Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I den här uppsatsen studeras grönområden i miljonprogramsområden och deras ursprungliga idé samt hur de påverkas av senare förtätning. Med miljonprogram avses byggandet mellan åren 1965 och 1974 med målet att uppföra en miljon bostäder på tio år. Områdena påverkas idag i hög utsträckning av ytterligare bostadsbyggande. Arbetet avslutas med ett gestaltningsförslag och har följande frågeställningar: “Hur förändras utemiljöns rum och upplevda skala av miljonprogrammets förtätning?” och “Hur kan ett grönstråk vid miljonprogramsområdet Bandstolsvägen i Uppsala gestaltas till ett mer sammanhängande stråk med ökade rumsliga och estetiska kvalitéer?”. Uppsatsens syfte är att undersöka miljonprogrammens pågående förtätning med fokus på grönskans plats i förtätningsprojekt samt hur befintliga rumsliga kvalitéer kan lyftas.

Genom fältbesök och därefter en för den här uppsatsen skapad rumslig analysmodell studeras områdenas stadsmorfologi, grönstruktur och skala. Genomgången visar att grönområden ofta används vid förtätning. Värden som riskerar att gå förlorade vid förtätning är: träd som medlare i skala, vy över vegetation från bostaden, grönska mellan hus, ljusinsläpp på gårdar och i bostäder, rymd i utemiljö och mellan hus, rum för gående avskilt från bilar samt länken till grönområden och bostadsnära natur.

Mot bakgrund av fältbesöken och den rumsliga analysen ges ett förslag på gestaltning av ett grönstråk i miljonprogrammet vid Bandstolsvägen i Gottsundaområdet, sydväst om Uppsala centrum. Gestaltningen fokuserar på hur den gröna ytan kan bevaras och utvecklas genom fler sociotopvärden. Den fördjupade studien av området syftar till att visa grönområdenas potential i miljonprogramsområden och hur förändring i enlighet med mänsklig skala kan göras. I fördjupningen används Uppsala kommuns planprogram för Gottsundaområdet och intervju med två projektledare vid kommunen. I den fördjupade studien genomfördes vidare upprepade fältbesök för att se platsen under olika tider på dygnet, väder och årstider som ett viktigt verktyg för den rumsliga analysen och en platsspecifik gestaltning.

Gestaltningsarbetet vill visa potentialen i de grönområden som ofta beskrivs som ”restytor” och därför i hög utsträckning exploateras. Vi vill också visa hur fokus kan skiftas till att rusta upp och höja befintliga kvalitéer istället för att ta bort och göra nytt. Redan rumsskapande element och vegetation kan bevaras och utnyttjas för att skapa distans mellan privat och offentligt eller skapa fokuspunkter och riktningar. I vår gestaltning har den befintliga vegetationen sedan kompletterats med sociotopvärden i form av ytor för lek och umgänge i bostadsnära natur samt dekorativ grönska.

This paper focuses on how green spaces were originally created in areas built within the Swedish Million Programme during 1965–1974 and how these areas are highly affected by additional residential construction today.

The paper answers the following research questions: “How does the space and perceived scale of the outdoor environment change as a result of the densification of the Million Programme areas?” and “How can a green wedge in the Bandstolsvägen area in Uppsala be redesigned into a more coherent park trail with increased spatial and aesthetic qualities?”. The paper concludes with a design proposal.

We study the urban morphology, green space and scale of the areas through field visits and follow a spatial analysis model created for the essay. The study shows that green spaces are often used in densification. We also find that the following values are at risk of being lost in densification: trees as mediators of scale, views of vegetation from dwellings, greenery between buildings, light in and around houses, space in the outdoor environment and between buildings, pedestrian spaces separated from cars and links to green spaces or nearby natural environments.

Against the background of the field visits and the spatial analysis, a proposal is made for the design of a green wedge in the million programme at Bandstolsvägen in Gottsunda, southwest of Uppsala city centre. We use the Uppsala municipality's planning programme for the Gottsunda area and an interview with two project managers at the municipality. Repeated field visits were carried out to see the site at different times of the day, weather and seasons. The design demonstrates the potential of green spaces. These areas are otherwise often considered leftover areas and are therefore largely overlooked. We show how the focus should shift to restoring and enhancing existing qualities rather than removing and making new ones from scratch. Existing spatial elements and vegetation can be preserved and used to create distance between private and public space or to create focal points and directions. Further, the existing vegetation is complemented with sociotope values in terms of spaces for recreational and social activities in residential areas and decorative greenery.