Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Epizootier är allvarliga djursjukdomar som kan få stora konsekvenser för samhället. Det finns specifik lagstiftning både på svensk och europeisk nivå kring dem och varje misstanke om ett fall av en sådan ska anmälas. Epizootier har historiskt alltid haft en stor roll i den veterinärmedicinska kåren och samhället i stort och även så idag då nyheterna med jämna mellanrum med stora rubriker varnar för fågelinfluensa, afrikansk svinpest och andra uppseendeväckande sjukdomar.

Flera myndigheter i Sverige är inblandade i arbetet med beredskap för och övervakning av epizootier såväl som hanteringen av situationer med ett eller flera fall av epizootisk sjukdom. För en god övervakning och effektiv hantering av misstänkta situationer krävs det att samtliga inblandade, från den enskilda djurägaren till högsta ansvariga för epizootiberedskap på Jordbruksverket, vet sina skyldigheter, roller och begränsningar samt att inblandade kan samarbeta och kommunicera på ett för alla konstruktivt sätt. Med bakgrund av detta var syftet med denna studie att undersöka en del av den kedjan, nämligen arbetet med epizootiberedskap på länsstyrelserna, Livsmedelsverket och Distriktsveterinärerna. Detta genom att studera personalens egen uppfattning om arbetet på sin myndighet och sin beredskap.

Studien genomfördes genom telefonintervjuer med länsveterinärer och en webbaserad enkät bland fältveterinärer anställda på Livsmedelsverket och Distriktsveterinärerna under hösten 2018. Resultaten visade att arbetet till stor del upplevs fungera bra och att veterinärerna anser att epizootiberedskapsarbete är viktigt. Det som bedöms saknas på länsstyrelserna är främst simuleringsövningar eller motsvarande med alla berörda aktörer inblandade för att träna inför skarpa lägen och ett system för länsveterinärer att hantera mycket vaga misstankar om epizootier som i dagsläget bedöms vara svåra att hantera. De sjukdomar som främst behöver övas inför bedömdes vara afrikansk svinpest och mul- och klövsjuka. Livsmedelsverkets och Distriktsveterinärernas anställda är generellt väl förberedda på fall av epizootisk sjukdom men även på dessa organisationer kan fler övningar vara önskvärda.

Epizootic diseases are serious animal diseases that can have major consequences for society. There are specific legislations, on both Swedish and European Union level, concerning them and any suspicion of a case must be reported. Epizootic diseases have historically always played a major role in the veterinary sciences and society in large and also today when the news at regular intervals with major headlines warn of avian influenza, African swine fever and other sensational diseases.

Several government agencies in Sweden are involved in the work with epizootic preparedness and monitoring of epizootics as well as the handling of situations with one or more cases of epizootic disease. For a well working monitoring and effective management of suspected situations, everyone involved, from the individual animal to the highest responsible for epizootic preparedness at the Swedish Board of Agriculture, must know their duties, roles and limitations, and that they can collaborate and communicate constructively. Against this background, the purpose of this study was to investigate part of that chain, namely the work on epizootic preparedness on the county administrative boards, the National Food Agency and District Veterinary Stations. This by studying the personnel’s perception of their own preparedness and the work that is done regarding epizootics in their work place.

The study was conducted through telephone interviews with county veterinarians and a webbased survey of field veterinarians employed at the National Food Agency and District Veterinary Clinics in the autumn of 2018. The results showed that the work largely works well and that the veterinarians consider epizootic preparedness work to be important. What is lacking in county administrative boards is mainly simulation exercises or the like of with all affected agents involved to prepare for real situations and a system for county veterinarians to handle very vague suspicions about epizootic diseases that currently are perceived difficult to handle. The diseases that are considered most important to be practiced for are African swine fever and foot and mouth disease. The employees of the National Food Agency and District Veterinarians are generally well prepared for cases of epizootic disease but also in these organizations more exercises are desirable.