Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

As humans we tend to think a lot about food, and in our part of the world, food is something that many people take for granted. At the same time, the global population is growing, and urbanization is increasing in a rapid pace. What happens when a crisis emerges, and the food system is interrupted? What happens when food is running low? Does everyone have enough food to eat when a crisis interrupts the fragile system that we are dependent on today?

This project is set in a campus park in Oslo, Norway. The purpose of the project is to investigate the possibility of designing a resilient urban park that can transition into producing food in the event of a crisis, without losing the aesthetical values in times of non-crisis. The design proposal is heavily influenced by the attained knowledge from literature, regarding urban farming and urban farming in times of crisis, as well as information gained from a profound site analysis. Hence, the project has used a method of Research for design as a main tool to try to answer the purpose and question at issue. In the presentation of the result, a narrative design approach has been used. This method was used to help the reader, to visualize the park design through different events and circumstances. Furthermore, the presentation of the design proposal is divided into two parts, displaying the park in two different scenarios.

In part 1, the park design is presented with its strong resilient framework towards possible crises, that can affect the access of food in Oslo. This approach led to a strategy where the park is divided into three different focus areas, that emerged during the design development. The three focus areas are all contributing tools in the framework for resilience. The three focus areas, involving the Community Hub, the Water reservoirs or water ponds, and the Community Garden, have all been designed with a role to play for resilience as well with convincing aesthetical and architectural values. Part 2, shows the park design, during and after, a possible future crisis scenario, and how the park design and user experiences changes during such times.

In summary, this project aims to investigate the possibility of designing a resilient urban park, that can transition into producing food in the event of a major crisis, without losing the aesthetical values in times of non-crisis.

Som människor tenderar vi att tänka mycket på mat, och i vår del av världen är mat något som många människor tar för givet. Samtidigt växer den globala befolkningen och urbaniseringen ökar i snabb takt. Men vad händer när en kris uppstår och detta fragila matsystem störs eller rubbas? Vad händer när maten börjar ta slut? Har alla tillräckligt med mat att äta när en kris avbryter det bräckliga system som vi är beroende av idag?

Platsen för projektet är en campuspark i Oslo, Norge. Syftet är att undersöka möjligheten att utforma en motståndskraftig park som kan övergå till att producera mat vid en kris, utan att förlora dess estetiska värden i tider av icke-kris. Gestaltningsförslaget är starkt påverkat av den kunskap som erhållits från litteraturen om stadsodling och stadsodling i kristider, samt information från en djupgående platsanalys. Således har projektet använt en metod som kallas ’Reserach for design’ som en huvudmetod för att försöka besvara uppsatsens syfte och frågeställning. I presentationen av projektets resultat och gestaltning har ett narrativ använts för att visualisera parkgestaltningen genom olika händelser och scenarier. Vidare är presentationen av gestaltningsförslaget uppdelad i två delar som visar parken i icke-kristid
och i kristid. I del 1 presenteras parkdesignen med sitt starka resilienta ramverk mot eventuella kriser som kan påverka tillgången på mat i Oslo. Detta förhållningssätt ledde till en strategi där parken delas in i tre olika fokusområden som växte fram under gestaltningsprocessen. De tre fokusområdena är alla bidragande verktyg i ramverket för resiliens. De tre fokusområdena som involverar ’the Community Hub’, vattenreservoarer eller vattendammar och ’the Community garden’, har alla gestaltats med en roll att spela för motståndskraft och med estetiska och arkitektoniska värden i åtanke. Del 2 visar parkens utformning under en möjlig framtida kris, och hur parkens utformning och användarupplevelser kan tänkas förändras under sådana förhållanden.

Sammanfattningsvis syftar projekt till att undersöka möjligheten att utforma en resilient park som kan övergå till att producera mat vid en kris, utan att förlora parkens estetiska värden i tider av icke-kris.