Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Livslängden hos svenska mjölkkor är idag relativt kort då faktorer som en hög rekryteringsprocent, låg fertilitet, sjukdomar och skador, låg mjölkavkastning, hög inkalvningsålder och en önskan om bättre genetiskt material i nästa generations kvigor spelar in. Alla dessa faktorer påverkar i sin tur metanutsläppen då en mjölkko som lever länge och bidrar till besättningen med sin mjölkavkastning har lägre metanutsläpp än en ko som lever kortare tid. Detta beror på att hon producerar mer mjölk under sin livstid och därmed späder ut metanutsläppen över tid räknat i intensitet, metan / kg energikorrigerad mjölk. En svensk kviga föds upp i drygt två år innan första kalvning, vilket betyder att det går två år utan någon producerad mjölk och samtidigt ger det ett stort bidrag till besättningens metanutsläpp. Rekryteringsprocenten definieras som andelen inkalvade kvigor som kommer in i besättningen delat på antalet kor i besättningen räknat i procent. Ett överskott på kvigor ger en onödigt hög rekryteringsprocent. Detta är en anledning till att mjölkkorna slås ut då kvigorna behöver mjölkkornas plats i stallet. Dessutom slås flera förstakalvare ut innan de avslutat sin andra laktation, vilket är den laktation där man räknar med att kvigorna har betalat för de kostnader som varit under uppfödningstiden. Även detta påverkar metanutsläppen mycket eftersom kvigornas uppfödningstid då är längre än deras produktiva livstid. En lösning på en minskad rekryteringsprocent, hållbarare kvigor och samtidigt lägre metanutsläpp ligger i användningen av x-vik och köttrassemin. Låg fertilitet är den största utslagningsorsaken i Sverige och detta påverkar både rekryteringsprocenten och metanutsläppen. En längre livslängd hos mjölkkorna har visat sig ge en förbättrad miljömässig hållbarhet med lägre metanutsläpp men även en ökad ekonomisk och social hållbarhet genom en förbättring av de faktorer som påverkar livslängden hos svenska mjölkkor.

Longevity of Swedish dairy cows is relatively short as factors such as a high recruitment percentage, low fertility, diseases and injuries, low milk yield, high age at first calving and a desire for better genetic material in the next generation of heifers come into play. All these factors in turn affect methane emissions as a dairy cow that lives a long time and contributes to the herd with her milk yield has lower methane emissions than one that lives a shorter time. This is due to the fact that the cow produces more milk during her lifetime and thus dilutes the methane emission intensity in methane per kg energy corrected milk. A heifer is reared for approximately two years before first calving, which means a rearing period of two years with no milk produced and a large contribution of the herds methane emissions. The recruitment percentage is defined as the percentage of calving heifers entering the herd divided by the number of cows in the herd calculated as a percentage. A surplus of heifers results in an unnecessarily high recruitment percentage This is one reason why dairy cows are culled as the heifers need the place of the dairy cows in the barn. In addition, several first calvers are culled before they finish their second lactation, which is the lactation where it is calculated that the heifers have paid för their costs during the rearing period. This greatly affects methane emissions as the heifers rearing period is longer than their productive lifetime. A solution to a reduced recruitment percentage, more durable heifers and less methane emissions lies in the use of sexed semen and beef semen. Low fertility is the most common reason for culling in Sweden and a low fertility has an impact on both recruitment percentage and methane emissions. An increased longevity for dairy cows has been shown to provide improved environmental sustainability but also economic and social sustainability through an improvement in factors that affect longevity of Swedish dairy cows.