Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Rabbit Viral Haemorrhagic Disease (RVHD) är en mycket smittsam virussjukdom med hög mortalitet. Den drabbar såväl vilda som tama kaniner (Oryctolagus cuniculus). Sjukdomen har sedan 1980-talet spridit sig över världen och är sedan 1990-talet endemisk i Sverige med sporadiska utbrott. År 2010 påträffades en ny variant av viruset (RHDV2) som är mindre smittsamt och har lägre mortalitet. Trots detta orsakade RHDV2 stor skada med många dödsfall då de vaccin som fanns på marknaden inte gav fullt skydd mot den nya varianten.

Då sjukdomen sprids snabbt både direkt och indirekt samt via mekaniska vektorer och finns endemiskt i områden med vildkaniner är vaccinering det viktigaste verktyget när det kommer till att förhindra nya sjukdomsutbrott. Den nyupptäckta varianten av viruset, RHDV2, smittar dessutom till harar vilket ytterligare underlättar smittspridningen och gör det svårare att förutse smittrisken i Sverige.

Andra viktiga smittskyddsåtgärder är att sätta nyinköpta djur i karantän, byta kläder och skor vid kontakt med kaniner från olika kaninbesättningar och vara noga med att foder som riskerar att ha varit i kontakt med vildkaniner eller harar lagras så länge att eventuella viruspartiklar dör. Studier visar på att virus kan överleva i miljön upp till 1 månad, men i kallare temperaturer kan det vara längre.

Vid sjukdomsutbrott är det viktigt att isolera sjuka individer och individer som varit i kontakt med sjuka eller döda djur. Föremål och utrymmen måste saneras innan nya kaniner kan hållas där. Då det är osäkert hur länge viruspartiklarna är infektiösa i svenskt klimat bör nya kaniner vaccineras innan de släpps i utehägn där sjuka kaniner hållits. Sjukdomen är anmälningspliktig vid diagnos och anmälan skickas då från laboratoriet som ställer diagnosen till Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt (SVA).

Rabbit Viral Haemorrhagic Disease (RVHD) is a highly contagious viral disease with a high mortality rate that infects domestic as well as wild rabbits (Oryctolagus cuniculus) It has spread throughout the world since it emerged in the 1980’s and is endemic in Sweden since the early 1990’s with sporadic outbreaks. In 2010 a new variant of the virus was described in France. It is less contagious and has a lower mortality rate but has nevertheless caused many deaths and great losses due to the fact that the old vaccines did not fully protect against this new form of the virus.

The fast spreading of the virus both direct, indirect and via mechanical vectors, combined with the disease being endemic in areas with wild rabbits makes vaccination the most important tool when it comes to preventing the virus from causing new outbreaks. Additionally, the new type of the virus (RHDV2) will also infect hares which further will ease the spread of the virus in Sweden.

Additional important actions to prevent the disease from spreading into rabbitries are quarantine of newly bought animals, change of clothes and shoes when moving between rabbitries and to make sure that feed that may have been contaminated by wild rabbits or hares are stored for as long time as needed for possible virions to die. There are studies showing that the virus can stay infective in the environment for up to a month, but it could be more in colder temperatures.

If the disease outbreaks in a rabbitry it is important to isolate sick rabbits as well as rabbits who have been in contact with sick or dead rabbits. Objects and spaces must be discinfected before new rabbits can be kept in the rabbitry. If the sick rabbits have been held in outdoor pastures, new rabbits must be vaccinated before they are released in the pastures, due to the uncertainty of how long the virions will stay infective in Swedish environment. If the dead rabbits are diagnosed with RVHD, the diagnosing laboratory are obligated to report it to National Veterinary Institute (SVA).