Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Korsbandsskada är en av de vanligaste orsakerna till bakbenshälta hos hund. Flertalet kirurgiska behandlingsalternativ finns beskrivna men ingen konsensus finns i dagsläget vad gäller vilken metod som ger bäst resultat.

Evidensen tyder på att Tibal Plateau Leveling Osteotomy (TPLO) är den metod som är överlägsen och den metod där hundar återfår normal rörlighet och funktion i leden snabbare jämfört med andra metoder. TPLO har också visats vara den metod som flest veterinärer föredrar till hundar med en kroppsvikt på över 15 kg.

Syftet med detta examensarbete var att genom en enkät, utvärdera och jämföra långsiktiga behandlingsresultat för hundar med korsbandsskada som opererats med TPLO eller Lateral Fabellotibial Suture (LFS).

I den här studien har en svensk, validerad, livskvalitetsenkät besvarats av djurägare vars hundar behandlats kirurgiskt på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala (UDS) för främre korsbandsskada. Tid från operation till att enkät skickades ut varierade från 2,5 till 8 år, med en mediantid på 3,5 år. Av de 39 medverkande hundarna fanns 27 hundraser representerade. Enkätfrågorna delades upp i 4 olika fokusområden (stelhet, funktion, rörelse och livskvalitet) där alla frågor hade 5 svarsalternativ. Varje svarsalternativ motsvarade en poäng mellan 1 (minst negativa) till 5 (mest negativa) och räknades sedan samman och jämfördes mellan de två behandlingsgrupperna. Hundar behandlade med LFS visade konsekvent lägre värden, vilket motsvarar fler av de mindre negativa svarsalternativen. Dock var inget av de jämförande värdena för fokusområdena statistiskt signifikanta.

Hundar i LFS-gruppen visades ha en signifikant lägre kroppsvikt samt en högre ålder jämfört med hundar i TPLO-gruppen.

I denna studie kunde ingen signifikant skillnad påvisas vad gäller djurägarens bedömning av behandlingsresultat, men resultaten skulle kunna indikera att LFS kan vara ett bättre behandlingsalternativ jämfört med TPLO vad gäller långsiktiga resultat med mindre negativ påverkan på stelhet och rörelse.

Cranial cruciate ligament disease is one of the most common causes of hindlimb lameness in dogs. Several surgical treatments are described, but there is currently no consensus on which method that yields the best result.

Evidence suggests that Tibal Plateau Leveling Osteotomy (TPLO) is the superior method in which dogs regain normal mobility and function in the affected joint after a shorter duration compared to other techniques. TPLO has also been shown to be the method of choice by most veterinarians for treatment of cranial cruciate ligament disease in dogs with a bodyweight over 15 kg.

The purpose of this thesis was to evaluate and compare long-term treatment results for dogs with cranial cruciate ligament disease after treatment with TPLO or Lateral Fabellotibial Suture (LFS).

In this study, a Swedish, validated, quality of life questionnaire was answered by pet owners whose dogs had been surgically treated at the Swedish University Animal Hospital (UDS) for cranial cruciate ligament disease. Time from surgical treatment to survey response varied from 2.5 to 8 years, with a median time of 3.5 years. Of the 39 participating dogs, 27 different breeds were represented. The questionnaire was divided into 4 focus areas (stiffness, function, movement and quality of life) and the questions all had 5 response options. Each response option corresponded to a score of 1 (least negative) to 5 (most negative) that were summarized and compared between the two treatment groups. Dogs treated with LFS consistently showed lower score points, which corresponds to more of the less negative response options. However, none of the compared scores for the different focus areas were statistically significant.

Dogs in the LFS group were shown to be significantly older and had a significantly lower body weight compared with dogs in the TPLO group.

In this study, no significant difference could be detected regarding treatment results, scored by dog owners, but the results may indicate that LFS could be considered a better treatment alternative compared to TPLO in terms of long-term results with less negative impact on stiffness and movement.