Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I det västerländska samhället präglas uppfattningen av naturen av ett dualistiskt tankemönster, där natur uppfattas som motsats till kultur (Catalano et al. 2021). Detta har bidragit till en ojämn maktbalans mellan det mänskliga och det icke-mänskliga (Smith 1990). Följaktligen har detta tankemönster påverkat hur människor värderar vegetationen i urbana miljöer (Cervelli et al. 2013). Inom landskapsarkitektur kan denna relation ses i förhållande till vegetationsgestaltning, där estetisk utformning har förpassats till gestaltningslösningar som fokuserar på effektivitet snarare än estetiskt djup (jfr Van Ettger et al. 2016). Detta påverkar urvalet och utformningen av vegetationen i urbana miljöer (jfr Robinson och Lundholm 2012), detta riskerar som följd att ha en negativ effekt på den urbana miljöns ekologiska värden (jfr Nassauer 1995).

Att sträva efter en hållbar stadsutveckling, från detta perspektiv, kräver en förändrad relation mellan människa och natur. I relation till rådande klimatkris, som i skrivande stund hotar människan och andra arters överlevnad, anser forskare att det är hög tid att förändra vårt beteende när det kommer till hur vi hanterar och värderar naturen (Catalano et al. 2021).

Theodor W. Adorno var en tysk filosof som belyste denna ohållbara relation (Flodin 2009). Enligt honom exploaterar det västerländska samhället naturen för ekonomiska ändamål och formar den kontinuerligt i syfte att möta samhälleliga behov (ibid.). Detta har följaktligen skapat stort lidande för såväl mänskligt som icke-mänskligt liv (ibid.). I sin estetiska teori motsatte sig Adorno upplysningens övertro på det rationella förnuftet och menade att denna tilltro har påverkat människans upplevelse av skönhet (Adorno 2002).

Att analysera samtida vegetationsgestaltning inom landskapsarkitektur med hjälp av Adornos filosofiska perspektiv kan belysa nya sätt att förstå hur landskapsarkitekter konstruerar naturen runt oss. Denna studie syftar till att ge förståelse för hur landskapsarkitektoniska gestaltningsprinciper för vegetationsgestaltning konstruerar naturen i urbana miljöer. Avsikten är att undersöka om Adornos estetiska teori kan bidra till att förbättra förutsättningarna för ekologiska värden i dessa miljöer.

Studien består av en kritisk analys av två vegetationsgestaltningar i Stockholms stad och fokuserar i huvudsak på vardagliga aspekter av naturen såsom träd, buskar, blommor eller gräs. Analysen vägleds huvudsakligen av två begrepp hämtade från Adornos filosofi, dessa är Instrumentellt värde och Standardisering. För att utföra denna analys tillämpas en abduktiv forskningsansats som innebär att olika teoretiska perspektiv vägleder tolkningen och förståelsen av det empiriska materialet. Det innebär att Adornos teori kombineras med stöd i olika teoretiska perspektiv hämtade från landskapsarkitektur och ekologi.

Undersökningen ger exempel på både konkreta och abstrakta gestaltningsprinciper som förekommer inom vegetationsgestaltning, vilka tillsammans tolkas konstruera naturen i urbana miljöer till ordnade former. I relation till Adorno (1991;2002;2012) kan de observerade gestaltningsprinciperna tolkas som ett sätt att kontrollera naturen för att göra den förutsägbar och därigenom mer användbar för samhälleliga ändamål. Undersökningen visar även att vissa gestaltningsprinciper kan tolkas vara resultatet av standardiseringsprocess. Utifrån Adorno (1991) belyser studien att dessa gestaltningsprinciper är ett exempel på att naturen i parkerna riskerar att reduceras till förenklade former på bekostnad av dess intrinsikala värde.

Detta följs av en diskussion om att nya perspektiv inom estetikens område kan förändra vårt sätt att utforma urbana utomhusområden. Adornos perspektiv på skönhet och andra estetiska värden skulle inte automatiskt leda till förbättrade förutsättningar för ekologiska processer, men med inspiration från hans filosofiska synsätt skulle konventionella uppfattningar om naturen kunna utmanas och förändras. I förlängningen skulle detta kunna leda till nya sätt att utforma urbana parker, ett exempel skulle kunna vara att gestaltningen i utsträckning inkluderar vegetation som ser stökig ut, vilken idag ofta “städas bort”— vilket i vissa avseenden skulle kunna öka förutsättningarna för ekologiska värden i dessa miljöer.

A dualistic way of thinking characterizes the Western society’s perception of nature, where nature is seen as the opposite to culture (Catalano et al. 2021). This perspective has contributed to an imbalance of power between humans and non-humans (Smith 1990). Consequently, this has influenced how people value vegetation in urban areas (Cervelli et al. 2013). Within landscape architecture, this relationship can be seen in relation to plant design, where aesthetic considerations have been relegated to design solutions focused on efficiency rather than aesthetic depth (cf Van Ettger et al. 2016). This has an impact on the selection and design of vegetation in urban areas (cf Robinson och Lundholm 2012), and as a result this comes with a risk of having a bad impact on ecological values in these areas (cf Nassauer 1995).

To strive for sustainable urban development, from this viewpoint requires a change in human behavior towards nature. In relation to the climate crisis, which is currently threatening the survival of humans and other species, several researchers believe that changing our behavior in how we handle nature is urgent (Catalano et al. 2021).

Theodor W Adorno was a philosopher who highlighted the unsustainable relationship between man and nature. According to Adorno the Western society exploits nature for economical purposes and he means it is constantly shaped to meet societal needs (Flodin 2009). Consequently, this has caused great suffering for both humanity and non-human beings (ibid.). In his aesthetic theory he opposes the Enlightenment’s overemphasis on the rational reason and means it has affected man’s experience of beauty (Adorno 2002).

Analyzing modern plant design in landscape architecture through Adorno’s philosophic perspective, may offer new ways of understanding how landscape architects construct nature. This study aims to give an understanding of how landscape architectural principles for plant design construct nature in urban areas. The intention is to examine if Adorno’s aesthetic theory can contribute to enhancing the condition for ecological values in these areas.

In order to perform this analysis, the study applies two concepts taken from Adornos philosophy - instrumental value and standardization - combined with support from different theoretical perspectives taken from landscape architecture and ecology.

The study provides example of both concrete and abstract design principles found within plant design. These are interpreted to construct nature in urban areas into orderly forms. In relation to Adorno (2002;2012;1991), the observations can be interpreted to control nature to make it predictable and thus more useful for societal purposes. The study also indicates that some design principles may be the result of a standardization process. Drawing from Adorno (1991) the study highlights that these principles are an example of how nature in the parks is at risk being reduced to simplified forms at the expense of its intrinsic value.

This is followed by a discussion of how new perspectives within the field of aesthetics in landscape architecture can change how we design outdoor areas in urban areas. Adorno’s perspective on beauty and other values within the aesthetic field would not automatically improve conditions for ecological processes, but with inspiration from his philosophic perspective, conventional perceptions of nature could be challenged and transformed. Ultimately, this could lead to new ways of designing urban parks, one example could be that the design includes vegetation that looks messy which today is often “cleaned away”– which could enhance the conditions for ecological values in these areas.