Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I dagens samhälle utgör den urbana miljön en allt vanligare uppväxtmiljö för barn och omkring 85 procent av Sveriges barn lever i städer. Till följd av allt tätare städer har barns plats, såväl fysiskt som retoriskt, begränsats att omfatta specifika platser i staden. Barn har behov av att utforska hela staden och enligt FN:s barnkonvention har barn rätt till att vara en del av det offentliga rummet. Trots att Sverige besitter stora kunskaper om barnvänliga utemiljöer och att barnkonventionen har varit en aktuell fråga sedan den undertecknades 1990, saknas ett sammanhållet nationellt arbete och bevakning om barns utemiljöer samt en preciserad innebörd gällande barns rättigheter i stadsplaneringen. Det ställer stort ansvar på kommunerna som genom decentraliseringen har det yttersta ansvaret för utemiljöns kvalitét och barnkonventionens tillämpning.

Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige vilket innefattar potential att verka som juridiskt stöd gällande att stärka barns rätt till stadsrummet. Studien ämnar därmed rikta uppmärksamhet mot barnkonventionen och dess tydliggörande i kommunal stadsplanering. Syftet är att undersöka den praktiska tillämpningen och hur barns behov bättre kan tillgodoses. Studiens teoretiska ramverk utgörs av litteratur rörande rätten till staden och barnperspektivet. Det ger en inramning och förståelse för de perspektiv och aspekter som är centrala vid hänsynstagande till barns rätt till stadsrummet. Utifrån det sammanställs ett kunskapsunderlag som kontextualiserar barns rättigheter till forskning gällande barnvänlig stadsplanering samt beprövade erfarenheter inom kommunal stadsplanering och barnrätt. Norrköpings kommun är en kommun vars stadsplanerare känner osäkerhet om deras arbete är i enlighet med barnkonventionen. Kommunens arbete kartläggs och analyseras med utgångspunkt i kunskapsunderlaget för att medvetengöra och utläsa potentiella utvecklingsåtgärder. De metoder som används är dokumentstudie, semistrukturerad intervju och observation, och dess insamlade material bearbetas och analyseras utifrån en hermeneutisk ansats.

Studien tydliggör att för att stärka barns rätt till stadsrummet krävs det arbete på flera nivåer och skeden. Det förutsätter ett helhetsgrepp gällande barnkonventionens tillämpning utifrån såväl organisatoriska och fysiska aspekter som aspekter gällande efterlevnad, något som idag saknas inom kommunen. Studien visar samtidigt på en större komplexitet. Trots att kommunen inte arbetar uttalat med barns rättigheter, tillgodoses de i vissa avseenden. Det begränsar dock barns rätt till stadsrummet. Insatser såsom att etablera gemensamma rutiner och strategier, låta barn delta i fler planeringsprocesser, aktivera stadsrummet med konst och främja barns samspel med naturen, föreslås för ett mer barnrättsbaserat arbete.

Today the urban environment is a common place to raise children and about 85 % of the Swedish children live in cities. As a result of increased densification, children’s space has been limited to specific places in the city, both physically and rhetorically. Children has a need and the right to explore the entire city and be included as part of public space according to the UN Convention of the Rights of the Child (CRC). Nationally, there is a lack of work regarding outdoor environments for children and a distinct meaning of the CRC related to urban planning. This despite the amount of knowledge in Sweden concerning child-friendly outdoor environments and the fact that the CRC has been a topical question since it was ratified in 1990. This places great responsibility on the municipalities, which through decentralization are responsible for the quality of the outdoor environment and the application of the CRC.

January 1st, 2020 the CRC became Swedish law which means potential to act as legal support for children’s right to urban space. Therefore, the study draws attention to the CRC and how it can be clarified in municipal urban planning. The aim of the study is to investigate the implementation and how children’s needs can be catered for. The theoretical framework consists of literature regarding The Right to the City and The Child perspective. It gives an understanding of the perspectives and aspects required to strengthen the children’s right to urban space. Within these findings a knowledge base is then formed that contextualises children’s rights to research about child friendly city planning and approved experience within municipal urban planning and child rights. Norrköping Municipality is a county whose urban planners feel uncertain whether their work is in accordance with the CRC. The work of the municipality is mapped out and analysed based on the knowledge base, to raise awareness and find aspects for improvement. The methods used are document study, semi-structured interview and observation, and the collected material is processed and analyzed based on a hermeneutic approach.

The study clarifies that in order to strengthen children’s right to the urban space, work is required at several levels and stages. This presupposes a holistic approach regarding the application of the CRC based on organizational and physical aspects as well as aspects regarding management, something that is currently lacking within the municipality. At the same time, the study shows a greater complexity. Although the municipality do not work explicitly with children’s rights, they are met in some respects. However, this restricts children’s right to urban space. Efforts such as establishing common routines and strategies, allowing children to participate more in planning processes, activating the urban space with art and promoting children’s interaction with nature, are proposed for more child rights-based work.