Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hoten mot den biologiska mångfalden anses vara i paritet med klimathotet. Sverige har antagit FN:s
konvention om biologisk mångfald och Agenda 2030 och införlivat målen som satts upp i dessa
internationella överenskommelser i de egna nationella miljömålen. Man har därmed åtagit sig att
skydda biologisk mångfald på såväl art- som gennivå. I den globala strategin för växtskydd, ett
arbetsprogram inom ramen för konventionen om biologisk mångfald, slås det fast att 75 % av ett
lands hotade arter ska bevaras ex situ (utanför sin naturliga livsmiljö). Många länder, däribland
Norge och Finland, har för att svara upp mot detta mål upprättat nationella genbanker för vilda
växter. I Sverige finns dock ingen sådan, men det finns mindre projekt på regional nivå inom vilka
man bevarar hotade växtarter ex situ.
Inomartslig genetisk diversitet är viktig bland annat för att arter ska kunna anpassa sig till
förändringar i miljön, vilka sannolikt kommer att accelerera framöver till följd av klimatförändringar
och mänsklig exploatering. Det är därför önskvärt att bevara så mycket genetisk diversitet som
möjligt när arter bevaras ex situ. Samtidigt är risken stor för förlust av genetisk mångfald i och med
ett ex situ-förfarande.
Uppsatsens resultat baseras på intervjuer med personer som jobbar med artbevarande, genom ex
situ-arbete eller på annat sätt. Förhoppningen är att på så vis ge en bild av vilka som jobbar med ex
situ-bevarande av vilda växter i Sverige idag och hur dessa aktörer jobbar för att minimera förluster
av genetisk mångfald. Dessutom ställs frågan huruvida en nationell genbank för vilda växter är
önskvärt i Sverige. Hos alla aktörer finns en stor medvetenhet om vikten av genetisk mångfald och
riskerna som ex situ-bevarande för med sig. Brist på resurser gör dock att man inte alltid kan vidta
alla de försiktighetsåtgärder man egentligen anser lämpliga.
Inställningarna till vikten av ett nationellt ex situ-initiativ i Sverige går isär. Bland de som jobbar
praktiskt med ex situ-bevarande i Sverige idag så ställer sig många positiva till ett nationellt initiativ.
Bland forskare och andra som sysslar med artbevarande på annat sätt råder mer delade meningar.
Medan vissa anser att Sverige internationellt sett ligger långt efter när det kommer till ex situåtgärder
och ser detta som beklagligt anser andra att värdet av ex situ-åtgärder är begränsat och att
det enda som på sikt kommer motverka arters utdöende är att skydda arter i det vilda.

Threats to biodiversity are thought to be as severe as the dangers of climate change. Sweden has
adopted the UN Convention on Biological Diversity and Agenda 2030 and incorporated the targets
described in these international agreements into its own national environmental goals. By doing so,
Sweden has committed to protecting biological diversity at species and gene level. The Global Plant
Strategy for Plant Conservation, a program of the Convention on Biological Diversity, states that
75% of a country's endangered species should be preserved ex situ (outside its natural habitat). Many
countries, including Norway and Finland, have established national gene banks for wild plants in
response to this. In Sweden, however, there is no such initiative, but there are some regional projects
in which endangered plant species are preserved ex situ.
Intraspecific genetic diversity is important for species’ ability to adapt to changes in the
environment, which are likely to accelerate in the future as a result of climate change and human
exploitation. It is therefore desirable to preserve as much genetic diversity as possible when
conserving species ex situ. At the same time, there is great risk for losses of genetic diversity through
ex situ procedures.
The results of this thesis are based on interviews with people working in the field of plant species
preservation, either through ex situ measures or in other ways. It aims to present the wild plant ex
situ conservation work that takes place in Sweden as of today and also describe what measures are
undertaken to minimize loss of genetic diversity in this work. In addition to this, the question is
posed whether a Swedish national gene bank for wild plants is warranted. People working in the ex
situ field show great awareness of the importance of genetic diversity and the risks of ex situ
conservation. But lack of resources sometimes makes it difficult to take all necessary precautions.
There are differing attitudes towards a Swedish national gene bank for threatened wild plants.
Among those who work hands-on with ex situ conservation in Sweden today, many are in favor of
a national initiative. Among researchers and others who work with species conservation in other
ways, there is a stronger divide in opinion. While some believe that Sweden unfortunately lags
behind compared to many other countries, others believe that ex situ measures are of limited value
and that the only thing that will prevent extinction of species in the long run is protection of species
in the wild.