Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hypoadrenokorticism är en endokrin sjukdom som orsakar minskad produktion av binjurens
hormoner. Sjukdomen kan upptäckas i ett kroniskt stadium med symtom såsom kräkning,
viktnedgång och svaghet, eller i ett akut stadium med symtom såsom dehydrering, bradykardi och
kollaps. Oavsett stadium vid diagnostisering kräver hypoadrenokorticism livslång behandling. Med
korrekt medicinering och omvårdnad förväntas hundar med sjukdomen kunna leva ett normalt liv.
Trots detta uttrycker många djurägare en oro över sin hunds hälsa.
Syftet med studentarbetet var att analysera om det finns några risker trots behandlad
hypoadrenokorticism och om djurägare till hundar med diagnosen upplever någon oro över djurets
hälsa. Arbetet syftade även till att undersöka om, och i sådana fall hur, djurägare till hundar med
hypoadrenokorticism har anpassat omvårdnaden för hunden efter fastställd diagnos. Målet med detta
självständiga kandidatarbete var således att öka djurägares och djurhälsopersonals kunskap kring
hypoadrenokorticism och dess eventuella risker samt uppmärksamma viktiga omvårdnadsåtgärder
för hundar med diagnosen.
För att samla information om binjuren och hypoadrenokorticism till arbetets bakgrund
genomfördes en litteraturgenomgång. Ett flertal olika databaser och sökord såsom adrenal gland
physiology, Addisons disease och long-term treatment användes. Använd information hämtades från
vetenskapliga artiklar, översiktsartiklar och veterinärmedicinsk facklitteratur. För datainsamling
publicerades en enkät i tio olika grupper på sociala medier. Enkäten syftade till att samla information
om diagnostiserade hundar och riktades till nuvarande samt tidigare ägare av hundar med
hypoadrenokorticism. Utöver publicering på sociala medier, sattes en lapp med QR-kod till enkäten
upp på universitetsdjursjukhuset.
Resultatet från enkäten visade att 74 % av hundägarna anpassade omvårdnaden för sin hund efter
fastställd diagnos. Den vanligaste omvårdnadsåtgärden som uppgavs var stressreducering. Av
deltagarna hade 40 % likaså fått råd om omvårdnadsåtgärder från sin veterinär, där de vanligaste
rekommendationerna var stressreducering och monitorering. Fortsättningsvis fick deltagarna på en
skala 1-10 bedöma hur oroliga de var över sin hund på grund av dess sjukdom; resultatet gav ett
medelvärde på 5.4 (± 2,57 SD).
En av studentarbetets viktigaste slutsatser var att det finns risker med hypoadrenokorticism, men
om sjukdomen behandlas korrekt minskar dessa avsevärt. En möjlig orsak till det höga antalet
oroliga hundägare kan vara bristande kunskap kring sjukdomen. För att minska denna oro är det
viktigt att djurhälsopersonal är pålästa om hypoadrenokorticism och att kommunikationen till
djurägare fungerar väl, samt att berörda djurägare är källkritiska då de söker information om
sjukdomen. Ytterligare en slutsats som drogs var att djurägares omvårdnadsåtgärder stämmer
överens med omvårdnadsåtgärder som rekommenderas i befintlig forskning och av
specialistveterinär.
Vid arbetets litteraturgenomgång noterades att det var mycket begränsat med artiklar om
omvårdnadsåtgärder och medicinsk behandling för hundar med hypoadrenokorticism. Detta medför
att ytterligare forskning kring ämnet är högst nödvändigt.
Nyckelord: Addisonkris, Addisons sjukdom, behandling, omvårdnadsåtgärder, risker, riskfaktorer,
stress, ägare

Hypoadrenocorticism is an endocrine disease that causes decreased production of adrenal
hormones. The disease can be detected in a chronic state with symptoms such as vomiting, weight
loss and weakness, as well as in an acute state with symptoms such as dehydration, bradycardia and
collapse. Regardless of the stage at diagnosis, hypoadrenocorticism requires lifelong treatment. With
proper medication and care, dogs with the disease are expected to be able to live a normal life.
Despite this, a lot of dog owners express a concern about their dog’s health.
The purpose of this study was to analyze potential risks associated with treated
hypoadrenocorticism and whether owners of dogs with the diagnosis experience any concerns
regarding the animal’s health. The study also aimed to investigate whether, and in such cases how,
owners of dogs with hypoadrenocorticism have adapted their care of the dog after established
diagnosis. The goal of this bachelor’s thesis was thus to increase dog owner’s and veterinary staff’s
knowledge about hypoadrenocorticism and its possible risks, as well as highlight important nursing
measures for dogs with the diagnosis.
In order to collect information about the adrenal gland and hypoadrenocorticism for the
background of the study, a literature review was carried out. The authors of this study used several
different databases and keywords such as adrenal gland physiology, Addison’s disease and longterm treatment. Information used was obtained from scientific articles, review articles and veterinary
literature. Furthermore, a survey was published in ten different groups on social media. The survey
aimed to gather information about diagnosed dogs and was addressed to current and former owners
of dogs with hypoadrenocorticism. Additionally, a note with a QR code leading to the survey was
displayed at the university animal hospital.
The result from the survey showed that 74 % of the dog owners adjusted the care of their dog
after established diagnosis. The most common nursing measure stated was stress reduction. Of the
participants, 40 % had received advice on nursing measures from their veterinarian, with the most
common recommendations being stress reduction and monitoring. Moreover, the participants were
asked to rate on a scale of 1-10 how worried they were about their dog because of its disease; the
results gave a mean value of 5.4 (± 2,57 SD).
One of the most important conclusions of the study was that there are risks with
hypoadrenocorticism but if the disease is treated correctly, these are significantly reduced. A
possible reason for the high number of worried dog owners could therefore be a lack of knowledge
about the disease. To reduce this number, it is of importance that veterinary personnel are educated
in hypoadrenocorticism, that the communication with dog owners works well and that affected dog
owners are critical towards sources when searching for information about the disease. Another
conclusion drawn was that affected owner’s nursing measures are consistent with what is
recommended in existing studies and by specialist veterinarians.
During the literature review, the authors noticed that the number of articles discussing nursing
measures and medical treatment for dogs with hypoadrenocorticism were very limited. This means
that further research on the subject is highly necessary.
Keywords: Addison crisis, Addisonian crisis, Addison’s disease, nursing care, nursing measures,
owner, risk factors, risks, stress, treatment