Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I början av 1940-talet utvecklades en ny typ av effektiva ogräsdödande kemikalier, så kallade hormonderivat. Dessa hormonderivat, som är en typ av herbicider kom att användes för att bekämpa lövvegetation inom skogsbruket i Sverige. Under 1970-talet kom användandet av herbicider att ifrågasättas av både allmänheten men också en växande miljörörelse. I mitten av 1980-talet förbjöds slutligen spridningen av herbicider över skogsmark.

Det övergripande syftet med den här studien är att kartlägga och kvantifiera användandet av herbicider mot lövträd inom Sveaskogs ekopark Käringberget ur ett skogshistoriskt perspektiv. Ekoparken är belägen i Västerbottens inland och beskrivs idag som björkarnas ekopark. För att kartlägga och kvantifiera användandet av herbicider inom ekoparken har vi bland annat studerat källmaterial från Kungliga Domänstyrelsens arkiv och analyserat beståndsdata från Sveaskog.

Vår studie visar att det finns 14 områden som blivit besprutade antingen manuellt eller med flyg inom ekoparken. Totalt besprutades cirka 619 hektar, vilket motsvarar cirka 6 % av den totala skogsmarksarealen. Studien visar även på den långsiktiga påverkan herbicidanvändningen haft på skogsstrukturen. De områden som besprutades har en lägre lövandel samt ett lägre antal naturvårdsträd av löv per hektar än de obesprutade referensområdena.

In the early 1940s, a new type of weed killing chemicals called hormone derivatives was developed. These hormone derivatives, which are a type of herbicide, were used to combat deciduous vegetation in forestry in Sweden. During the 1970s, the use of herbicides was questioned by both the public and a growing environmental movement. In the mid-1980s, the spread of herbicides was finally banned over woodland.

The overall purpose of this study is to map and quantify the use of herbicides against deciduous trees within Sveaskog's Ecopark Käringberget from a forest-historical perspective. Käringberget is located in Västerbotten and is described today as the ecopark of birch. To map and quantify the use of herbicides within the ecopark, we have studied source material from Kungliga Domänstyrelsens archives and analyzed data from Sveaskog.

Our study shows that there are 14 areas that have been sprayed either manually or by air in the ecopark. In total, about 619 hectares were sprayed, which corresponds to about 6% of the total forest area. The study also shows the long-term impact of herbicide use on the forest structure. The areas that were sprayed have a lower proportion of deciduous trees and a lower number of natural values per hectare than the unsprayed reference areas.