Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den här uppsatsen undersöker kroppslig närvaro över tid och hur detta
påverkar landskapsarkitektstudenters förståelse för landskap samt vilka strategier
landskapsarkitektstudenter använder sig av för att närma sig landskap. Målet med arbetet är att
genom kroppsliga undersökningar av landskap i form av platsbesök utröna ett antal begrepp
och strategier som kan vägleda landskapsarkitektstudenter som använder platsbesök som en del i
sin praktik. Genom upprepade platsbesök där två studenter från landskapsarkitektprogrammet
vid SLU bjuds in till att utforska en given plats undersöks deltagarnas strategier, hur de tar sig
an platsen och hur besöken påverkar deras förståelse för det specifika landskapet. Deltagarnas
reflektioner, anteckningar och muntliga diskussioner analyseras för att extrahera vad de gör och
dessa strategier kontextualiseras sedan i förhållande till arbetets teoretiska utgångspunkter. De
teoretiska resonemang som har varit tongivande för arbetet ställer upp kropp och landskap i en
ömsesidig relation av påverkan. Sinnesintryck och känslor lyfts som viktiga delar av kroppslig
närvaro och upplevelser av landskap. En annan diskussion som förs rör förhållningssätt till
det generella och det specifika samt vilken betydelse det har för landskapsarkitektens förståelse
att begreppsliggöra det kontextuella och att utgå från det konceptuella för att förstå det
specifika. Begreppet paktivitet introduceras som något som kan rama in både perception och
sinnesintryck, platsbesök i sin helhet och en relation mellan undersökningar av landskap och
gestaltning. De strategier som deltagarna i undersökningen använder relaterar till kroppen som
verktyg, mottagare och arena för sinnesintryck. Deltagarna ställer frågor till platsen baserade
på tidigare erfarenhet och konceptuell kunskap men även intuitiva infall och en öppenhet
för det okända. De går nära platsen men observerar även på ett mer analyserande plan. Under
besöken använder de sig av strategier för att uppmärksamma platsens atmosfär och de närmar
sig också platsen genom gestaltning. Det som utmärker deltagarnas strategier är också att det
finns en växelverkan, en pendelrörelse mellan dessa förhållningssätt: mellan närhet och distans,
det konceptuella och det kontextuella och mellan undersökningar av landskap och gestaltning.

This paper examines bodily presence over time and how this affects landscape architecture
students’ understanding of landscape. It also studies which strategies students in landscape
architect use when approaching landscapes. The goal is to formulate concepts and strategies
that can guide students in landscape architecture who use site visits as part of their practice by
using site visits as a way of bodily investigations. Two students at the landscape architecture
program at SLU are invited to explore a given site through repeated site visits. The participants’
reflections, notes and oral discussions are thereafter analyzed to extract what they do during the
visits. The formulated strategies are then contextualized in relation to the paper’s theoretical
framework. The central theoretical arguments of this paper place body and landscape in a
reciprocal relation of influence. Sensory experience and emotions are stressed as important
parts of bodily presence and landscape experience. Another discussion touches upon different
approaches to the general and the specific and how conceptualizing the specific and develop
an understanding of the specific by following conceptual knowledge can influence landscape
architect students’ understanding. The concept of paktivitet is introduced as having potential
to frame perception and sensory experience, site visits as a whole and a relation between
landscape investigations and design. The strategies that the participants use relate to the body as
an instrument, a recipient, and an arena for sensory experience. The participants ask questions
to the site based on previous experience and conceptual knowledge but also intuitive ideas and
an openness to the unknown. They are close to the site, but they also use a more distanced,
analyzing approach when observing. During the visits they pay attention to the atmosphere at
the site and they also investigate the site through design. What also characterizes the strategies
is that the participants switch between the different approaches in an interplay: they move
as a pendant between intimacy and distance, the conceptual and the contextual and between
landscape investigation and design.