Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hälta är en vanlig orsak till antibiotikabehandling hos diande grisar i Sverige. Hälta hos diande
grisar kan bero på flera orsaker, exempelvis infektiös artrit, traumatisk fraktur, osteochondros eller
neurologiska sjukdomar. Infektiös artrit är vanligt hos diande grisar. Bakterier kan ta sig in i en led
via penetrerande hud- eller klövsår, via direkt övergrepp från intilliggande mjukvävnad eller via
hematogen spridning. Syftet med denna studie är att undersöka patologiska fynd och bakterieväxt i
leder från diande grisar (yngre än 4 veckor) med infektiös artrit.
Sammanlagt insamlades 130 grisar som visat hälta men ej behandlats med antibiotika. Dessa avlivades farmakologiskt av Gård & Djurhälsans veterinärer och transporterades till Patologen på SLU för
obduktion. Information om grisarna och besättningen samlades via ett frågeformulär som fylldes i
av remitterande veterinär i samråd med djurägaren. Efter en yttre inspektion genomgick grisarna en
obduktion, vilken inkluderade en makroskopisk bedömning av leder och organen i buk- och brösthåla. Aseptisk bakteriologisk provtagning gjordes av två leder. Därefter togs vävnadsprover av
synovialmembran i dessa två leder för histologisk undersökning.
De vanligaste lederna med tecken på artrit var karpalleder, hasleder samt armbågsleder i fallande
ordning. De leder som provtogs i störst utsträckning var haslederna, men det togs även många prov
på karpalleder och armbågsleder. Förutom svullnad i lederna vid yttre inspektion så var de vanligaste
tecken på artrit förtjockade ledkapslar, proliferation av synovialmembran och periartrit, i fallande
ordning. De vanligaste bakterierna som odlades fram var Staphylococcus hyicus och Streptococcus
dysgalactiae subsp. equisimilis. Majoriteten av grisarna hade någon grad av hudsår på benen (114
av 130) och någon grad av klövskador (126 av 130). Kraftiga hudsår och klövskador var vanligare
i association med artrit i intilliggande leder. Navelabscess påvisades hos 68 av 130 grisar. Tecken
på lokal eller systemisk inflammation i andra delar av kroppen än i lederna sågs hos 53 av 130 grisar.
Vi undersökte 19 histologiska snitt från synovialmembran där Staphylococcus hyicus eller
Streptococcus dysgalactiae subsp. equisimilis isolerats i renkultur. Mikroskopiskt uppvisade 12 av
19 undersökta prov fibrinopurulent inflammation, i olika allvarlighetsgrad och med varierande
kronicitet.
Makroskopiska förändringar vilka tydde på en mer långtgående process än den duration av hältan
hos grisen som angavs i remissen sågs i den kraftigast affekterade leden hos 48 av 130 grisar. Detta
tyder på att det dröjer ett tag från dess att artriten uppkommer tills dess att den ger kliniska tecken
på hälta, eller att hältorna är svårupptäckta i tidigt skede. För att uppnå bästa möjliga behandlingsresultat med antibiotika är det viktigt att upptäcka artriterna och behandla så snart som möjligt.

Lameness is a common cause for treatment with antibiotics in Swedish suckling piglets. Suckling
pigs that suffer from infectious arthritis, traumatic fractures, osteochondrosis or neurologic diseases
can show clinical signs of lameness. Infectious arthritis is common in Swedish piglets. Bacteria may
enter the joint directly through penetrating skin wounds, ulcerated claws, or by hematogenous
spread. The presented study aims to describe pathological and bacterial findings in joints from
weaning pigs (less than 4 weeks old) with infectious arthritis.
In total, 130 lame pigs that had not been treated with antibiotics were euthanized pharmacologically
by veterinarians from “Gård & Djurhälsan” (Farm and Animal Health). The pigs were frozen and
transported to the department of Pathology at SLU for necropsy. Information about the pigs and the
herd were obtained through a questionnaire filled in by the referring veterinarian and the animal
owner. A necropsy was performed, including an external examination and macroscopic examination
of the joints, abdominal- and thoracic-cavities. Two joints from each pig were selected for bacteriologic cultivation and histologic examination of the joint capsule.
The joints most commonly presented with signs of arthritis were the carpal joints, the hock joints
and the elbow joints (in falling order). The hock joints were most commonly sampled, but samples
were also taken from carpal- and elbow joints. Apart from joint swelling visible on external
examination, the most common signs of arthritis were swelling of the joint capsule, synovial
membrane proliferation and periarthritis (in falling order). Staphylococcus hyicus and Streptococcus
dysgalactiae subsp. equisimilis were the most common bacteria to be isolated. Most of the pigs had
some degree of skin abrasions on the limbs (114 of 130) and some degree of claw lesions (126 of
130). When the pigs had minor or moderate lesions in the claws, a lower proportion had arthritis in
adjacent joints than in corresponding joints without claw lesions. When the damage to the skin or
claws was severe, the pigs most often had arthritis in the adjacent joints. Umbilical abscesses were
observed in 68 of the 130 pigs. Signs of infection in other parts of the body were observed in 53 of
the 130 pigs. We examined 19 histological sections from synovial membrane in joints where
Staphylococcus hyicus and Streptococcus dysgalactiae subsp. equisimilis were isolated in pure
culture. In 12 of the 19 histological sections, fibrinosupperative inflammation of varying severity
and chronicity was observed.
Macroscopic changes that indicated a more chronic and long-lasting process than the duration of the
lameness stated in the questionnaire, were observed in the most affected joint in 48 of the 130 pigs.
This either indicates that it takes some time before arthritis cause clinical signs of lameness in
piglets, or that lameness is difficult to detect in the early stages. To achieve the best possible results
of treatment with antibiotics, it is important to diagnose and treat arthritis as early as possible during
the course of the disease.