Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Havsnivån stiger och anpassning i kustnära områden är en allt viktigare planeringsfråga. Redan idag krävs nya samarbetskonstellationer för att hantera klimatrisker. Studiens syfte är att bidra till att bredda planerarperspektivet och fördjupa kunskap om hur fler värden kan främjas i klimatanpassningsplaneringen. Inom ramen för en fallstudie av klimatanpassningsplaneringen i Nyhamnen i Malmö, med uppmärksamhet kring materiella aktörers påverkanskraft, undersöks hur involverade praktiker resonerar kring risk med stigande hav, hur åtgärder att hantera stigande hav formas och förhandlas, vilka värden som premieras, samt vilka kontroverser som uppstår. För att utforska det materiellas roll i klimatanpassningsplaneringen, guidas delar av studien av assemblageteori, utvecklat ur aktör-nätverksteori. Utifrån dokumentanalys och forskningsintervju identifieras tre assemblage, konceptualiserade som socio-materiella arrangemang, kring klimatanpassningslösningar, vilka analyseras för att svara på frågeställningen. Genom ekofeministisk teori och teori kopplad till sociala begränsningar för klimatanpassning utforskas det materiellas roll i assemblagen. Studiens resultat visar att det materiella kan ge planeraren mer handlingsutrymme, men det kan också kringskära det. Att taktiskt alliera sig med det materiella kan vara ett sätt att främja fler värden i klimatanpassningsplaneringen, som naturbaserade värden som annars tenderar att trängas undan eller hindras. Resultaten indikerar även att uppmärksamhet kring det materiella har potential att öppna upp för nya samarbetskonstellationer. Med en lyssnande attityd och genom att stå i solidaritet med strategiskt viktiga materiella aktörer, kan möjlighet öppnas för att fler värden främjas och mer robusta anpassningslösningar lyfts fram.

The ocean is rising and adaption in coastal areas is an increasingly important part of spatial planning. Already today, new constellations of cooperation are needed to handle climate risks. The purpose of the study is to contribute to widening the planning perspective and deepen the knowledge of how more values can be promoted in the climate adaption planning. Within the frames of a case study of the climate adaption planning in Nyhamnen, Malmö, with attention towards the agency of material actors, involved practitioners’ reasoning around risks connected to sea level rise, how measures to handle the effects of sea level rise is formed and negotiated, what values are promoted and what controversies arise, are explored. To investigate the role of materiality in climate adaption planning, parts of the study is guided by assemblage theory, developed from actor-network theory. Through document analysis and research interviews, three assemblages, conceptualized as socio-material arrangements, are identified around adaption measures, which are then analysed to answer the research questions. Through ecofeminist theory and theory on the social limits of climate adaptation, the role of materiality within the assemblages is investigated. The result of the study shows that parts of the material world can open planers’ operational space, as well as shrink it. By forming tactical alliances with material actors, more values can be promoted in the climate adaption planning, such as nature-based values, which otherwise tend to be pushed aside or prevented. The results also indicate that an attention towards materiality has potential to open for new constellations of cooperation. With a listening attitude and by standing with strategically important material actors in solidarity, the possibility to open for more values and more robust adaption measures may be promoted.