Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kronisk stress är ett stort välfärdsproblem som årligen drabbar miljontals hundar i hundhem världen över. Social
isolering, brist på kontroll och förutsägbarhet, höga ljudnivåer, begränsat utrymme och brist på variation är alla
exempel på stressorer som hunden måste hantera under sin tid i hundhemmet. Kronisk stress påverkar både
beteende och fysiologi, med beteendestörningar och förändringar i hormoner och immunologi som resultat.
Olika former av berikning har genom studier visats effektiva i att motverka effekterna av kronisk stress och i att
öka välfärden.
I en omfattande litteraturstudie undersöktes nyttan av olika former av berikning. I en kompletterande pilotstudie
genomfördes en enkätundersökning bland hundhem och omplaceringsorganisationer om attityder kring och
genomförbarheten av olika berikningsformer.
Resultatet visade att alla hundhem representerade i undersökningen bedriver berikningsarbete i någon
utsträckning, men att det finns stora skillnader i vad och hur ofta. Utmaningen ligger framför allt i att hitta
tidseffektiva lösningar då de tidsmässiga förutsättningarna upplevs sämre än de ekonomiska. Social berikning är
den berikningsform som uppfattas göra störst skillnad, och är också den mest använda formen av berikning.
Sensorisk berikning är i motsats den berikningsform som uppfattas göra minst skillnad, och även den minst
använda formen av berikning. Detta trots att sensorisk berikning kan genomföras med mycket liten påverkan på
både ekonomi och arbetsbelastning.
Slutsatsen var att det finns goda möjligheter att förbättra välfärden för hundhemshundar genom att motverka
kronisk stress med hjälp av berikning, men att mer forskning behövs på effekten av specifika åtgärder och
eventuella synergieffekter av att kombinera dessa i ett berikningsprogram. En större och fördjupad enkätstudie
skulle också kunna ge ett bredare underlag, utrymme att dra fler slutsatser och en tydligare bild av de
möjligheter och utmaningar som finns i hundhem världen över.

Chronic stress is a large welfare problem that affects millions of dogs in shelters around the world each year.
Social isolation, lack of control and predictability, noise levels, limited space and lack of variation are all
examples of stressors the dog has to cope with during its stay in the shelter. Chronic stress affects both behaviour
and physiology, with behavioral disorders and changes in hormones and immunology as a result. Different forms
of enrichment has proven effective in counteracting the effects of chronic stress and in increasing welfare.
In an extensive literature review the effects of different forms of enrichment were examined. In an additional
pilot study a survey among shelter staff and rehoming organisations was conducted on attitudes towards and the
feasibility of different forms of enrichment.
The result showed that all shelters represented in this study were actively working with enrichment to some
extent, but that there were large differences in how and how often. The challenge first and foremost appears to
be in finding time effective solutions as time is perceived as more scarce than money in the case of enrichment.
Social enrichment is perceived as the most effective form and is also the most commonly applied. In contrary
sensory enrichment is perceived as the least effective form and is also the least commonly applied, even though
sensory enrichment can be implemented with little strain on both finances and workload.
The conclusion was that there are good opportunities to improve the welfare of shelter dogs by counteracting
chronic stress through enrichment, but that more research into the effects of specific enrichments and possible
synergy effects of combining these in an enrichment program is needed. A larger and more in-depth survey could
also provide a broader basis, room to draw more conclusions and a clearer picture of the opportunities and
challenges that exist in dog shelters around the world.