Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Invasiva främmande växtarter utgör ett stort hot mot biologisk mångfald världen över. Att hantera dem är en kostsam och komplex process med flera aktörer involverade. I Sverige har markägaren det juridiska ansvaret att på sin mark bekämpa invasiva arter reglerade av EU-förordningen (1143/2014). Detta gäller även mark ägd av kommuner och statliga verk. Delar av Sveriges offentliga mark sköts idag av skötselentreprenörer.

Vi har studerat hur arbetet kring invasiva växtarter går till i Sverige genom att genomföra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med representanter för Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, en länsstyrelse i Mellansverige, Statens Fastighetsverk, Trafikkontoret i Stockholm, Uppsala kommun samt två skötselentreprenörer med avtal att sköta offentlig utomhusmiljö. Syftet har varit att belysa fallgropar och förbättringspotential i kommunikationen gällande invasiva växtarter mellan dessa grupper av aktörer, samt inom deras interna arbete. För att uppfylla syftet har vi sökt svar på frågorna, (1) hur definierar de utvalda aktörerna invasiva växtarter och hur påverkar definitionen deras arbete, (2) hur upplever de utvalda aktörerna att arbetet med invasiva växtarter på offentlig mark fungerar idag när det kommer till samordning, kunskapsnivå, informationsspridning samt problematik kring bekämpningsåtgärder och (3) hur upplever de utvalda aktörerna att arbetet med invasiva växtarter på offentlig mark kan effektiviseras?

Intervjuerna visar att flera aktörer har en avvaktande inställning till att agera i fråga om invasiva växtarter, då de upplever att det saknas riktlinjer eller är osäkra på vem som bär ansvaret för olika frågor. Det råder bland aktörerna olika sätt att värdera samt definiera invasiva växtarter, vilket leder till att hanteringen prioriteras på helt skilda vis.

Det framkommer att en fallgrop i kommunikationen kring invasiva växtarter är att de ansvariga myndigheterna samt de offentliga beställarna saknar fullständig vetskap om vilken roll skötselentreprenörerna spelar i de miljöer där invasiva arter kan finnas. De saknar också full insikt i skötselentreprenörernas varierande/bristande kunskapsnivå gällande botanik och invasiva växtarter. Information och regelverk kommuniceras, riktas och anpassas därför inte till dessa entreprenörer och de skötselavtal som skrivs mellan beställare och entreprenörer blir alltför fåordiga och ibland helt verkningslösa. Större medvetenhet om denna grupp bland myndigheter och beställare samt ökad botanisk kunskap hos beställare och entreprenörer kan möjliggöra utökade krav i skötselavtalen samt välanpassade instruktioner och handlingsplaner. Vi, samt merparten av de intervjuade aktörerna, tror att en certifiering med tillhörande kunskapskrav, i framtiden kan hjälpa till att säkerställa rätt kompetens hos entreprenörerna och leda till ett effektivare arbete med invasiva växtarter.

Invasive alien plant species pose a major threat to biodiversity worldwide. Dealing with them is a costly and complex process with several parties involved. In Sweden, the landowner has the legal responsibility to control invasive species regulated by the EU decree (1143/2014), on their land. This also applies to land owned by municipalities and government agencies. Parts of Sweden's public land are today managed by green space maintenance contractors.

We have studied how the work involving invasive plant species takes place in Sweden by conducting qualitative semi-structured interviews with representatives of the Swedish Environmental Protection Agency, the Swedish Maritime and Water Administration, a county administrative board in Central Sweden, the Swedish National Property Agency, the Swedish Transport Administration, Uppsala municipality and two green space maintenance contractors with agreements to manage public outdoor environment. The purpose has been to highlight pitfalls and potential of improvement, in communication regarding invasive plant species, between these groups of parties, and within their internal work. To fulfill the purpose, we have sought answers to the questions, (1) how do the selected parties define invasive plant species and how do their definition affect their work, (2) how do the selected parties experience that the work with invasive plant species on public land works today when it comes to coordination, level of knowledge, dissemination of information and problems regarding control measures and (3) how do the selected parties experience that the work with invasive plant species on public land can be made more efficient?

The interviews show that several of the parties have a wait-and-see attitude in terms of invasive plant species, as they experience that there is a lack of guidelines and uncertainty of who is responsible for various issues. There are different ways among the participants to evaluate and define invasive plant species, which leads to management being prioritized in completely different ways.

It appears that a pitfall in the communication involving invasive plant species is that the responsible authorities as well as the public clients lack full knowledge of the role that green space maintenance contractors play in the environments where invasive species may be present. They also lack insight into the maintenance contractors' diverse/insufficient level of knowledge regarding botany and invasive plant species. Information and regulations are therefore not communicated, directed, or adapted to these contractors and the maintenance agreements that are written between clients and contractors becomes too brief and sometimes completely ineffective. Greater awareness of this group among authorities and clients as well as increased botanical knowledge among clients and contractors, can enable increased requirements in the maintenance agreements as well as well-adapted instructions and action plans. We, as well as the majority of the interviewed parties, believe that a certification with accompanied knowledge requirements, in the future can help ensure the right competence of the entrepreneurs, and lead to more efficient work with invasive plant species.