Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Fear in animals is a motivational state that cause the animals to change their behaviour. Anti-predator behaviour is innate behaviours shown by prey species in situations where there is an increased risk of predation. This can be caused by the presence of the actual predator or by implied presence by acoustic, olfactory or visual cues. Such cues may provide a potential tool in management and can be used to elicit desired behavioural responses in animals such as moving away from the cue. Therefore, it is important to investigate what types of acoustic stimuli makes ungulates leave or increase their vigilance, in comparison to what acoustic stimuli will make them exhibit a non-disturbed behaviour such as feeding. In this study, I investigated how wild moose (Alces alces) that visited saltlick-stones in the forest responded to different acoustic stimuli: dog barking, human voice and bird calls (owl at night and woodpecker at daytime), compared to when moose are undisturbed by acoustic stimuli. The main research questions were: (1) Does any of the stimuli make moose leave the site more often than when undisturbed?; (2) How does the stimuli affect the amount of time moose spend vigilant or feeding?; and (3) After exposure to a stimuli, how long does it take before moose return to the site? I found that when exposed to human stimuli, moose left the attractive saltlick-stone in 75% of the events, which were significantly more often compared to when exposed to the sounds of (dog 39%, bird 24% and when undisturbed 11%). If moose did not leave the site, they spent more time vigilant and less time feeding, particularly when exposed to a dog or human stimuli. However, this response was also true for the non-threatening bird stimuli compared to when they were entirely undisturbed. When exposed to any of the three acoustic stimuli, moose took significantly longer to return to a site compared to when they were undisturbed. Longest time to return was after human stimuli. These results suggest that acoustic stimuli may be used in management situations where the aim is to evoke a quick flight response. Acoustic signals may hence serve as a potential measure to prevent ungulate-vehicle collisions.

Rädsla är ett naturligt beteende som uppvisas av djur i situationer när de upplever någon typ av hot. De beteendemässiga förändringar djuren uppvisar när de känner sig hotade är ofta medfödda och har visat sig vara fördelaktiga genom evolutionen, optimala för att undkomma en hotfull situation. Bytesdjur uppvisar så kallade anti-predatorbeteenden, bland annat rädsla, vilka kan orsakas av den faktiska predatorn eller av något som antyder en predators närvaro orsakat av ljus, lukt eller ljud. Anti-predatorbeteenden är ofta studerat hos klövvilt, som till exempel hjortdjur, då dessa arter är vanliga bytesdjur och förekommer i de flesta miljöer. Vanliga beteenden när de upplever ett hot är att lämna platsen eller att öka sin vaksamhet. Att imitera ett hot kan potentiellt användas som ett verktyg i viltförvaltningen när syftet är att få djuret att lämna en specifik plats. Därför är det av intresse att undersöka vilken typ av ljud som skulle kunna vara användbara när målet är att få hjortdjur att lämna en plats eller öka dess vaksamhet. I denna studie undersökte jag hur vilda älgar som besökte uppsatta saltstenar reagerade på olika ljud som: hundskall, människoröst och fågelljud (uggla nattetid och hackspett dagtid), jämfört med när älgen var ostörd. Mina huvudsakliga frågor var: (1) Orsakar något av ljuden att älgarna väljer att lämna platsen, (2) Hur påverkar de olika ljuden den tid som älgarna ägnar åt att vara vaksam och åt att inta föda, samt (3) Hur lång tid tar det för en älg att komma tillbaka till platsen efter att den har hört ett ljud?
Jag fann att älgar som fått en människoröst uppspelad lämnade platsen i 75% av fallen, vilket var signifikant oftare i jämförelse med älg som upplevt hundskall (39%), fågelljud (24%) eller som varit ostörd (11%). Om älgen inte lämnade platsen ägnade den en längre tid åt att vara vaksam samt mindre tid åt att inta föda, särskilt när den hört en människoröst eller hundskall. Detta var dock också sant för fågelljud i jämförelse med när älgen var ostörd. Efter att ha fått de tre ljuden uppspelade dröjde det längre tid innan älgen kom tillbaka till platsen i jämförelse med när de var helt ostörda. Älgar som fått människorösten uppspelad tog dock längst tid på sig att komma tillbaka. Resultaten visar att ljud kan skapa beteendemässiga förändringar och att olika ljud kan ge olika stark respons. Ljuden kan därmed vara olika effektiva beroende på vilket sammanhang de används i. Dessa resultat antyder att ljud kan vara användbara i situationer där målet är att inducera en snabb flyktrespons. Ljud skulle därmed sannolikt kunna användas för att förhindra viltolyckor.