Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Föreliggande studie undersöker, i relation till planering, gestaltning och förvaltning, utemiljön vid
två svenska samverkanshus där förskola har samordnats med äldreboende. Fenomenet är förhållandevis nytt i Sverige varför det råder brist på tillgänglig forskning och information om hur kommuner kan arbeta för att göra verksamheternas utemiljöer framgångsrika. Dessutom tycks det vara oklart hur väl dessa verksamheter fungerar i praktiken och huruvida det finns baksidor av fenomenet som i framtiden bör tas i beaktning. Syftet med studien är således att utreda dessa frågor och undersöka hur utemiljön vid samverkanshus kan främja den intergenerationella interaktionen samt hur planering, gestaltning och förvaltning av verksamheterna styrs på kommunal nivå idag. Studien har en kvalitativ ansats och har genomförts med hjälp av en litteratur- och dokumentstudie tillsammans med en fallstudie där verksam personal samt planerare, gestaltare och förvaltare med koppling till respektive verksamhet har intervjuats.
Litteraturen visar att barn och äldre har olika behov kopplat till utemiljön. Dessa skillnader utläses även i framtagna verktyg för utvärdering och utformning av barns respektive äldres utemiljöer. Vidare förespråkas ett tillvaratagande av barns och äldres åsikter vid utvecklingen av utemiljön. Både Göteborgs stad och Umeå stad benämner samverkan i ett övergripande avseende och planering, gestaltning och förvaltning tas upp för respektive grupp men aldrig i syfte att samordna verksamheter för barn och äldre. Fallstudien visar att utemiljöerna hos våra två samverkanshus är uppdelade mellan barn och äldre och personalen har olika syn på i vilken grad samverkan bör ske.
Uppsatsen leder fram till att kommuner i ett tidigt skede bör undersöka hur den fysiska miljön kan tänkas bli och vilka möjligheter som finns till att utveckla gemensamma ytor där naturliga möten kan uppstå. Under denna process kan det vara en fördel att höra åsikter och erfarenheter från respektive brukargrupp. Gällande den sociala samverkan bör kontakt mellan generationerna ses som en möjlighet snarare än ett krav. I första hand bör respektive brukargrupps specifika behov tillgodoses. Däremot tycks det vara en fördel om grupperna kan se varandra vid användning av utemiljön. Slutligen föreslås att kommuner bör använda sig av uppföljningsprogram vid nya typer av projekt som exempelvis samverkanshus, där verksamhetsansvariga och personal kan få möjlighet att dela sina erfarenheter om samordningen för att möjliggöra för bättre fungerande samarbete för den specifika verksamheten och framtida projekt.

This study examines, in relation to planning, designing and management, the outdoor environment at two Swedish intergenerational shared sites where preeschool has been coordinated with nursing homes. The phenomenon is relatively new in Sweden and therefore there is a lack of available research and information concerning how municipalities can work to make the outdoor environment of these sites successful. Furthermore there is an uncertainty to how well these sites operate and if there is a downside to the phenomenon that we to need to recognize for future reference. The aim of the study is thus to examine these issues and investigate how the outdoor environment at intergenerational shared sites can support the intergenerational interaction and how the process involving the planning, designing and management of these sites is run at municipal level today. The study has a qualitative approach and has been conducted with the help of a literature and document study together with a case study where active staff, municipal planners, designers and managers related to each site, have been interviewed.
The literature indicates that children and the elderly have different needs linked to the outdoor environment. These differences are also reflected in tools for evaluating and designing the outdoor environment of day care centres and nursing homes. Furthermore, it is advocated to utilize the opinions of both user groups in the development of the outdoor environment. The municipalities of Gothenburg and Umeå refer to space share in an overall respect and planning, design and management are addressed for each group but never for the purpose of coordinating the two sites.
The case study shows that the outdoor environments at the two shared sites are divided between children and the elderly and the staff seem to have different views on the degree to which space sharing should take place.
The study shows that municipalities in the early stadges of the planning process should investigate how the outdoor environment will portray and what possibilities there are to develop the shared spaces where spontaneous encounters can occur. During this process it could be an advantage to receive opinions and experience from each user group. Regarding social interaction, the intergenerational contact should be seen as an opportunity rather than a must. First and foremost the needs of each user group should be prioritized. However it is beneficial if both young
and old can view each other from their distinguished outdoor environment. Finally it is proposed that municipalities should use follow-up programs when introducing new types of projects similar to intergenerational shared sites, where the staff is given an opportunity to voice their opinions and experiences from the coordination, to enable better collaboration for the specific site and for future reference.