Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sjön Hjälmaren är belägen där Örebro, Västmanlands och Södermanlands län möts. Sänkningen av denna sjö mellan 1878 och 1888 framstår som ganska spektakulär, inte minst från ett nutida perspektiv. Vattennivån sänktes med strax över en meter och nästan 20 000 hektar tidigare våt- och ängsmark kunde omvandlas för åkerbruk. Förhållandena för jordbruket i området har emellertid förändrats över tid, på grund av flera orsaker, däribland försämring av vissa av de torrlagda områdena.

Utvecklingen av landskapet relaterat till ovan nämnda sänkning är i fokus i denna uppsats. Följaktligen är landskapet också huvudbegrepp. Eftersom det inte finns en enstaka given definition av begreppet, behövs en teoretisk diskussion kring detta. Diskussionen leder till den definition som ges av Europeiska rådet (European Landscape Convention, ELC):
Ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer.

Till detta läggs begreppet "landskapskaraktär" som är avgörande för landskapsanalysen som används i uppsatsen. Denna definition lyder:
Landskapskaraktären är ett samlat uttryck för samspelet mellan ett områdes naturförhållanden, markanvändning, historiska och kulturella innehåll, samt rumsliga och visuella förhållanden som ger området dess särprägel och skiljer det från omkringliggande landskap.

Syftet med den undersökning som gjorts här är att kunna redogöra för utvecklingen av vattenområdena i Hjälmaren, från tiden närmast före den stora sänkningen till nutid. Två områden har valts, nämligen Biskopsvrak i sydväst och Lunger i norr. I enlighet med en arbetsmodell, som ursprungligen inspirerades av norska myndigheter för planering, vilken använder fem sekventiella steg (även om det femte inte tillämpas här), används en typ av landskapsanalys som benämns "natur- och landskapsanalys".

En avgörande betydelse i analysen har GIS-programmet (Geografiskt informationssystem). Detta program gör det möjligt att anpassa äldre kartor, som innehåller användbar information om landskapsutvecklingen. Eftersom lantmäteriarkiven innehåller en stor mängd historiska kartor, finns det mycket information att hämta.

Analysen av de historiska kartorna över Biskopsvrak och Lunger ger vid handen att förändringarna i landskapet kring Hjälmaren varit måttliga, eftersom sänkningens inte tycks ha varit så dramatisk som man kunde förväntat sig. Huvuddragen är en minskning av öppna områden, en återväxt av vissa våtmarker och en mindre förskjutning av strandlinjen.

I slutet av uppsatsen diskuteras olika perspektiv på användningen av strandområdena och sjön. Vidhängande konflikter inbegrips och fördelarna med objektiva metoder, till exempel landskapsanalys och GIS-programmet, för att bidra till att minimera dessa konflikter.

Lake Hjälmaren is situated where the counties of Örebro, Västmanland and Södermanland meet. The lowering of this lake between 1878 and 1888 appears as quite spectacular, not the least from a present time’s perspective. The water level was lowered just over one meter and nearly 20 000 hectares of previous wet- and meadowland became possible to use for agriculture. However, the conditions for agriculture in the area has shifted over time, due to several reasons, including deterioration of some of the dryland fields.

The evolution of the landscape related to the above mentioned lowering, is the main object of this thesis. Naturally, landscape is also the main concept. Since there is no single given definition of the concept, a theoretical discussion has to take place. This leads to embracing the definition given by The European Council (European Landscape Convention, ELC):
An area perceived by people whose character is the result of the action and interaction of natural and/or human factors.

Added to this is the concept ”landscape character”, which is vital for the landscape analysis used in the thesis. This definition reads:
Landscape character is defined as a distinct and recognisable pattern of elements that occur consistently in a particular type of landscape. Particular combinations of geology, landform, soils, vegetation, land use, field patterns and human settlement create character. Character makes each part of the landscape distinct, and gives each its particular sense of place.

The goal of the research done here is to be able to account for the evolution of the waterside areas of Lake Hjälmaren, from the close previous time of the great lowering to present times. Two areas has been chosen, namely Biskopsvrak in the southwest and Lunger in the north. Following a working model, originally inspired by Norwegian planning authorities, which uses five sequential steps (though the fifth is not applied here), the landscape analysis type chosen is what is labelled ”nature and landscape analysis”.

A pivotal role in the analysis is played by the GIS (Geographic Information System) program. This program makes it possible to adapt old maps, which contain useful information about the landscape evolution. Since the land surveying archives contain a considerable quantity of historical maps, there is a lot of information to get there.

The analysis of the historical maps of Biskopsvrak and Lunger gives at hand that the landscape changes of waterside areas, since the lowering, have not been as dramatic as may be expected. Main features are a reduction of open areas, a return of some wetlands and a small dislocation of the shoreline.

At the end of the thesis, there is a discussion about different perspectives of the usage of the waterside areas and the lake. Adherent conflicts are considered as well as the benefits of objective methods, like landscape analysis and the GIS program, to appease these conflicts.