Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Pseudaulacaspis pentagona är en skadegörare som kan orsaka stor skada och har dokumenterats på över 200 växtsläkten. Likt andra arter inom familjen pansarsköldlöss så livnär sig arten på att suga växtsaft från värdväxten, och på så sätt minska växternas tillgång till energi. 2022 så gjordes det första fyndet av arten i Sverige när den återfanns på en Katalpa, Catalpa bignonioides, hos en privatperson i södra Sverige. Pansarsköldlöss är svåra att upptäcka på grund av den oftast kamouflerade skölden som fungerar som ett skydd. Pseudaulacaspis pentagona är en av de polyfaga sköldlusarterna med flest värdväxter i världen och det finns idag observationer av arten i över 100 länder, fördelat över alla kontinenter. Arten angriper lövfällande träd och vedartade prydnadsväxter och är idag ett stort problem inom produktionen av frukt och te.
Pansarsköldlusen P. pentagonas livscykel och antal generationer styrs av temperatur. I kombination med klimatförändringar och ökade temperaturer ökar även arealen över lämpliga habitat för arten. Om ökningen av medeltemperaturen fortsätter enligt de prognoser som tagits av IPCC så kommer Sverige inom kort att kunna stå på tröskeln till att vara nästa lämpliga boplats för detta fruktade skadedjur.
P. pentagonas saknar skydd under nymfstadiet, och är på så vis mer mottaglig för angrepp och kontaktverkande bekämpning. Idag används oljor som en effektiv metod vid bekämpningen av P. pentagona, och så även nyttjandet av dess naturliga fiender. Sverige har idag sex reproducerande arter som agerar naturliga fiender till pansarsköldlusen, där majoriteten består av skalbaggar och steklar, men endast ett kemiskt bekämpningsmedel, som inom kort kommer att utgå och förbjudas för användning.
Det kommer med största sannolikhet att krävas en kombination av flera metoder för önskat resultat vid arbetet mot Pseudaulacaspis pentagona, då en IPM-strategi sällan kan hålla tillbaka ett angrepp ensam. Vikten ligger i att vara förberedd och redo när angreppet kommer.

Pseudaulacaspis pentagona is a pest that can cause extensive damage and has been documented on over 200 plant genera. Like other species within the family of Diaspididae, the species feeds on sucking plant sap from the host plant, thus reducing the plant's access to energy. In 2022, the first observation of the species was made in Sweden when it was found on a Catalpa, Catalpa bignonioides, in southern Sweden. Armored scale insects are difficult to detect due to the usually camouflaged shell that acts as protection. Pseudaulacaspis pentagona is one of the polyphagous insect species with the most host plants in the world and there are today observations of the species in over 100 countries, distributed over all continents. The species attacks deciduous trees and woody ornamental plants and is today a major problem in the production of fruit and tea.
The life cycle and number of generations of the armored scale insect P. pentagona is controlled by temperature. In combination with climate change and increased temperatures, the area of suitable habitat for the species is increasing. If the increase of the average temperature continues according to the forecasts made by the IPCC, Sweden will soon stand on the threshold of being the next suitable habitat for this dreaded pest.
P. pentagonas lacks protection during the nymph stage, and is thus more susceptible to the means of control. Today, oils are used as an effective method in the control of P. pentagona, and so is the use of its natural enemies. Sweden today has six reproducing species that act as natural enemies of the armored scale insect, where the majority consists of beetles and wasps, but only one chemical pesticide, which will soon be phased out and banned for use.
A combination of several methods will most likely be required for desired results when working against Pseudaulacaspis pentagona, as one IPM strategy rarely can contain an infestation alone. The importance lies in being prepared and ready when the attack comes.