Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Stadsplanering är komplext. Till skillnad från en matematisk ekvation, som alltid har en specifik lösning på ett specifikt problem, finns inom den fysiska planeringen inte något enhälligt och universellt applicerbart förfarande; varje nytt planärende som initieras är beroende av sin kontext i tid och rum. På så sätt präglas stadsplanering av en stor osäkerhet, eftersom konsekvenserna av en viss metod inte går att testa eller förutspå. Dessutom kan det som förefaller rationellt för den ene framstå totalt irrationellt för den andre. Stadsplanering handlar således mer om normativitet än om vad som är ”rätt” och ”fel”. Komplexiteten, osäkerheten och normativiteten som kännetecknar den fysiska planeringen har av teoretiker inom disciplinen fått ett namn: ”wicked problems”.

Denna uppsats undersöker hur olika föreställningar om vad som är rationellt och inte yttrar sig i en detaljplaneprocess i Stockholms stad hos ett urval av medverkande aktörer: kommun, medborgare och byggföretag. Som underlag för denna analys används ”Cultural Theory”, en antropologisk teori som på senare år nått forskningsspektret inom planering, och som hävdar att det i en given samhällelig kontext finns fyra så kallade rationaliteter representerade: hierarkism, egalitarism, individualism och fatalism. Stadsplaneringsteoretiker menar att det är viktigt att bli medveten om dessa rationaliteter, eftersom robusta och hållbara lösningar på ”wicked problems” fordrar en frigörelse från snäva synsätt, till förmån för pluralism som tar höjd för olika föreställda framtidsscenarion.

Resultatet visar att alla fyra rationaliteter kunnat identifieras i fallet. Respektive rationalitet har dessutom i hög grad gått att förknippa med en specifik aktör. Kommunen stod i huvudsak för hierarkism; oengagerade medborgare för fatalism; engagerade medborgargrupper för egalitarism; byggföretag och ensamverkande medborgare för individualism. Resultatet visar också att respektive aktör, med små undantag, tämligen genomgående varit trogen ett visst synsätt och därigenom inte uppvisat någon större mottaglighet för andras. För kommunens del skulle detta visa sig bli kostsamt, eftersom den kritik som de länge nonchalerade senare skulle resultera i en förlorad rättstvist och en hävd detaljplan. Studien visar att det är angeläget att yrkesprofessionella inom stadsplanering blir mer medvetna om faran med snäva tankesätt när ”wicked problems” hanteras. Samtidigt kan konstateras att den inneboende osäkerheten och komplexiteten gör att det är svårt att utvärdera och dra lärdom från ett specifikt fall, eftersom varje fall har sina unika demografiska förutsättningar som innebär att den eftersträvansvärda pluralismen tar sig olika uttryck i olika kontexter.

Urban planning is complex. Unlike a mathematical equation, which always has a specific solution to a specific problem, there is no unanimously and universally applicable procedure within urban planning; each new planning issue depends on its context in time and space. In this way, planning is characterized by great uncertainty, as the consequences of a certain method cannot be tested or predicted. Additionally, what may seem rational to one person may appear entirely irrational to another. Thus, urban planning is more about normativity than what is "right" or "wrong". The complexity, uncertainty, and normativity that characterize urban planning have by theorists within the discipline been phrased as "wicked problems".

This essay examines how different notions of what is rational and not manifest in an urban planning process in Stockholm Municipality among several participating actors: the municipality itself, citizens and construction companies. "Cultural Theory" is used as a basis for this analysis, which is an anthropological theory that has recently entered the research spectrum within planning, asserting that in a given societal context, four rationalities are represented: hierarchism, egalitarianism, individualism and fatalism. Urban planning theorists argue that it is important to become aware of these rationalities, since robust and sustainable solutions to "wicked problems" require leaving narrow perspectives behind in favor of pluralism that copes with different expectations of future scenarios.

The results show that all four rationalities could be identified in the case study. Moreover, they have largely been associated with a specific actor. The municipality primarily represented hierarchism; disengaged citizens represented fatalism; engaged citizen groups represented egalitarianism; construction companies and solitary citizens represented individualism. The results also show that each actor, with a few exceptions, has been fairly consistent in adhering to a particular viewpoint and thereby showing little responsiveness to others. For the municipality, this would prove costly, as the criticism they disregarded would later result in a lost lawsuit and a rejected planning proposal. The study suggests it is important for urban planning professionals to become more aware of the danger of narrow mindsets when facing "wicked problems". At the same time, it can be noted that the inherent complexity and uncertainty makes it difficult to evaluate and learn lessons from a specific case, since every case has its unique demographic preconditions, meaning that the desired pluralism manifest differently in different contexts.