Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

There is a national and global belief that including aesthetics and design in city planning can promote sustainability, and a demand for how to do it. Based on studying pertinent literature, there is a lack of discussion on how aesthetics can contribute to the discussion on social sustainability. Landscape architects have the competence to work with aesthetics and design for the national and global sustainability goals. In this thesis three main sources (Meyer (2008), van Etteger et al. (2016) and Lehtinen (2021)) have been used to form the theoretical framework.

By studying how landscape architects work with aesthetics in projects focusing on social sustainability, it might be possible to understand and learn more about how to develop the common environment. In this essay, the landscape architect office Landskapslaget, and one of their projects that focuses on social sustainability, has been chosen to study. The project is from 2019, when the office was commissioned to develop the park Flemingsbergsparken, which is located in Stockholm.

The work's research question "In what way does Landskapslaget work with aesthetics in a project in order to promote the social sustainability dimensions?” is answered through studying the landscape architect office’s documents regarding social sustainability, and through one interview about the chosen project with a landscape architect who worked with it. The analysis is divided into the three themes Co-design makes possible aesthetic experiences that emphasise a shared identity, Aesthetics can bridge different needs and preferences, and Aesthetics for strengthening a cohesive city, in which different definitions of aesthetics are being discussed.

The landscape architects work with aesthetics in different ways and with different scales. Co-design is giving insight into what the people living in a specific area think are important, and people will have different opinions when it comes to aesthetics, design, and functions of an area. It is relevant to use the way van Etteger et al. (2016) apply the ACT theory in landscape architecture to see aesthetics from a broader perspective. The non-aesthetic properties from the co-creation have led to aesthetic properties that result in a gathered identity, manages to tie together different functions, and improve safety. Meyer (2008) and Lehtinen (2021) argues that aesthetics can make people be aware and care for their environment. In this project, the co-creation might have led to people caring for the park and can be the reason that the park has not been vandalised.

Choices of aesthetics are shown to be important parts in promoting the social dimensions of sustainability in landscape architecture. Aesthetics are proven to be a complex concept, but broadening the definition and meaning of it, one can find new ways of how to work with it for promoting dimensions of social sustainability. Co-creation is an important part of finding the suitable aesthetics for a certain place and necessary to understand how to achieve social sustainability.

Det finns en nationell och global övertygelse om att inkludering av estetik och design i stadsplanering kan främja hållbarhet och en efterfrågan på hur man ska gå till väga. Genom att studera relevant litteratur framkommer det att det finns en avsaknad i diskussionen om hur estetik kan bidra till social hållbarhet. Landskapsarkitekter har kompetensen att arbeta med estetik och design för de nationella och globala hållbarhetsmålen. I den här uppsatsen har tre huvudkällor (Meyer (2008), van Etteger et al. (2016) och Lehtinen (2021)) använts som grund för det teoretiska ramverket.

Genom att studera hur landskapsarkitekter arbetar med estetik i projekt med fokus på social hållbarhet kan det vara möjligt att förstå och lära sig mer om hur man utvecklar den gemensamma miljön. I den här uppsatsen har landskapsarkitektkontoret Landskapslaget, och ett av deras projekt som fokuserar på social hållbarhet, valts att studera. Projektet är från 2019 då kontoret fick i uppdrag att utveckla parken Flemingsbergsparken som är belägen i Stockholm.

Uppsatsens frågeställning "På vilket sätt arbetar Landskapslaget med estetik i ett projekt för att främja de sociala hållbarhetsdimensionerna?" besvaras genom att studera landskapsarkitektkontorets dokument kring social hållbarhet, samt genom en intervju om det valda projektet med en landskapsarkitekt som arbetat med det. Analysen är uppdelad i de tre framtagna teman som består av Co-design möjliggör estetiska upplevelser som betonar en gemensam identitet, Estetik kan överbrygga olika behov och preferenser och Estetik för att stärka en sammanhållen stad, där olika definitioner av estetik diskuteras.

Landskapsarkitekterna arbetar med estetik på olika sätt och med olika skalor. Co-design är att ge insikt i vad människor som bor i ett specifikt område tycker är viktigt, och människor kommer att ha olika åsikter när det kommer till estetik, design och funktioner i ett område. Det är relevant att använda sättet van Etteger et al. (2016) tillämpar ACT-teorin inom landskapsarkitektur för att se estetik ur ett bredare perspektiv. De icke-estetiska egenskaperna från samskapandet har lett till estetiska egenskaper som resulterar i en samlad identitet, lyckas knyta samman olika funktioner, och förbättra den upplevda tryggheten. Meyer (2008) och Lehtinen (2021) menar att estetik kan få människor att vara medvetna om och bry sig om sin miljö. I det här projektet kan samskapandet ha lett till att människor bryr sig om parken och kan vara orsaken till att parken inte har blivit vandaliserad.

Val av estetik har visat sig vara viktiga delar för att främja de sociala dimensionerna av hållbarhet i landskapsarkitektur. Estetik har visat sig vara ett komplext begrepp, men genom att bredda definitionen och innebörden av det kan man hitta nya sätt att arbeta med det för att främja dimensioner av social hållbarhet. Samskapande är en viktig del för att hitta den lämpliga estetiken för en viss plats och är nödvändigt för att förstå hur man uppnår social hållbarhet.