Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att planera för trygghet är ett relativt nytt koncept i Sverige där det länge funnits en kunskapslucka. Detta är bakgrunden till att denna studie valt att undersöka trygghetsfrågan i relation till den svenska planeringshierarkin. Studiens övergripande syfte är att undersöka hur trygghetsfrämjande insatser behandlas inom den svenska planeringshierarkin idag, samt hur planeringen på och mellan de olika planeringsnivåerna kan främja en ökad trygghet i Sverige. Studien utgörs av en vertikal kvalitativ studie där undersökningen kretsar kring den statliga, regionala och kommunala planeringsnivån. Metodvalen utgörs av dokumentanalys och semistrukturerade intervjuer där empirin primärt är hämtad från respektive planeringsnivå, men också forskningen. För att underbygga och skapa djupare förståelse för empirin har studien tagit del av teoretiska perspektiv samt mer konkret forskning kopplat till studiens syfte. Då studien har två huvudteman, trygghet och den svenska planeringshierarkin, är teorin uppdelad utifrån dessa. Resultatet och analysen visar på att det finns en relativt god kunskap på respektive planeringsnivå gällande vad som behöver göras för att öka tryggheten. En slutsats är att det praktiska utfallet inte alltid överensstämmer med kunskapen. Detta kan förklaras utifrån faktorer som att olika samhällsutmaningar står emot varandra, att kunskapen inte alltid är anpassad till det praktiska arbetet och att den svenska planeringshierarkin inte alltid samspelar. Den kommunala och regionala nivån eftersöker en starkare styrning och kraftfullare incitament från statligt håll, medan den statliga nivån menar att resurserna idag inte räcker till samt att lagarna som redan finns inte sätter några hinder för att arbeta med trygghetsfrämjande insatser. Samverkan mellan och inom planeringsnivåerna måste förbättras och rollfördelningen måste även bli tydligare.

Planning for safeness is a relatively new concept in Sweden where there has long been a knowledge gap. This is the reason why this study chose to examine safeness in relation to the Swedish planning hierarchy. The overall purpose of the study is to examine how measures promoting safeness are processed within the Swedish planning hierarchy today and how planning within and between the hierarchical levels can promote increased safeness in Sweden. The study is composed of a vertical qualitative study where the planning hierarchy of the national, regional and municipal actors and safeness are in focus. Methods to study these phenomena are made up of document analysis and interviews where the empirical material is collected from the different levels of the planning hierarchy as well as a researcher. To support this and to create a deeper understanding for the empirical material, the study uses theoretical perspectives and previous research within the field of both safeness and planning. As the study has two main themes, safeness and the Swedish planning hierarchy, the theoretical framework is divided on the basis of these. The results and analysis show that there is a relatively good knowledge at each planning level regarding what needs to be done to increase safeness. One conclusion is that the practical outcome does not always correspond to the base of knowledge. This can be explained on the basis of factors such as that different societal challenges are opposed to each other, the knowledge is not always adapted to the practical work and the fact that the Swedish planning hierarchy does not always interact between the levels of planning. The municipal and regional level seek stronger governance and more powerful incentives from the state, while the state level believes that the resources today are insufficient and that the laws that already exist do not place any obstacles to working with security-promoting initiatives. Collaboration between and within the authorities at the three planning levels must also be improved and the division of roles must become clearer.