk depression eller apné. Preoxygenering är således viktigt
för att minska risken för hypoxemi vid induktion av anestesi och öka patientsäkerheten. Syftet med
detta arbete var att undersöka om preoxygenering var vanligt förekommande i svensk
smådjurssjukvård, hur det administrerades, om det fanns skriftliga rutiner och om det fanns
skillnader avseende administration mellan hund och katt.
Arbetet utgjordes av en litteraturöversikt och en digital enkät riktad till personal arbetande på en
operationsavdelning för smådjur i Sverige. Enkäten distribuerades till 323 veterinärkliniker. Totalt
erhölls 183 svar varav 150 var fullständiga och låg till grund för studiens resultat. Det framkom att
preoxygenering var vanligt förekommande inom svensk smådjurssjukvård och att samtliga
respondenter såg preoxygenering som en viktig åtgärd. Någon skillnad avseende administration
mellan hund och katt kunde inte ses. Majoriteten av respondenterna uppgav svar som var i enlighet
med rådande evidens. Dock sågs viss variation avseende administration där en minoritet uppgav
svarsom enligt litteraturen är inadekvat, däribland för kort administrationstid. Studien påvisade även
att skriftliga rutiner för preoxygenering inte var vanligt förekommande.
Detta arbete har gett viss inblick i användning och administration av preoxygenering inom
svensk smådjurssjukvård. Då litteraturen inom ämnet är begränsad finns ett behov av mer forskning
för att öka patientsäkerheten och skapa tydligare riktlinjer av guldstandard för hur preoxygenering
ska användas samt administreras i djursjukvården.

Induction of general anesthesia is a critical moment in the anesthetic process, since the anesthetic
agents used for induction may cause respiratory depression and apnea in the patient. This increases
the risk of hypoxemia, which can lead to hypoxia and hence cause damage to the heart and nervous
system, and in the worst-case scenario be fatal. Preventive measures to increase patient safety during
anesthesia is an important part of the perioperative care and essential to reduce the risk of
complications. Preoxygenation is one preventive measure which involves administration of oxygen
to the patient before induction of general anesthesia. This provides the lungs with an increased
oxygen reserve, thereby delaying the onset of hypoxemia during induction, which can be crucial if the patient would be difficult to intubate, or experience respiratory depression or apnea. Therefore,
preoxygenation is important to reduce the risk of hypoxemia during induction of general anesthesia
and for increasing patient safety. The purpose of this study was to investigate if preoxygenation was
common in Swedish small animal health care, how it was administered, if the veterinary care units
had written policies, and if there were differences in administration between dogs and cats.
The study consisted of a literature review and a digital survey aimed to reach employees working
in a surgical department for small animals in Sweden. The survey was distributed to 323 clinics. A
total of 183 responses were received of which 150 were completed and hence used for the study's
results. The study found that preoxygenation was widely used in Swedish small animal health care.
All respondents believed preoxygenation to be an important measure. No difference regarding
administration of preoxygenation between dogs and cats was observed. Most respondents provided
answers that aligned with scientific evidence. However, some variation was seen regarding the
administration, where a minority of respondents provided answers that was considered inadequate
according to the literature, including insufficient administration time. The study also revealed that
written policies for preoxygenation were uncommon.
This study has provided some insight into the use and administration of preoxygenation in
Swedish small animal health care. However, the literature on the subject is limited, hence there is a
need for further research to increase patient safety and establish clearer guidelines with a gold
standard for how preoxygenation should be used and administered in veterinary medicine.