Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det här arbetet är en utforskande studie av hur en gränsöverskridande praktik mellan
landskapsarkitektur och scenografi i teorin skulle kunna se ut i arbetet med rumslig gestaltning.
Vardagslivet i staden kan jämföras med ett enda stort drama - om livet är en teater måste
stadslandskapet vara uppbyggt av scenografier – staden är en scen. Med anledning av detta ligger
fokus på scenografin i just stadslandskapet, som också är landskapsarkitektens främsta arbetsfält.
Hur relaterar stadens teater till landskapsarkitektur, och hur kan ett scenografiskt synsätt påverka
landskapsarkitektens möte och arbete med en rumslig gestaltning?
Arbetet är uppdelat i fyra delar med en avslutande diskussion. Första delen är en övergripande
redogörelse för scenografins historia, egenskaper och principer, och hur dessa relaterar till rumslig
gestaltning. Denna del redogör för några olika koncept bakom en scenografis uppbyggnad, samt hur
en scenografi kan interagera med publiken på olika sätt baserat på typ av uppbyggnad. Bland annat
behandlas fenomen som illusioner och gestaltning av maktförhållanden, något som appliceras på
exempel genom fallstudier senare i arbetet. Den andra delen går in djupare på det inom scenografin
mycket viktiga begreppet orientering och hur det skiljer sig från den landskapsarkitektoniska
motsvarigheten orienterbarhet. Här utforskas begreppet genom att studera främst narrativ och
symbolik, och hur de kan användas i möten med och analyser av rumsligheter. Den tredje delen
etablerar en dramaturgisk syn på stadslandskapet och redogör för scenografins utbredning utanför
teatern, för att så småningom närma sig landskapsarkitekturen. I del fyra appliceras ett scenografiskt
perspektiv på befintliga strukturer och gestaltningar i Malmö, som här analyseras med scenografiska
termer och koncept. Flera offentliga konstverk och parker agerar exempel. Slutdiskussionen för en
diskurs om varför scenografins byggstenar skulle kunna gynna landskapsarkitektens arbete med
rumslig gestaltning, men också om varför kunskap om scenografiska termer och begrepp kan belysa
fler dimensioner i rumsliga gestaltningar och därmed ge platser högre värde.

This paper is an investigation of what a cross-border rapprochement between landscape architecture
and scenography might look like, and how it can be applied on a spatial design process in the urban
landscape. Established theories about everyday life in the city as drama are applied – the city might
as well be looked upon as a stage, a landscape entirely made out of backdrops in which we perform.
How does this relate to landscape architecture, and how can a scenographic approach affect spatial
design in the urban landscape?
The investigation is divided into four parts with a concluding discussion in the end. The first part is
an overall description of the history of scenography, as well as the different traits and principals of
scenography and how these relate to spatial design. This part presents some examples of different
scenographic concepts that produces different kinds of interactions with the audience depending on
their conceptual construction. Phenomena like illusions and embodiment of power relations are
covered, and used in case studies later on. The second part dives into the phenomena of orientation
and what it looks like within scenography vs. landscape architecture, by exploring concepts of
narrative and symbolism to create a greater understanding of what orientation can look like in a
cross-over discipline. Part three establishes a dramaturgical view on the urban landscape and
explores scenography beyond the theatre, slowly getting closer to landscape architecture. The fourth
part applies a scenographic approach onto existing structures and elements found in the urban
landscape in Malmö, and analyses them using scenographic terms and concepts. Several public
artworks and parcs are used as keys to make the urban scenography visible. The concluding
discussion provides a discourse on why the components of scenography could be used in, and
benefit, the landscape architect’s practice in spatial design, as well as why knowledge of
scenographic concepts can highlight new dimensions in spatial designs and thus give places a greater
value.