Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Bäver har historiskt sett varit en nyckelart för ekosystemet med dess förmåga att skapa naturliga våtmarker. Efter utrotning på 1800-talet blev den återintroducerad i det svenska landskapet år 1920. Inom skogsbruket sparas numera oftast en kantzon intill vattendrag för att främja den naturliga mångfalden. Bävrarnas föda består till stor del av lövträd från denna strandnära skog.

En studie har genomförts i syfte att få en bredare bild av bävrars påverkan på kantzoner i sjölandskap. Fokus ligger på att undersöka hur bävern påverkar förekomsten av död ved och trädslagsfördelningen i kantzonen.

Fältstudien har utförts vid tre sjöar i Västmanlands län. Totalt lades 90 provytor ut, fördelat på de tre sjöarna. Inom ytan klavades alla stående och liggande träd och dessutom mättes alla stubbar för att kunna rekonstruera hur kantzonen skulle sett ut, utan påverkan av bäver.

Om man jämför den faktiska nivån liggande död ved med den simulerade nivå man skulle haft utan bäverpåverkan, så tyder undersökningen på att mängden död ved fördubblas med bäver. I undersökningen gick volymen liggande död ved i genomsnitt från 6,0 till 11,3 m³/ha med bäver.

Trädlagsblandningen påverkades en del eftersom bävern i första hand gick på klena lövträd. Detta gjorde att barrandelen i kantzonen ökade från 70,6 procent till 74,9 procent.

Fler av de klena än de grova stammarna var påverkade av bäver. Av de stammar över 25 centimeter i brösthöjd var endast 4,1 procent påverkade jämfört med de mellan 10 och 20 centimeter där 37,6 procent var påverkade av bäver.

Slutsatsen från studien är alltså att bävern påverkar lövandelen i kantzonen negativt men bidrar till mer liggande död ved. Påverkan på de grova lövträden är däremot mycket låg och bävern orsakar generellt få skador på levande träd.

Beaver has historically been a key species for the ecosystem with the ability to create natural wetlands. After its extinction in the 19th century, it was reintroduced in the Swedish landscape in 1920. The food of beavers consists largely of deciduous trees from shoreline forests. In forestry, a buffer zone is usually saved adjacent to wetlands to promote natural diversity, which is often the beaver's natural food source.

A study has been conducted with a view to getting a broader picture of the impact of beavers on buffer zones in lake landscapes. The focus is on investigating how the presence of beavers affects the occurrence of dead wood and tree species distribution in the buffer zone.

The field study has been carried out at three lakes in Västmanland County. A total of 90 test areas were laid out, distributed over the three lakes. Within the surface all standing and lying trees were clad and in addition all stumps were measured to reconstruct how the buffer zone would look without the influence of beavers.

If one compares the actual level of dead wood with the simulated level one would have had without beaver influence, the study indicates that the amount of lying dead wood is doubled with beaver. In the study, the volume of lying dead wood on average from 6.0 to 11.3 m³ / ha with beaver.

The tree species mixture was affected to some extent because the beavers impact was primarily on small deciduous trees. As a result, the conifers in the buffer zone increased from 70.6 percent to 74.9 percent.

More of the smaller trees were affected by beavers than the large ones. Of the stems above 25 centimeters at breast height, 4.1 percent were affected compared to those between 10 and 20 centimeters where 37.6 percent were affected by beavers.

The conclusion from the study is thus that the beaver negatively affects the broadleaves part of the buffer zone but contributes to more lying dead wood. However, the impact on the coarse deciduous trees is very low and the beaver generally causes few damage to living trees.