Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En osynkroniserad stadsutveckling, med uppkomst av outnyttjade mellanrum, är ett faktum i alla städer. Dessa oanvända eller ostimulerande miljöer utgör vardagslandskap för människorna i dess omgivning, vilket kan leda till missnöje. Som en motreaktion på detta har alternativa lösningar för mellanrum och ointressanta ytor tagit form i flera länder. Berlin är ett framstående exempel där obrukad mark omvandlats till urbana mötesplatser, på initiativ av kreativa medborgare och andra aktörer. I USA har medborgarrörelser initierat temporära projekt i sina grannskap för att lösa problem som de lokala plankontoren inte haft som prioritet. En uppgradering av stadsmiljön har därmed pågått parallellt med den traditionella planeringen. Stadsplanerare har visat sig kunna inspireras av hur andra aktörer lyckats med att praktisera gestaltning och planering med enkla medel. Gemensamt för de aktuella platsförbättringarna, som till en början startat på gräsrotsnivå, är det taktiska tillvägagångssätt som använts. Stadsplaneringen har under de senaste åren anammat detta experimenterande och temporära platsbyggande.

Syftet med arbetet är att undersöka hur temporär landskapsarkitektur kan verka positivt på en plats, i väntan på exploatering. Benämningen mellananvändning används för det som etableras tillfälligt på en plats som är reserverad för utveckling i framtiden. Uppsatsen beskriver trenden med temporära lösningar som spänner globalt och över många branscher och sammanhang. En lekfull estetik, uppmärksamhetseffekt och flexibilitet, är några fördelar med konceptet. I arbetet studeras även fem referensprojekt. Referensexemplen uppvisar en bredd av uppslag på hur mellananvändning kan användas för ökat brukarinflytande och skapa transparens och inkludering i stadsutvecklingsprocesser. Inom studien studeras även en dialogprocess kring tillfällig användning av en rivningstomt i Alby, söder om Stockholm. Samma fall diskuteras i fördjupade intervjuer med tjänstepersoner på Botkyrka kommun.

Uppsatsen belyser de möjligheter och utmaningar som råder vid en mellananvändning. I arbetet konstateras att risken att äventyra långsiktiga planer motarbetar möjligheterna med mellananvändning. Arbetet har därför resulterat i inspirationshandboken Taktiklådan. Handboken är en ansats att uppvisa hur mellananvändning kan skapa positiva förändringar på kort och lång sikt. För att exemplifiera handbokens innehåll, har samma tomt som berördes i den studerade dialogprocessen, använts som utgångspunkt för en vision. Visionen Albys oas innebär en process för samskapande där en bredd av aktörer bjuds in vid mellananvändning av rivningstomten.

Uppsatsen visar på hur landskapsarkitektur, som en del av mellananvändning, kan användas som ett verktyg för att bedriva en stadsutveckling som är demokratisk, nufokuserad, rolig, framtidspositiv och lärorik. En förutsättning för detta är en stor tillit till kollektiv kreativitet och transparens samt mod att avvika från en traditionell planeringsroll.

The unsynchronized process of urban development is constantly creating unused and decayed sites, sometimes for long periods. Unused buildings and land lots can be an unwelcome sight for people who encounter those scenes in their everyday life. As a counter-reaction to this, an alternative way of using vacant or unattractive spaces, has taken place in several countries. In Berlin, the numerous vacant spaces have attracted creative space pioneers, who have turned decay spaces into vibrant urban places. In the United States, citizen-led movements have taken control of upgrading their neighborhoods when their local planning offices failed to deliver what was asked. Hence, an upgrade of the urban environment has emerged side-by side with the traditional city planning. Urban planners have thereby been shown that urban design and planning can be practiced by simple methods. What several bottom-up initiatives have in common is a tactical approach to placemaking. In recent years this tactical and trial-and-error concept has also gotten attention at many planning offices.

This master ’s thesis aims to investigate the potential of landscape architecture as a tool to create positive change on a site before redevelopment. The term interim use is temporary utilization taking place in the time gap between two long term land or building uses.

This master ’s thesis gives a theoretical overview of the global and cross-industry phenomenon of temporary projects and activities. Playful aesthetics, attraction of attention, and flexibility are some evident perks of the temporary concept. Five reference projects are also studied. These projects show a variety of ideas on how interim use can increase user influence and create transparency and inclusion in urban development processes.

By studying a participation process in Alby, where the objective was to find suggestions for temporary use of a demolition site, the reality is compared with theory. The same case is also examined in interviews with urban planners at Botkyrka Municipality.

The thesis highlights both the opportunities and challenges that appear around the issue of interim use. The paper states that risks of jeopardizing long-term plans are holding back a lot of potential with interim use. The result is therefore presented as an inspirational guide called the Tactical Toolbox. To evaluate the handbook, the plot in Alby is used to create a visionary proposal, Alby oasis. Alby oasis demonstrates how interim use can function as a canvas for co-creation and create positive changes on a site in the short and long term.

The paper shows that landscape architecture, as part of interim use, can be a way to pursue urban development in a democratic, present, fun, future-positive, and inclusive way. To achieve this, it takes a great deal of trust in co-creation and transparency, and courage of urban planners to play a different role.