Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En kombination av jaktlagstiftningen under 1700-talets senare hälft, illegal jakt samt befolkningsökning i Sverige resulterade i en minskad population av stora hjortdjur i Sverige. Vid återetableringen under 1800-talet fram till sent 1900-tal fanns intresse av att introducera främmade hjortdjur för att förbättra viltbeståndet, en åtgärd som under denna tid blev allt vanligare världen över. Redan på 1800-talet finns det dokumenterat att import av wapiti (Cervus canadensis) skett till Skeppsta Gård i Södermanland. Import under 1900-talet är dock dåligt dokumenterad. Denna studie undersöker införslar, senare förekomst och lagstiftning under senare 1900-talet, anpassningsförmågan hos wapiti i Sverige samt eventuella följder av importen för flora och fauna.
Importernas ursprung kunde inte fastställas beroende på avsaknad av dokumentation, men förekomsten av wapiti i Sverige har kunnat slås fast på fem platser mellan 1970 och 2000, då de sista dokumenterade wapiti avlivades. Idag skulle genetiska analyser krävas för att fastställa förekomst och eventuell spridning av gener till inhemska kronhjortar. Wapiti torde ha goda förutsättningar att etablera sig som vilt i Sverige. Att en etablering uteblev berodde främst på att exempelvis lagstiftningen blev allt mer restriktiv mot import av främmande arter. Den restriktiva lagstiftningen syftade främst till att minimera risker med introduktion av främmande arter, som hot mot bevarande, uppblandning med inhemska arter, biodiversitet samt mot introduktion av nya farliga sjukdomar.

The combination of hunting legislation during the latter part of the 18th century, illegal hunting and human population growth in Sweden resulted in a reduced population of large deer in Sweden. During the reestablishment in the 19th century to the late 20th century there was an interest in the introduction of foreign deer species to improve game stocks, a practice that was becoming increasingly common around the world. It is well documented that wapiti (Cervus canadensis) was imported during the 19th century to Skeppsta Gård in Södermanland. However, the documentation of imports during the 20th century is sparse. Therefore, this study aims to map these imports, later occurrence, legislation during the latter part of the 20th century, adaptability of wapiti to Swedish ecosystems and possible consequences for biodiversity.
The origin of import was not possible to deduce due to lack of documentation, but occurrence of wapiti in Sweden could be determined in five places in the period from 1970 to 2000, when the last known wapiti was euthanized. None of the introductions resulted in release of wapiti into the wild. Today, genetic analysis would be required to determine the presence and possible spread of genes in native red deer. Wapiti is indicated to have the high potential to establish into the wild of Sweden. That introduced wapiti did not establish viable populations in Sweden, seem to be mainly due to human impact, such as legislation that became increasingly restrictive towards the import of foreign species. The restrictive legislation was primarily aimed at minimizing the risks of introductions of foreign species, such as threats to conservation, mixing with native species, negative impacts on biodiversity and new dangerous diseases.