Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Runt om i städer finns oklara och diffusa markområden som kan förbrylla människan. Det
kan vara övergivna tomter och strukturer som inte längre används. Ändå är de en
väsentlig del av stadslandskapet. Dessa till synes öde platser - de urbana tomrummen - är
de stadsrum studien rör sig inom. På dessa platser finns det en mängd attribut som påvisar
en typ av territorialisering signerade såväl individer som myndigheter. Denna studie
undersöker därför de urbana tomrummen och dess territorialitet.
För att skapa den förståelse som krävs för de urbana tomrummen menar studien att
närvaro är av högsta betydelse. Därför är studiens metodval grundad på tillvägagångssätt
som främjar denna närvaro. Empirin har skapats genom en fallstudie och använder såväl
vandringsmetod som, mer konventionella verktyg som, dokumentstudie, intervjustudie
och platsbesök. Med studien finns en förhoppning om att skapa en djupare förståelse för
de urbana tomrummens territorialisering, komplexitet och hur de begrips av såväl
användare som av kommunala tjänstepersoner.
Tomrummen kan ses som biprodukter av den samtida stadens utvecklingstrender och
ekonomiska omstruktureringar. De urbana tomrummen har en karaktär som är flytande
och obestämd, och har i många fall en svag identitet i förhållande till stadens mer
kontrollerade och tillrättalagda rum. Obestämdheten och den svaga identiteten medför att
tomrummen ses som naturliga platser för exploatering, vilket synliggör deras skörhet.
Trots den rådande planeringsdiskursen menar denna studie att det finns styrkor och
värden som bör beaktas i framtida stadsförnyelseprojekt som gör anspråk på urbana
tomrum.
De urbana tomrummen påstås ha en låg komplexitet på grund av dess brist på resurser
och positiva associationer. Studien visar dock det motsatta. Den territoriella
komplexiteten varierar mellan de undersökta platserna men något som knyter dem
samman är att komplexiteten är närvarande på samtliga. Att beskriva urbana tomrum som
tomma och innehållslösa är med andra ord en förenkling och ger en felaktig bild av dem.
Att knyta samman urbana tomrum med territorialisering bidrar med ett perspektiv som
synliggör platsernas komplexitet och ger en mer nyanserad bild på de urbana
tomrummen. Ur ett hållbarhetsperspektiv bör hänsyn tas till tomrummens komplexitet för
att eliminera risken att radera naturligt uppkomna värden som inte går att återskapa.

Urban void spaces are enigmatic and ambiguous areas within cities that often confuse
individuals. These spaces encompass abandoned lots and structures that are no longer in
use, yet they remain integral parts of the urban landscape. These seemingly deserted
places, referred to as urban void spaces, are the focus of this study. These spaces exhibit a
range of attributes that indicate a form of territorialization by both individuals and
authorities. The aim of this study is to explore urban void spaces and their territoriality.
To develop a comprehensive understanding of urban void spaces, the study emphasizes
the importance of presence. Therefore, the research methodology is grounded in
approaches that facilitate this presence. Empirical data is collected through a case study,
utilizing methods such as walking surveys, as well as more conventional tools including
document analysis, interviews, and site visits.
Urban void spaces can be seen as byproducts of contemporary urban development trends
and economic restructuring. These spaces possess a fluid and indefinite nature, often
lacking a strong identity compared to the more controlled and organized spaces within the
city. The ambiguity and weak identity of void spaces make them susceptible to
exploitation, thereby highlighting their fragility. Despite prevailing planning discourses,
this study argues that there are strengths and values associated with urban void spaces
that should be considered in future urban renewal projects that lay claim to these areas.
Contrary to the assumption that urban void spaces have low complexity due to their lack
of resources and positive associations, this study reveals the opposite. The territorial
complexity varies among the examined sites, but what unites them is the presence of
complexity in all cases. Describing urban void spaces as empty and devoid of content
oversimplifies their nature and provides a distorted image. Linking urban void spaces to
territoriality offers a perspective that unveils the complexity of these places, providing a
more nuanced understanding. From a sustainability perspective, acknowledging the
complexity of void spaces is crucial to avoid erasing naturally occurring values that
cannot be replicated.