Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Urbaniseringen i Sverige har pågått i över 200 år och idag bor ca 85% av befolkningen i landets
tätorter. Som en följd av denna befolkningstillväxt har det under 2000-talet byggts allt tätare urbana
miljöer. Denna stadsbyggnadsstrategi ställer betydligt högre krav på en effektiv markanvändning
där flera funktioner ryms, däribland grönblå strukturer. För att ge förutsättningar till en god
levnadsmiljö i staden krävs bland annat effektiva verktyg som säkrar grönstruktur och ekologiska
värden.
Denna studie syftar till att undersöka hur verktyget grönytefaktor, sedan sin uppkomst 2001, har
fungerat för att stärka hållbara stadsbyggnadsideal, med fokus på Malmö. Målet med arbetet har
varit att utvärdera hur grönytefaktor som verktyg har anpassats till den aktuella stadsplaneringen
inom Malmö stad, med fokus på förtätning, sedan 2001.
I arbetet redogörs för grönytefaktorns konstruktion och Malmö stads vägledning kring verktyget,
samt den aktuella förtätningsbilden i Malmö. Två exempelområden från olika tidpunkter av 2000-
talet har undersökts, där såväl förtätning som vägledningen av grönytefaktor kartlagts.
Under 2000-talet har det byggts allt högre och tätare i Malmö, en trend som fortsatt förväntas öka. I
en stad där förtätning är en av de starka drivkrafterna i stadsutvecklingen behövs tydliga riktlinjer
för att bygga hållbart. Ett verktyg som grönytefaktor, där kvalitativa värden kvantifieras, ger
förutsättning för att ställa tydliga krav på inkludering av grönblå strukturer i den kommunala
planeringen. Utöver grönytefaktorn finns andra kompletterande stadsplaneringsverktyg, vilka
tillsammans verkar för ett holistiskt hållbarhetsarbete i stadsplaneringen. Dessa utgörs dock ofta av
målsättningar och visioner, vilket gör dem lättare att kringgå.
Sedan sin uppkomst 2001 har grönytefaktor som verktyg utvecklats i Malmö. I relation till
förtätningstrenden i Malmö har verktyget grönytefaktor dock ej anpassats tillräckligt väl. De
påfrestningar som utemiljöerna utsätts för i och med förtätning, har inte tagits hänsyn till vid vare
sig utformningen eller utvecklingen av grönytefaktor. Då förtätningen förväntas fortsätta öka är
denna typ av verktyg vital för att bygga hållbara städer och goda levnadsmiljöer. Det är dock
nödvändigt att grönytefaktorn utvecklas dynamiskt i förhållande till rådande stadsbyggnadsideal.

Urbanisation in Sweden has been going on for over 200 years and today approximately 85% of the
population lives in urban areas. Post 2000, as a consequence of this population growth, denser and
taller urban environments have been built. This urban development strategy places increasing
demands on efficient land use that accommodates multiple functions, including green-blue
structures. Providing the conditions for a quality living environment in the city requires, among
other things, effective tools to safeguard green structure and ecological values.
This study aims to assess how the green area index tool, since its inception, has worked to reinforce
sustainable urban planning ideals, with a focus on Malmö. The aim of the work has been to evaluate
how the green area index tool has been adapted to the current urban planning within the City of
Malmö, with a focus on densification, since 2001.
The work describes the structure of the green area index and the City of Malmö’s guidance on the
tool, as well as the current densification in Malmö. Two areas have been examined as examples,
using different time periods of the 21st Century, where both densification and the guidance of the
green area index have been mapped.
Post 2000, construction in Malmö has become increasingly taller and denser, a trend that is expected
to continue. In a city where densification is a strong driver of urban development, clear guidelines
for sustainable construction are needed. A tool such as the green area index, where qualitative values
are quantified, provides an opportunity for setting clear requirements for the inclusion of green-blue
structures in municipal planning. In addition to the green area index, there are other complementary
urban planning tools, which combined promote a holistic approach to sustainability in urban
planning. However, these often consist of objectives and visions, which makes them easier to
circumvent.
Since its emergence in 2001, the green area index tool has been further developed in Malmö.
However, in relation to the trend towards densification of the city, it has not been sufficiently
adapted. The strain on outdoor environments caused by densification has not been taken into account
in neither the design nor the development of the green area index tool. As densification is expected
to continue to increase, this type of tool is vital for building sustainable cities and quality living
environments. However, it is essential that the green area index tool evolves dynamically in relation
to the prevailing urban planning ideals.