Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Fördelarna med att inkludera vall i växtföljden är många, till exempel kolinlagring, markförbättrande egenskaper och ogräsbekämpning. Intresset för odling av vall ökar när det finns fler avsättningsmöjligheter och ses som ett medel för att uppnå en hållbar intensifiering av odlingssystemet. Genom ett symbiotiskt förhållande med kvävefixerande bakterier minskar behovet av kvävegödsling när baljväxter inkluderas i vallen. Blandvall har flera fördelar gentemot renbestånd av gräs respektive baljväxter, som att kväveffektiviteten förbättras och ensilaget får en god lagringskapacitet. Vitklöver är en vanligt förekommande baljväxt som används i vallfröblandningar i Sverige. Syftet med arbetet är att genom att sammanställa litteratur undersöka hur man åstadkommer en lyckad/hållbart intensifierad slåttervall med vitklöver med avseende på olika odlingsåtgärder. För att få en bakgrund till varför vitklöver svarar på odlingsåtgärderna på ett visst sätt inleds resultat med att undersöka vitklövers agronomi och morfologi. Odlingsåtgärderna som sedan undersöks i arbetet är inför sådd, skördesystem och kvävegödsling, övervintring och bevattning. En lyckad slåttervall med vitklöver anses vara en vall med 30–50 % vitklöver för att tillgodose tillräcklig kvävefixering för att möjliggöra en reducering av kvävegödsling och ge ett vallfoder med lämpligt proteinvärde. En avkastning över 9 ton ts per hektar och ett energivärde högre än 10,5 MJ anses som bättre än förväntad.
Tillväxt och överlevnad av vitklöver påverkas starkt av utveckling och spridning av stoloner. Vitklövers fotosyntetiska förmåga kan begränsas i konkurrens med andra arter i vallbeståndet. Dock har vitklöver en förmåga att anpassa sig efter olika förhållanden för att förbättra tillgången till ljus men den har svårigheter att hävda sig vid vallens etablering, varför det är motiverat att vallen ligger längre än två år. Vitklöver är också en uthållig art som inte angrips så lätt av rotröta som rödklöver, vilket gör att den är mer långlivad och passar i en långliggande vall. För att gynna vitklöver bör det finnas god tillgång på kalium och fosfor samt ett pH-värde som inte är lägre än 5,5–6. Vitklöver bör inte odlas på jordar med hög lerhalt, utan passar bäst på lättare jordar med god tillgång till vatten. Val av metod för vallanläggning har inte en betydande inverkan på klöverandelen i ett vallbestånd. Vitklöver passar i ett intensivt skördesystem med minst tre skördar per år för djur med ett stort energibehov. Ett tidigt skördesystem gynnar vitklöverandelen, särskilt vid kvävegödsling. Kvävegödsling hämmar vitklöver och gynnar gräs varför den bör anpassas efter vallens botaniska sammansättning och önskad klöverandel. Största delen av kvävegödseln skall läggas på våren före första skörd och begränsas till återväxtskördarna för att uppnå bästa marginalutbytet och minimera den negativa effekten på vitklöver. Skördetidpunkten för sista återväxtskörden bör anpassas till beståndets tillväxt och de rådande temperatur- och nederbördsförhållandena för att säkerställa god övervintring och vårproduktion av vitklöver. Bevattning har en positiv effekt på vitklöverhalten och den totala avkastningen i ett blandbestånd.

The benefits of including ley in crop rotations are numerous such as carbon sequestration, soil improving properties and weed management. There is also an increasing interest in cultivating ley since more market opportunities have developed and to include ley in the crop sequence is a means to achieve a sustainable intensification of the farming system. Through a symbiotic relationship with nitrogen-fixing bacteria, the need for nitrogen fertilisation decreases when legumes are included in the sward. Mixed swards have several advantages compared to pure stands of grass or legumes such as improved nitrogen efficiency and good storage capacity of the silage. White clover, a commonly occurring leguminous plant, can be selected for inclusion in ley seed mixtures. The purpose of this work is to, by compiling literature, investigate how to achieve a sustainable intensified clover grass ley with white clover in terms of various cultivation measures. To provide a background on why white clover responds in a certain way to cultivation measures, the results begin by examining the agronomy and morphology of white clover. The cultivation measures explored in this work include sowing methods, harvesting systems, nitrogen fertilisation, overwintering, and irrigation. A successful grass-clover ley with white clover is considered to be a ley with 30–50% white clover to ensure sufficient nitrogen fixation, enabling a reduction in nitrogen fertilisation, and providing ley forage with an appropriate protein value. A yield exceeding 9 tonnes of dry matter (DM) per hectare and an energy value higher than 10.5 MJ per kg DM are considered better than expected.
The growth and survival of white clover is influenced by the development and spread of stolons. Competition with other species within the sward can limit white clover´s photosynthetic ability, leading to white clover trying to adapt to improve light conditions. However, white clover has difficulties asserting itself in the establishment of the sward, making it advantageous to maintain the sward for more than two years. White clover is also a persistent species that is not as easily attacked by root rot as red clover, which makes it more long-lasting and suitable for a long-term sward. White clover requires an ample providing of potassium and phosphorus, while maintaining an appropriate pH level not below 5,5–6, is essential to promote white clover growth. Cultivation of white clover should not occur in soils with high clay content, and it is best suited in sandy and silty soils with high precipitation. The choice of method for the establishment of the ley does not have a significant impact on the proportion of white clover in the sward. White clover is suitable in an intensive harvest system with at least three cuts to achieve a high-quality forage for animals with a high energy demand. An early harvest system favors the amount of white clover in the sward, especially when fertilised with nitrogen. Nitrogen fertilisation inhibits the nitrogen fixation of white clover ability and growth, favoring grasses. Most of the nitrogen fertiliser should be spread before the first harvest thus limited to the regrowth. The timing of the final harvest should be adapted to the growth of the sward and prevailing temperature and precipitation conditions to ensure successful overwintering and spring production of white clover. Irrigation positively impacts the proportion of white clover within a mixed sward as well as the total yield.