Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Snytbagge (Hylobius abietis L.) och svart granbastborre (Hylastes cunicularius L.) är två allvarliga skadegörare i skogsplanteringar. Det har beräknats att om inte nysatta plantor kan skyddas mot snytbagge skulle angreppen årligen kosta skogsbruket i Sverige mellan 0,5 och 1 miljard kronor som en följd av dyrare föryngringar och minskad skogsproduktion. Tills nyligen visar den praktiska erfarenheten att skadetrycket från snytbagge i Norrland avtar norröver och med ökande avstånd till kusten. Under de senaste åren har dock SCA’s skogspersonal tyckt sig se allvarligare angrepp i Norrlands inland av snytbaggen. SCA vill därför veta hur skadetrycket ser ut och var det kan bli aktuellt att göra ytterligare inventeringar. Syftet med föreliggande arbete var att kartlägga förekomsten av angrepp för de två insekterna på årsfärska barrträdsplanteringar i norra Sverige, samt bedöma angreppens betydelse i förhållande till andra skadeorsaker. Avsikten var också att spåra eventuella samband mellan hyggesvilans längd, planteringspunkt, hyggesareal, temperatursumma, ståndortsindex, hyggets geografiska läge och angreppens omfattning.

Totalt inventerades 30 hyggen utspridda över norra Sverige. På varje hygge lades 20 provytor ut med en areal på 20 m². För varje hygge beräknades procentuell fördelning av oskadade och angripna plantor samt dödsorsak. För att uppnå syftet att studera eventuella samband gjordes en multipel linjär regression.

På 3 av 11 granplanteringar påträffades plantor som var dödade av svarta granbastborren. Insekten hade dödat mellan 1,8 och 4,8 % av plantorna på dessa hyggen. För snytbaggen konstaterades att 26 av 30 inventerade hyggen hade snytbaggeangrepp. Variationen i angreppsnivåer var 0-24,7 %. I genomsnitt för alla hyggen var plantavgången 9,2 % och på 17 av de 27 hyggen där döda plantor påträffades var torka den vanligaste avgångsorsaken. 4 av 10 variabler som testades genom multipel linjär regression visades vara gångbara för att beskriva ett tänkbart samband med förekomst av snytbaggeangrepp. Dessa var andel plantor i ren mineraljord, hyggesvilans längd, hyggets X-koordinat och hyggets areal. Den enda variabeln som var signifikant var andel plantor i ren mineraljord.

Resultaten gav visst stöd för den rådande uppfattningen att angreppen minskar med avstånd till kusten. Däremot framkom inga tendenser till minskade angrepp norröver. Slutsatsen av studien är dock att snytbaggen verkar finnas i hela norra Sverige men att den i de flesta fall inte utgör något större problem. Svarta granbastborren utgjorde inte några problem alls på årsfärska granplanteringar.

The pine weevil (Hylobius abietis L.) and the black spruce beetle (Hylastes cunicularius L.) are two serious pests in forest plantations. It has been calculated that if newly planted seedlings can’t be protected against the pine weevil, the cost for the forestry sector in Sweden would be between 0.5 and 1 billion crowns each year as a result of more expensive regeneration and reduced produktion. So far the common notion among Swedish foresters has been that in northern Sweden pine weevil damages decrease when moving from the east coast to the inland and from south to north. In recent years, however, SCA forestry staff has reported observations of serious weevil attacks from inland sites in northern Sweden. Therefore, SCA wants an update on the current rates of injury and if there are areas where further inventories are needed. The purpose of this work was to map the presence of the attacks for the two insects in conifer plantations which were planted this year, in northern Sweden, and to evaluate the severity of insect attacks compared to other causes of loss. The intention was also to detect possible correlations between the time lag since clear cut, planting point, clear-cut area, temperature sum, site index, the clear-cut area location and the rate of injury.

Totally, 30 clear-cut areas spread across northern Sweden were inventoried. At each clear-cut, 20 circle plots were laid out, with an area of 20 m2. For each clear-cut, the percentage distribution of uninjured, attacked plants and cause of death were estimated. A multiple linear regression was done to trace correlation with the mentioned site properties.

Seedlings killed by the black spruce beetle were found in 3 of 11 spruce plantations. The insect had killed between 1.8 and 4.8 % of the plants in these plantations. It was found that 26 of 30 inventoried clear-cuts had seedlings which were attacked by the pine weevil. The attack levels varied between 0 and 24.7 %. On average, for all clear-cuts, the seedling mortality was 9.2 % and in 17 of the 27 plantations where dead plants were found, drought was the most common cause of death. 10 variables were tested by linear multiple regression and 4 of them could be correlated with the rate of pine weevil attack. These variables were the proportion plants in pure mineral soil, time lag since clear cut, the X-coordinate and the clear-cut area. The only variable that was significant was the proportion of plants in pure mineral soil.

The results gave some support to the prevailing view that the attacks decreases with distance from the coast, but no trend of decreased attacks way down north was identified. However, it was clear that pine weevil occurs throughout the whole of northern Sweden but had not caused severe damage in the current study. The black spruce beetle constitutes only a minor problem in the one year old spruce plantations.