Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Arbetet handlar om dovhjorten Dama dama som lever på Rhodos i Grekland. Det innehåller en teoretisk del där information om dovhjortarna sammanställts och en praktisk del som består av en enkätstudie. Syftet med studien var att kartlägga invånarnas kunskapsnivå om dovhjortarna på Rhodos, få kännedom om vilka åtgärder som krävs för att skydda artens överlevnad samt hur åtgärderna ska utföras.
Dama dama är ett hjortdjur och delas in i två underarter: Dama dama dama som finns endast på Rhodos och Dama dama mesopotamica som finns i andra delar av världen. Populationen av dovhjortarna på Rhodos är den enda samt den äldsta vilda populationen som har överlevt i medelhavet. Den är dessutom genetisk differentierad från resten av släktet Dama dama vilket gör den populationen unik. Arten är dessutom listad i den röda boken med arter som är utrotningshotade i Grekland. Under år 1998 hade dovhjortarnas population på Rhodos minskat drastiskt trots att utbredningen på ön hade ökat. Då skapade det grekiska jordbruksverket nya regler för att skydda populationens överlevnad på ön och vid den senaste uppskattningen av populationen hade den ökat. Eftersom dovhjortarna på Rhodos är utrotningshotade, är artens bibehållning otroligt viktig och människornas kunskapsnivå om arten spelar en stor roll för dess bevarande.
Målpopulationen i studien var endast människor som var bosatta på Rhodos. Enkätstudien var anonym och båda könen fick svara på enkäten. Deltagare kunde vara med i studien oavsett utbildningsnivå men det fanns en 18 - årsgräns. Totalt ingick 117 besvarande enkäter; 69 av de respondenterna bodde i byar / städer där dovhjortarna inte finns och 48 bodde i vissa byar där dovhjortarna finns. Enkätstudien utfördes i form av ett frågeformulär, den bestod av 15 frågor och innehöll varierande frågor som exempelvis: ”Vilken tid på året föder dovhjortar sina ungar”, ”Hur länge är dovhjortar dräktiga”, ”Hur många ungar föder en dovhjort, ”Är dov-hjorten utrotningshotad eller inte”.
Resultaten visade en relation i kunskapen mellan ålder, kön och härkomst. Äldre personer kunde mer om dovhjortarna än yngre personer. Det kan bero på förr i tiden var det sedvanligt att bo kvar i byarna jämfört med nu som yngre personer flyttar till staden för att arbeta eller studera. Byborna kunde mer om dovhjortarna jämfört med stadsborna vilket eventuellt kan bero på att de har träffat på dovhjortar oftare än människor från staden. Att män kunde mer om dovhjortarna jämfört med kvinnor kan bero på att de flesta männen tillbringar mer tid ute i skogarna vilket kan leda till att fler män träffar på dovhjortar oftare.
Sammanfattningsvis visar studien att personer som ofta kommer i kontakt med dovhjortar har en högre kunskapsnivå om arten, därför har kunskapsnivån av lokalbefolkningen en liknande geografisk utbredning som arten. Studiens rekommendation är att myndigheter och kommuner ska skapa utbildningsprogram med kunskapssökande moment om arten vilket kan leda till en högre kunskapsnivå och ett bättre skydd för den inhemska arten Dama dama.

This thesis is about the fallow deer Dama dama which lives on Rhodes in Greece. The thesis consists of a theoretical part where information about the fallow deer is presented and a practical part with details about the survey study that was conducted. The purpose of the study was to investigate the local population’s level of knowledge about the species on Rhodes.
Dama dama is a fallow deer and is divided into two subspecies: Dama dama dama which is found only on Rhodes, Greece, and Dama dama mesopotamica which is found in other parts of the world. The population of fallow deer on Rhodes is the only and the oldest wild population to have survived in the Mediterranean. It is also genetically differentiated from the rest of the genus Dama dama which makes this population unique. The species is also listed in the Red Book of Endangered Species in Greece. In 1998, the population of fallow deer in Rhodes had decreased drastically despite the increase in the distribution of the species on the island. At that time, the Greek Agricultural Agency implemented regulations to protect the species survival on the island; by the latest estimate of the population made in 2012, that number had increased. Since the fallow deer in Rhodes are endangered, the species' conservation is incredibly important and the locals´ knowledge level about the species plays a major role in its conser-vation.
The target population for the survey was only residents of Rhodes. The survey was anonymous, all participants were older than 18 years old, both men and women were asked to complete the questionnaire, and there was no differentiation according to educational level. In total, 117 questionnaires were answered; 69 of the respondents lived in villages / towns where the deer is not found and 48 lived in villages where the fallow deer is found. The survey was conducted in the form of a questionnaire and contained various general questions such as: “What time of the year do fallow deer give birth”, “How long are fallow deer pregnant”, “How many fawns does a fallow deer have”, “Are fallow deer endangered or not”.
The results showed a variation in the knowledge level between age, gender and provenance but it was clear that the distribution of knowledge about the species clearly followed the geographical distribution of the species. From the results it is evident that older people knew more about the fallow deer compared to any other participants. This can be explained by the fact that in the past it was customary for people to stay in the villages where they were born. Therefore, older people grew up in villages where fallow deer live and often come in contact with the local inhabitants often. In addition, it was evident that men knew more about the deer compared to women. This can be explained by the fact that men meet fallow deer more often and therefore possibly have more knowledge about them compared to women.
In summary, the study shows that people who often meet fallow deer have a higher level of knowledge about the species than those who do not. Therefore, the level of knowledge of the local population has a similar geographical distribution to the species. The recommendation of the study is for institutions to facilitate educational programs in which people will hear about the species often, as this will lead to a higher knowledge level and therefore a better protection of this indigenous species.