Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Ridning är en stor sport i Sverige och ett stort antal människor deltar i ridlektioner regelbundet för rekreation eller för sport. Totalt finns det ca 162 130 medlemmar fördelat på Svenska Ridsportförbundet och Svenska Islandshästförbundet. Sverige är hem för många ridskolor, där framför allt utbildade ridlärare arbetar för att lära sina elever harmonisk ridning med god kommunikation. Det finns dock inte så mycket information om vad dessa ridlektioner består av. Ridning är en fysisk sport och vid ridning i grupp är det en fördel ifall ridlärarens instruktioner ges på ett sätt som är lätt för rideleven att uppfatta. I det utbildningsmaterial som finns att tillgå för ridlärare saknas det information om motorik och hur ryttaren anatomiskt kan göra med sin kropp. Användningen av anatomiska instruktioner vid ridundervisning var därför i fokus i detta arbete.
Syftet med denna studie var att öka kunskapen om ridlärares instruktioner kring hjälpgivning ur ett anatomiskt perspektiv. Detta eftersom det saknas det en kartläggning över hur ridlärare använder den grund som ges av Ridhandboken 1. Det saknas även insyn i om det skiljer sig åt hur ridlärare förklarar hjälpgivning för sina ridelever. Syftet undersöktes genom följande frågeställningar: Vilken förståelse uttrycker ridlärare avseende anatomiska instruktioners betydelse för hjälpgivning? Hur beskriver ridlärare att de instruerar ryttare att utföra hjälpgivning ur ett anatomiskt perspektiv? Hur ger ridlärare instruktioner om hjälpgivning i relation till beskrivningar i Ridhandboken 1?
Materialet utgjordes av svar på en digital enkät riktad till ridlärare på nivå II eller högre inom Svenska Ridsportförbundet och Svenska Islandshästförbundet. Totalt svarade 27 ridlärare på enkäten. För att jämföra ridlärarnas instruktioner av hjälpgivning användes Ridhandboken 1 som är vanligt förekommande på utbildningar i Sverige. Resultatet analyserades genom en fenomenografisk analys, vilket resulterade i sex stycken kategorier.
Resultatet gav uttryck för att ridlärarna hade en varierande förståelse avseende anatomiska beskrivningar och hjälpgivning. Flera av ridlärarnas instruktioner innehöll liknelser, eller berörde blicken. Detta är något som inte beskrivs i Ridhandboken 1. Vissa ridlärare beskrev ibland bara hur rideleven ska förbereda sig för hjälpen, och inte hur hen ska utföra den faktiska hjälpen. Ridlärarnas användande av anatomiska instruktioner var förhållandevis lågt, och några av ridlärarna beskrev anatomiskt inkorrekta instruktioner. Många av de skrivna svaren var korta och lämnar ett stort utrymme för egen tolkning för rideleven om de användes. Ridlärarna hade en stor variation i sina instruktioner, med vissa som till och med motsade varandra. Dessutom motsade ridlärarna ibland de beskrivningar som återfinns i Ridhandboken 1.
Slutsatsen av studien var att ridlärarna uttrycker en varierande förståelse avseende anatomiska beskrivningar och hjälpgivning. Särskilt bristfällig förståelse är det för vikt- och skänkelhjälperna. I vissa fall är instruktionerna inte fysiskt möjliga. Gällande hur ridlärarna beskriver att de instruerar ryttare att utföra hjälpgivning ur ett anatomiskt perspektiv finns en svag anknytning till den funktionella anatomin. I flera fall skiljer sig ridlärarnas instruktioner om hjälpgivning åt sinsemellan. Det förekommer även motsägelser i ridlärarnas instruktioner jämfört med det som finns beskrivet i Ridhandboken 1. Att ridlärarnas instruktioner skiljer sig åt kan bero på att det saknas relevanta delar i deras utbildning för att möjliggöra instruktioner ur ett anatomiskt perspektiv.

The equestrian sport is very popular in Sweden, which is home to a large number of riding schools. The riding teachers aim to teach their students to become harmonious riders One key ingredient in the lessons is to develop the communication with the horse through aids given by the rider. In the educational material provided for riding teachers there is a lack of information about motor skill and how anatomical instructions should be given in riding. Therefore, it is important to learn more about what these riding lessons actually consist of and also the use of anatomical instructions, which so far remains to be studied.
The aim of this study was to increase the knowledge about riding teachers instructions for aids from an anatomical perspective. Currently, there is not a survey over how riding teachers use the educational material, and if there is a difference between how they instruct their riding students on how to give aids. The aim was accomplished through the following questions: What comprehension do riding teachers express regarding the importance of anatomical instructions for aids? How do riding teachers describe that they instruct riders on how to give aids from an anatomical perspective? How do riding teachers instruct aids in relation to the given educational material?
The material consisted of responses to a digital survey that was sent out to riding teachers level II or higher in the Swedish Equestrian Federation and the Swedish Federation for Icelandic horses. The answers were analyzed using a phenomenographic method, which resulted in six categories. In addition, the answers were compared to the educational book used in education for riding teachers.
The total number of respondents were 27 riding teachers. The results of this study showed that the respondents used a great variation of instructions, with some of them even opposing each other. Contradictions against the educational book also occurred. The use of anatomical instructions was fairly low, with some of the respondents describing anatomically incorrect instructions. A lot of the instructions contained parables. The riding teachers’ responses also concerned the rider’s gaze, which is something that is not brought up by the educational book. Furthermore, the results show that some riding teachers instruct on how to prepare the rider to give the aid, but do not in fact describe how to give the aid. How much the respondents used instructions from each category varied.
To conclude, there is a variation in riding teachers’ comprehension regarding functional anatomy, and the aids used in riding. Some of the instructions are not physically possible. Concerning how the riding teachers’ instructions on how to give aids from an anatomical perspective there is a weak connection with functional anatomy. In many cases the riding teachers’ instructions differ from each other and from the educational material. The reason that the instructions differ could be because there is a lack in their education.