Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hästar är grovtarmsjäsare och basen i deras diet består av grovfoder som utgörs av gräs i ren eller blandbestånd. Gräsarternas genetiska egenskaper och reglerande mekanismer styr i interaktion med yttre faktorer arternas tillväxtmönster och näringssammansättning. Det råder idag kunskapsbrist gällande vilka gräsarter som lämpar sig för grovfoder till olika hästkategorier, och för att kunna ge tillförlitliga rekommendationer behövs mer forskning inom området. I den här studien användes ett in vitro-system för att mäta gasproduktionen och därmed den potentiella mikrobiella nedbrytningen av olika gräsarter hos häst. Gräsarterna som analyserades var timotej, ängssvingel, engelskt rajgräs, hundäxing, rörsvingel samt foderlosta. Gräsarterna odlades i ett randomiserat blockförsök med nio parceller per art och skördades vid tre olika skördetillfällen. Inokulatet bestod av färskt hästträck. Alla gräsprover inkuberades i duplikat. Målet var att utvärdera om gasproduktionen från olika gräsarter och skördetidpunkter skiljde sig åt. Resultatet visade att det fanns interaktionseffekter mellan skördetidpunkt och gräsart både avseende ackumulerad gasvolym och fermentationshastighet. Det fanns även skillnader mellan gräsarter samt mellan skördetidpunkter avseende fermentationshastigheten (NmL/h). I tidig skörd hade engelskt rajgräs högst ackumulerade gas-volym (NmL) (P<0,03) och fermentationshastigheten (NmL/h) (P<0,005) efter 6 respektive 5 h inkubation. Efter 6 h inkubation hade sent skördad hundäxing lägst ackumulerad gasvolym av alla kombinationer av gräsart och skördetidpunkt (P<0,04). Utifrån den här studien drogs slutsatsen att valet av gräsart och skördetidpunkt kan ha betydelse för hur gräset fermenteras i hästens grovtarm. Vidare studier behövs för att jämföra hur väl in vitro-metoden reflekterar den nedbrytning som sker in vivo.

The horse is a hindgut fermenter and the basis of its diet consists of forage composed of grass in pure or mixed stands. Different grass species have their own characteristic growth pattern and nutritional composition. The ratio of different components is reflected by interaction between external environ-mental factors and the grasses genetic properties and regulatory mechanisms. There is a lack of knowledge on which grass species are most suited for different types of horses, and to be able to give reliable recommendations more research is needed in this area. In this study, an in vitro gas system was used to measure gas production and thus the potential microbial degradation of different grass species in horses. The analysed species were, timothy, meadow fescue, perennial ryegrass, orchardgrass, tall fescue and smooth bromegrass. The grasses were cultivated in a randomized block trial with nine parcels per species and with three different times of harvest. The inoculum consisted of freshly voided horse faeces. All grass samples were incubated in duplicate. The aim was to evaluate whether gas production differed between grass species and time of harvest. The result showed that there were effects of interaction between time of harvest and grass species both in terms of accumulated gas volume and fermentation rate. There were also differences between grass species and between time of harvest regarding the fermentation rate (NmL/h). In early harvest perennial ryegrass had the highest accumulated gas volume (P<0,03) and fermentation rate (NmL/h) (P<0,005) after 6 and 5 hours respectively. After 6 h incubation late harvested orchardgrass had the lowest accumulated gas volume of all combinations of grasses and time of harvest (P<0.04). Based on this study, it was concluded that the choice of grass species and time of harvest may have a significant effect on how the grass is fermented in the horse's large intestine. How well the in vitro method reflects what happens in vivo, regarding the fermentation of different grass species, needs to be investigated further.