Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Inappetens hos katter är ett vanligt förekommande problem på svenska djursjukhus till följd av
många olika anledningar. Inappetens är komplicerat att hantera hos katter och det kan vara svårt att
få dem att börja äta frivilligt. I det här arbetet undersöktes hur olika matningsmetoder påverkar
aptiten och vilka metoder som används för att få inappetenta katter att äta via en litteraturstudie. Det
undersöktes även hur vanligt förekommande de olika matningsmetoderna var på svenska
djursjukhus samt vad vårdpersonal hade för uppfattning om de olika metoderna.
Studien utformades som en enkät som 107 deltagare svarade på. Utifrån svaren kunde det ses att
sprutmatning upplevdes vara vanligare än sondmatning samt att det fanns en antydan till att personal
upplevde att katter blev mer besvärade av sprutmatning än av sondmatning. Det fanns ingen tydlig
uppfattning om anledningarna till varför sprutmatning utfördes i stor utsträckning. Ingen större
skillnad i uppfattningen om katter blev inneliggande längre tid av någon matningsmetod kunde ses.
Med hjälp av enkäten samlades även olika förslag på aptitstimulerande metoder in, i syfte att jämföra
använda metoder med befintlig litteratur.
Litteraturstudien visade att stress påverkar både beteende och aptiten samt att en sjukhusmiljö är
stressande för de flesta katter. Det kan även vara så att stress minskar och aptiten ökar ju längre
katter är inskrivna. Sprutmatning kan vara stressande för katter och kan möjligen öka risken för
foderaversion. Metoder som kan användas istället för sprutmatning är olika typer av sondmatning
eller stimulerande aktiviteter som kan öka aptiten.
Då enkätsvaren baserades på vårdpersonalens uppfattningar och det visade sig finnas få studier
inom ämnet så är det svårt att dra några generella slutsatser från denna studie. Det rådde olika
uppfattningar kring nutritionellt stöd och i vilken utsträckning de olika matningsmetoderna
användes på djursjukhusen varierade. Litteraturen beskriver risker med att sprutmata men enkäten
visade att det var en vanligt förekommande matningsmetod. Den generella uppfattningen utifrån
enkäten var att sprutmatning påverkar katten mer negativt än sondmatning. I litteraturen diskuteras
användningen och effekten av aptitstimulerande läkemedel, vilket också var en metod som användes
frekvent på alla djursjukhus. Enkätstudien har även sammanställt andra metoder än stödmatning
som skulle kunna användas för att öka aptiten hos katter. För att kunna dra några slutsatser bör det
utföras vidare studier kring hur och om olika matningsmetoder eventuellt påverkar aptiten hos
inappetenta katter.

Inappetence in cats is a common problem in Swedish animal hospitals due to many different reasons.
Inappetence is challenging to handle in cats and it can be difficult to make them start eating
voluntary. This study reviewed the perception of how different feeding methods affect appetite and
which methods that exist to make inappetent cats want to eat. How common the different feeding
methods were in Swedish animal hospitals and what perception the ward personnel had about the
different methods were also investigated.
A survey was created where a total of 107 participants answered. Based on the survey, it showed
that syringe feeding was more commonly used than feeding tubes. It also showed a tendency of
personnel experiencing that cats were more bothered by syringe feeding than by tube feeding. There
was no apparent perception about reasons for why syringe feeding was used in a large extent. No
apparent perception if cats were admitted for a longer time with any specific feeding method used
could be seen. Through the survey, different suggestions of appetite stimulating methods others than
support feeding were investigated and compared with existing literature.
A literature review showed that stress influence both behavior and appetite in cats and that a
hospital environment is stressful for most cats. There is a possibility that stress is reduced and
appetite is increased the longer the cat is admitted. Syringe feeding can be stressful for cats and may
increase the risk of food aversion. Methods that can be used instead of syringe feeding are different
kinds of feeding tubes or stimulating activities that may increase appetite.
Since the survey was based on the perceptions of ward personnel and available research studies
were limited regarding the subject it is not possible to draw any main conclusions from the study.
The study shows that the perception of nutritional support and to which degree different feeding
methods are used in different animal hospitals varies. The literature described risks with syringe
feeding but the survey showed that it is a commonly used method. The general opinion based on the
survey was that syringe feeding had a more negative effect on the cats´ appetite than tube feeding.
The literature discusses the use and efficacy of appetite stimulating drugs which was a method that
was used in all animal hospitals. This study also compiled a list of methods other than support
feeding that can be used to increase appetite in cats. To be able to draw any conclusions, further
research on different feeding methods and how they may affect appetite in inappetent cats should
be conducted.