Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med studien var att undersöka om det går att förbättra studenters förmåga att bedöma bakbenshältor hos hästar på video, med hjälp av två olika datorbaserade inlärningsverktyg som också
jämfördes med avseende på deras effekt på perceptuell inlärning.
En specialgjord träningsmodul för perceptuell inlärning av bedömning av bakbenshältor skapades på student-webbportalen Canvas. Modulen byggdes upp av videomaterial på hästar som travar
på rakt spår. Instruerande auditiv feedback och slowmotion-repriser på videorna visades efter varje
träningsomgång. För att skapa videorna till inlärningsverktyget, mättes 50 hästar med objektiv rörelseanalys och filmades efteråt. Av dessa valdes 27 hästar ut, baserat på förekomst av unilateral
bakbenshälta eller om de var ohalta. Det andra inlärningsverktyget (LamenessTrainer®), var tillgängligt online och baseras på animerade hästar som springer på rakt spår, utan några föremål i
bakgrunden och utan variation i rörelsemönster förutom grader av asymmetri (hälta). Verktyget gav
direktfeedback under träningen om vilket ben som var halt samt grad av asymmetri. De två inlärningsverktygen testades på studenter från program på Sveriges Lantbruksuniversitet med någon
form av koppling till djurvetenskap. Studenterna kunde frivilligt anmäla sig till studien genom att
svara på en massutskickad e-postinbjudan. Studenterna delades slumpmässigt in till att använda ett
av de två inlärningsverktygen. Tre digitala möten hölls under en tidsperiod på åtta dagar. Innan
träningen började vid det första mötet, fick studenterna fylla i en enkät med frågor om vilket program
de studerar, deras hästerfarenhet utanför skolan och hur de självskattade sin förmåga att bedöma
bakbenshältor hos häst. Alla studenter fick sedan utföra samma diagnostiska prov, baserat på filmade hästar, för att mäta en basnivå på deras kunskap. Efter detta fick de träna i någon av de två
träningsmoduler. Det andra träningstillfället hölls fyra dagar senare. Vid det sista mötet den åttonde
dagen, gjorde studenterna om samma diagnostiska test för att se om hade förbättrat sina resultat.
Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan provresultaten över de båda provomgångarna, vare
sig för gruppen som använde sig av Canvas eller den som använde LamenessTrainer®. Signifikant
skillnad kunde ses hos studenter som hade självskattat sin förmåga att bedöma bakbenshältor som
liten (p=0, 0263) och hos studenter som hade viss erfarenhet av hästar (p=0,025). Inom dessa mindre
grupper var det möjligt att se tendens till signifikant skillnad (p=0,0514 och p=0,052) för de studenter som hade använt sig av träningsmodulen i Canvas.
Slutsatsen var att studenter finner det svårt att bedöma bakbenshältor och att förbättringen efter
två träningstillfällen med två olika digitala träningsverktyg inte var signifikanta. Endast ca 50 % av
hästarna bedömdes korrekt efter träningstillfällena. Detta understryker behovet av, speciellt för veterinärstudenter, mer träning i att bedöma bakbenshältor. Den videobaserade träningsmodulen i Canvas hade en tendens att vara av tydligare positiv användning för studenter med generellt mindre
hästerfarenhet och för studenter som tycker sig ha mindre förmåga att bedöma bakbenhältor.

The aim of this study was to investigate if it is possible to improve students’ ability to evaluate
hindlimb lameness in horses from video using two different computer aided learning tools and to
compare the learning results from the two methods.
One of the two evaluated tools was a custom-made training module for perceptual learning of
hindlimb lameness, created in the student web portal Canvas. This tool was based on video material
of real horses trotting in a straight line, with instructive auditory feedback and slow-motion replay
of the videos presented after each evaluation. To create the videos, 50 horses were measured with
objective gait analysis and filmed. From these, 27 were selected based the presence of either unilateral hindlimb lameness or no lameness. The other learning tool (LamenessTrainer®), was available
online and was based on computer-animated horses running straight, with no objects in the background and no variation in the motion pattern except for the degree of asymmetry (lameness). Direct
feedback of the degree of asymmetry and affected limb was provided during the training as the
answer was submitted, either as correct or incorrect. Eligible participants were students from programs at the Swedish University of Agricultural Sciences with any sort of connection animal science, and that responded to a mailing-list invitation. The students were randomly assigned to use
either one of the two learning tools. Three digital meetings were held with four days in between. All
students perform the same diagnostic test in the first and third meetings (answers were not revealed
initially), and they did training-sessions using the tool they were assigned on the first and second
meeting occasion. Before the training began in the first meeting, the students filled out a survey
including basic background data, and self-assessment regarding experience with horses, and
hindlimb lameness assessment skills.
No significant difference was found between the test results before and after training, either for
the group using Canvas or the one using LamenessTrainer®. Significant difference was, however,
found among the subset of students who had self-evaluated their ability of hindlimb lameness assessment as small (p=0,0263), and among students who had some experience of horses (p=0,025),
ignoring tool. Splitting the latter two groups by training tool, a tendency towards significant difference of improvement (p=0,0514 and p=0,052) was seen among students who had been using Canvas.
The conclusion was that students find it hard to evaluate hindlimb lameness and in general show
no significant improvement after two trainings sessions with the two computer aided learning tools.
Only approximately 50% of the horses shown to the students was diagnosed correctly, even after
training. This supports the need for especially veterinary students, to receive more training in evaluating hindlimb lameness. Training with computer aided learning tools seemed useful for students
with less general horse experience and for students that themselves believe they have small abilities
to evaluate hindlimb lameness, and the tool with real horses (in Canvas) might have an advantage,
but this needs further study.