Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Invasiva främmande växter är växter som med mänsklig inverkan förflyttats till nya
geografiska områden där de börjat spridas okontrollerat, ofta på bekostnad av den
inhemska floran och biologiska mångfalden. Medlemsländer inom EU är
förpliktigade av lag att aktivt arbeta med bekämpning och begränsning av arter
listade av unionen. Ansvariga myndigheter i Sverige är framför allt
Naturvårdsverket samt Havs- och Vattenmyndigheten, men även landets
länsstyrelser. I Sverige finns idag åtta av de EU-listade växtarterna etablerade i
varierad omfattning. En av de mest problematiska arterna i landet är jättelokan,
Heracleum mantegazzianum. Jättelokan finns spridd i nästan hela Sverige, med
undantag för det allra nordligaste delarna.
Jättelokans förökning sker endast via frösättning. Den föredrar att växa i näringsrika
och fuktiga jordar. Arten har dock en hög förmåga att anpassa sig till även sämre
lämpad ståndort, då genom en längre tillväxtperiod innan blomning. Markstörning
och en fördröjd succession har även visats vara bidragande i att skapa gynnsam
ståndort för jättelokan. Mänskligt understödd spridning i form av transport och
import bedöms vara två av de mest betydande spridningsvägarna för arten. Av
naturliga spridningsvägar bedöms fröspridning med hjälp av vattendrag vara av
särskild betydelse.
Efter granskning av jättelokans utbredning i det skånska bedöms effektiva
spridningsvägar vara av större betydelse för artens framgång, än tillgång till
gynnsamt habitat. Genom riktade åtgärder mot identifierade spridningsvägar kan
eventuellt en omfattande invasion i vidare utsträckning förekommas. Ett ökat och
kommunöverskridande samarbete inom arbetet med invasiva främmande växter
bedöms nödvändigt för att nå goda resultat. Spridning sker oberoende av
kommungränser vilket innebär att bekämpning behöver skötas liknande. En
förbättrad kommunikation inom kommuner och framför allt mellan kommun och
länsstyrelse krävs för en samsyn på behov av åtgärder.

Invasive alien plants are species that, with human support, have been transported to
new geographical areas where they have spread with no natural limitations. This
results in negative effects of the native flora and biological diversity. Countries
within the European Union are legally obligated to take actions against further
spreading of invasive alien species that is listed by the EU. Responsible authorities
in Sweden includes the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish
Agency for Marine and Water Management, as well as the county administrative
boards. Today eight of the species listed by the EU are established in Sweden. One
of the most problematic species in Swedish nature is Heracleum mantegazzianum,
commonly known as giant hogweed. Giant hogweed is established throughout most
of Sweden, except for the far northern regions.
Giant hogweed reproduces solely through seed production and prefers to grow in
nutrient-rich and moist soils. The species has a high capacity to adapt to less suitable
habitats by extending its growth period before flowering. Soil disturbance and
delayed succession have shown to be beneficial to create favorable habitats for giant
hogweed. Human-assisted spread through transportation and import is two of the
most significant ways for the species' spread. Among natural seed dispersal,
dispersal through moving waters is of particular importance.
After examining the distribution of giant hogweed in the landscape of Skåne, it has
been concluded that effective dispersal pathways are of greater importance for the
success of the species than access to preferred habitats. Identifying dispersal
pathways will potentially help to prevent extensive invasion in the future. Increased
collaboration across municipalities in the management of invasive alien plants is
necessary. Enhanced communication within municipalities and, especially,
between municipalities and county administrative boards is required for consensus
on the need for action.