Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Alla landskap bär på spår av tiden. Landskapsarkitekten är aktiv förvaltare av dessa spår. Kulturarv
och landskapsarkitektur är förbundna i detta förvaltande och utvecklande. Men på vilket sätt
relaterar kulturarv och landskapsarkitekturen till varandra? Genom att studera aspekter av
kulturarvet vid Kustdammarna i Lomma kommun, undersöker denna uppsats kulturarvet som ett
medel för platstolkning och platsspecifik utveckling. Med stöd av Tunbridge & Ashworths (1997)
teorikomplex om kulturarvets dissonans och kulturarvsproduktionsmodellen tolkas kulturarvets
närvaro vid Kustdammarna. Analysen visar hur Kustdammarna och Kustdammarna som en del av
kommunens utveckling av Strandstråket innehåller värdering, selektering, paketering och inriktning
av materiella och immateriella aspekter av det förflutna, och visar på hur det går att förstå platsens
konstitution som formad av kulturyttringar och värderingar om landskapets innehåll. Samtidigt visar
uppsatsen hur ett kulturarvsperspektiv som medel för platstolkning och platsspecifik utveckling
öppnar upp för icke synliga dimensioner av platsens innehåll, vilket kan vara intressant för en
djupare förståelse för vad platser är och kan bli. Uppsatsen konstaterar att kulturarvet kan
uppmärksamma oss på inslag i landskapet som är av betydelse för att förstå förhållandet mellan
landskapet och de som nyttjar det. Med en blick på landskapet som skådar det som av tid och
aktivitet format, där uppfattningar, minnen och värderingar tar fysisk form, kan vi ana mångfalden
av plattspecifika särdrag som yttrar sig eller kan artikuleras genom formgivning. Kulturarvet kan på
så sätt vara ett verksamt medel för platstolkning och platsspecifik utveckling.

History is present everywhere in our landscapes. Within the discipline of landscape architecture
historic layers are continuously managed and handled. Cultural heritage and landscape architecture
are there for closely intertwined. But in what ways do they relate to one another? This study explores
aspects of cultural heritage at a specific site, Kustdammarna in Lomma municipality, as to see in
what ways cultural heritage can work as a tool when reading and developing site specific content.
Through Tunbridge & Ashworths (1996) theoretic assembly explaining heritage dissonance and the
heritage production model the presence of cultural heritage at Kustdammarna is interpreted. The
analysis showsthat Kustdammarna, and Kustdammarna as a part of the municipality’s ongoing work
with Strandstråket, contains valuation, selection, assembling and targeting of aspects of the past, and
exemplifies how the constitution of the site can be understood as shaped by cultural expressions and
evaluation of its content. Furthermore, this paper shows that a cultural heritage perspective as means
for site reading can support the acknowledging of non-visual dimensions of a place, which can
generate a deeper understanding for what is there and what it could become. The study notes that
cultural expressions can make us aware of landscape content that is of importance for understanding
the relationship between site and its users. If gazing at the landscape as constituted of time and
activities, where perceptions, memories and values take physical shape, a richness of possible sitespecific expressions emerge, possible to consider when making site specific design decisions.
Perspectives on cultural heritage can in that sense be useful for site reading and site-specific
development.