Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Under större delen av 1900-talet utgjorde almen ett betydande inslag i Malmös grönska. Från det att den aggressiva formen av almsjuka, orsakad av sporsäcksvampen Ophistoma novo-ulmi, drabbade staden har 40 000 träd gått förlorade. Den här uppsatsens syfte är att skapa ett helhetsperspektiv över hur almsjukan i Malmö spreds och hanterades. Den består dels av en litteratur- och dokumentstudie och dels av en intervjustudie. I den sistnämnda har personer med professionell erfarenhet av almsjukan intervjuats.

Almsjukan är en växtsjukdom som sprids från alm till alm med hjälp av vektorer (i almsjukans fall almsplintborrar ur släktet Scolytus) eller via rotkontakt mellan smittade och friska träd. O. novo-ulmi får sitt värdträd att vissna och senare dö. För att hantera almsjukan tillämpas framförallt regelbundna avverkningar av döda almar och träd där almsplintborrarna lagt ägg (s.k. boträd).

Almsjukan i Malmö upptäcktes tidigt men kunde ändå inte begränsas effektivt längre än cirka 10 år, ett mönster som med få undantag upprepat sig överallt där almsjukan dragit fram. I min uppsats har jag sammanfattat några organisatoriska och ekologiska förklaringar bakom almsjukans förödande utfall. Exempelvis frånvaro av avsatta medel och synkroniserat arbete från olika myndigheter samt bristen på mångfald i trädbestånden.

Elms have been an important part of green spaces in the city of Malmö during the greater part of the 20th century. Since the introduction of Dutch elm disease (caused by the ascomycete fungi Ophistoma novo ulmi) to Malmö, the city has lost over 40 000 elms. The aim of this thesis is to analyse how Dutch elm disease spread and effected Malmö and how it was handled. The thesis contains a literature and document study in combination with an interview study in which the respondents all have professional experience of Dutch elm disease.

Dutch elm disease is a wilt disease that spreads from tree to tree either by vectors (in this case bark beetles in the genus Scolytus) or through root grafts. O. novo-ulmi causes wilt and later death of the host tree. Dutch elm disease can be managed by removal of infected trees and trees that are dead or dying and hence are possible breeding sites for elm bark beetles.

All though Dutch elm disease in Malmö was identified at an early stage the management project was not able to control it for a longer period than 10 years, a pattern which has been repeating itself at all sites where the disease has been a problem. My thesis has summarized a couple of ecological and organisational factors behind the effects of Dutch elm disease. Two examples are a lack of allocated money for disease management and a low diversity in the tree stands.