Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Infrastrukturer så som bilvägar, tågbanor och elledningar breder ut sig över landskapet och kan vara svåra för vilda djur att korsa. När vilt försöker korsa vägen riskerar de att stöta samman med fordonen på vägen. Viltolyckor kan leda till att både människor och vilt skadas eller avlider. Vägar leder även till att landskapet delas upp, habitat förloras och habitaten som kvarstår isoleras från varandra. Vägar kan även ge upphov till en barriär för vilt där de inte kan, eller avskräcks från att, korsa vägen. För att minska antalet viltolyckor och öka sammankopplingen mellan vägens olika sidor kan viltpassager byggas. En viltpassage är en struktur vilket leder djur över eller under en väg, exempelvis via en bro eller tunnel, så att djuren inte behöver röra sig på körbanan.

Olika former av under och överpassager för vilt används i varierande frekvens av vilda djur. Vilda arter föredrar olika utformningar av viltpassager. Där vissa arter föredrar en mindre struktur med mycket växtlighet på och runt passagen för skydd, men andra arter mest använder stora öppna passagerna med god sikt över passagen och närliggande landskap. För fladdermöss används endast viltpassager som ligger placerade längs deras vandringsleder. Störningar av människor nära passagerna minskade djurens användning av passagerna för alla studerade arter. Denna absoluta användning av passagerna visar på hur de används men säger endast lite kring hur effektiva de är. Detta visade sig vara en något svår sak att besvara med de metoder vilket vanligen används för att mäta vilts användning av passagerna. En studiedesigns idé bygger på att jämföra hur mycket vilt rör sig på platsen passagen ska byggas på före och efter en är färdigbyggd, och sedan även jämföra mellan viltpassagen och en annan plats en bit ifrån strukturen. Överlag anser forskare att viltpassager uppfyller sin funktion att öka sammankopplingen, men det finns undantag där exempelvis viltpassagen inte ökade korsningar av vägen för fladdermöss. Angående viltolyckor så kan en väg med viltpassager minska antalet med 58% i jämförelse med en väg utan viltpassager.

Att säga något om viltpassager i stort kan vara svårt. Varje enskild viltpassage bör bedömas för sig utifrån om strukturen behövs, vilka arter som ska använda den, vart den placeras och hur den kan utformas för den arten.

Infrastructures such as roads, railroads and electric cables are spreading out over the landscape and can be difficult for wildlife to cross. This may lead to problems with wildlife-vehicles collisions, fragmentation, barriers and isolation of populations. To lessen these impacts, wildlife passages can be built to promote an increased connectivity and to reduce wildlife-vehicles collisions. Wildlife passages are usually divided into under and over passages containing landscape bridges, canopy bridges, culverts and tunnels. The structures are being used by a variety of species however with varying frequencies. Wildlife passages utilization highly depends on their design. Especially important, is the width, size, placement, vegetation, sound, light and human presence. Additionally, separate species have different preferences and demands to consider. Generally, scientist conclude that wildlife passages fulfil their function to increase connectivity, however this is not accurate for all species and structures. Wildlife-vehicle collision are reduced at roads with wildlife passages compared with roads without. The methods applied to answer these questions about both frequencies and the structures effectiveness has been shown to vary greatly between studies and be difficult to construct in a good way. New methods have been suggested to fill this gap, but more research is needed to test and evaluate these to correctly assess their usage and efficiency.

Wildlife passages should be individually assessed according to if one is needed, for which species, at what place and then how it should be designed.