Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Samodling är en jordbruksmetod som har visat sig öka den biologiska mångfalden i odlingslandskapet samt minska miljöpåverkan och behovet av insatsmedel som gödsel och bekämpningsmedel. Detta genom odling av flera olika grödor som kompletterar varandra för att uppnå en mer effektiv resursanvändning och en högre motståndskraft mot stressfaktorer som extrema väderförhållanden eller sjukdomar. Odlingsmetoden har dessutom rapporterats medföra en ökad produktivitet jämfört med odling i monokultur.
Syftet med denna studie var att undersöka om samodling ökar effektiviteten av markanvändningen i svenskt jordbruk, genom att jämföra den totala ovanjordiska biomassan och kärnskörden i samodlingar och monokulturer på samma skifte på ett antal gårdar i Mälardalen. Odlingsmetoden samodling valdes ut genom intervjuer med lantbrukare om hur de skulle bruka sin jord i syfte att öka biologisk mångfald. Det som odlades på de gårdar som ingick i studien var olika kombinationer av spannmål och kvävefixerande baljväxter. Arbetets hypoteser var 1) samodling ger en högre ovanjordisk biomassa per ytenhet jämfört med en monokultur, samt 2) samodling ger en högre kärnskörd per ytenhet jämfört med en monokultur.
Studien är en del av projektet SHOWCASE som är ett internationellt EU-finansierat projekt med målet att integrera biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, för att främja naturvård och samtidigt bibehålla livsmedelsproduktionen.
Resultaten i denna studie visar att samodling av kvävefixerande baljväxter och spannmål skulle kunna öka den totala biomassan ovan jord och därmed bidra till bland annat en ökad kolinlagring i jordbruksmarken. Den totala biomassan i samtliga samodlingar var i genomsnitt 18% högre än i motsvarande monokulturer. En tendens till en högre kärnskörd i samodling observerades då kärnskörden i genomsnitt var 10% högre i samtliga samodlingar än i motsvarande monokulturer. Då skillnaden inte var statistiskt signifikant drogs slutsatsen att en lika hög kärnskörd som vid odling i monokultur kan uppnås genom samodling. Underlaget för den statistiska analysen skulle behöva förbättras genom att inkludera fler skiften i studien och samla in fler prover per skifte, då antalet skiften och antalet prover per skifte i denna studie begränsade möjligheterna till signifikanta resultat. De begränsningar som upptäckts under detta arbete kommer att tas i beaktande under fältarbetssäsongen 2023, för att kunna få ett tydligare resultat.
Avslutningsvis tyder studien på att samodling är en mer miljövänlig odlingsmetod jämfört med odling i monokultur. Samodling ökar effektiviteten av markanvändningen i svenskt jordbruk utan att minska kärnskörden samtidigt som den totala biomassan ovan jord ökar.

Intercropping is an agricultural method that has been shown to increase farmland biodiversity and decrease environmental impact as well as the need for anthropogenic inputs such as fertilizer and pesticides. This is done by co-cultivating multiple crops with different growth forms that complement each other to achieve a more efficient resource use and a higher resilience to stress, such as extreme weather conditions or disease. Furthermore, the method has been reported to result in an increased productivity as compared to sole cropping, i. e. monoculture.
The purpose of this study was to investigate if intercropping increases the efficiency of the land use in Swedish agriculture, by comparing the total above-ground biomass and the grain yield in intercrops and sole crops on the same field, on several farms in Mälardalen, Sweden. The method of intercropping was chosen through interviews with farmers about how they would manage their land to increase biodiversity. Different combinations of cereals and nitrogen fixing legumes were grown on the farms included in the study. The hypotheses of this study were 1) intercropping gives a higher total above-ground biomass per surface area as compared to sole cropping, and 2) intercropping gives a higher grain yield per surface area as compared to sole cropping.
The study is a part of the project SHOWCASE; an international EU-funded project with the goal of integrating biodiversity in the agricultural landscape, to promote nature conservation and simultaneously maintain food production.
The results in this study indicate that intercropping of nitrogen fixing legumes and cereals could increase the total above-ground biomass and thereby contribute to an increased carbon sequestration in farmlands. The biomass in all intercrops in this study was on average 18% higher than in the corresponding sole crops. A tendency for a higher grain yield in intercrops was observed, as the grain yield was on average 10% higher in all intercrops than in the corresponding sole crops. However, this difference was not statistically significant. It was concluded that a grain yield equivalent to that of a sole crop could be achieved by intercropping. The basis for the statistical analysis would need to be improved by including more fields in the analysis and collecting more samples per field, as the number of sampled fields and the number of samples per field in this study limited the possibilities of significant results. The limitations discovered during this study will be considered during the field work season in 2023, to achieve more clear results.
Finally, the study indicates that intercropping is a more environmentally friendly agricultural method as compared to sole cropping. Intercropping increases the efficiency of the land use in Swedish agriculture without reducing the grain yield, while simultaneously increasing the total above-ground biomass.