Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Mänsklig markanvändning har förändrat förekomsten och strukturen av habitat för en stor del av världens växter och djur. I Sverige är skogsbruket mycket omfattande, mekaniserat och effektivt vilket resulterar i att en stor del av landytan är direkt påverkad av skogsskötsel. Två följder av modernt skogsbruk är lägre frekvens av brand samt mindre förekomst av död ved. Restaureringsmetoder för att imitera mer ursprunglig boreal skog har vuxit fram med ökat intresse för biodiversitetsfrågor. Dessa aktiva skötselåtgärder kan vara viktiga steg för att nå nationella och internationella biodiversitetsmål. Syftet med detta arbete är att undersöka jordlöpares respons på två restaureringsmetoder, naturvårdsbränning och luckhuggning och grundas på en studie av 18 frivilliga avsättningar i norra Sverige. Restaureringsmetoderna jämfördes med obehandlade kontrollytor. Hypoteserna var att behandlingarna skulle påverka både abundans och artrikedom och att bränning skulle ha en större effekt än luckhuggning. Resultaten indikerar signifikant ökning av abundans och en positiv trend av artrikedom efter bränning. Luckhuggning hade ingen påverkan. Naturvårdsbränning påverkade även artsammansättningen och de två brandgynnade arterna som fångades förekom endast efter brand. Slutsatsen är att bränning som aktiv naturvårdsåtgärd kan vara en effektiv och ekonomisk metod för att öka biologisk mångfald inom det svenska skogsbruket.

Human land use has affected the availability and structure of habitats for a large number of the world’s plants and animals. In Sweden, forestry is widespread, highly mechanized and effective which results in a landscape where most areas are directly affected by silviculture. Two consequences of modern forestry are lower frequencies of fire and lower amounts of dead wood. Different methods for restoration have coevolved with an increase in knowledge and interest for biodiversity, and active measures could be an important step towards reaching both national and international biodiversity goals. The aim of this thesis is to explore carabid response in abundance and species richness after two different types of restoration, gap cutting and burning, in northern Sweden. The experiment included 18 stands on voluntary set asides that received one of two different restoration treatments, burning or gap cutting with untreated stands serving as controls. The hypothesis was that the restoration should affect both abundance and species richness and that burning would have a larger effect than gap cutting. Results show a positive trend in species richness and significant increase in abundance after burning. Gap-cutting had no effect. Burning also affected species composition and the two captured species that are known to be fire favored were only found in the burned stands. The conclusion is that prescribed burning as an active conservation method can be an efficient and economical way to increase biodiversity within Swedish forestry.