Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den afrikanska vildhunden (Lycaon pictus) är en karnivor i hunddjursfamiljen. Majoriteten av dess populationen finns i södra Afrika och i de södra delarna av Östafrika. De lever i sociala grupper, så kallade flockar, som kan ha ett medlemsantal mellan 3–44 individer. I flocken finns ett alfapar som generellt är de som står för reproduktionen i gruppen. Hela flocken hjälps sedan åt att fostra valparna vars överlevnad är kraftigt beroende av andelen mat de får från de äldre djuren. Under valpperioden tenderar flocken att vara mer stationär, men kan annars röra sig över ytor som kan sträcka sig upp till så mycket som 3800 km2. Födan varierar men består framförallt av thomsongaseller (Eudorcas thomsonii), större kudu (Tragelaphus strepsiceros), stenantilop (Raphicerus campestris) och gnuer (Connochaetes spp.).

Den afrikanska vildhunden är en utrotningshotad art med ca 6700 djur kvar i vilt tillstånd. Tidigare fanns den afrikanska vildhunden i 39 olika länder i Afrika, men har nu försvunnit ifrån 25 av dessa. Det har bidragit till att den afrikanska vildhunden har fått en mycket reducerad geografisk distribution och att det nu endast finns ett fåtal flockar. Dess minskande population kan grundas i ett flertal orsaker, bland dessa exempelvis; habitatförlust, sjukdomstryck samt konflikter med människan.

Syftet med det här arbetet var att undersöka vad som påverkar den fortsatta överlevnaden av de viltlevande afrikanska vildhundarna med avseende på framförallt sjukdomar, habitat och mänsklig interaktion. Arbetets andra syfte var att finna potentiella strategier för att förbättra de framtida överlevnadschanserna hos arten.

Mina slutsatser från detta arbetet är att sjukdomar, habitatet samt människan påverkar den afrikanska vildhundens överlevnadsodds till en hög grad. Som följd anser jag att dessa är de huvudsakliga faktorerna som man bör rikta sin uppmärksamhet mot när man ämnar försöka bevara den afrikanska vildhunden.

Med avseende på sjukdomar är tamhundar (Canis familiaris) av stor vikt då de kan sprida smitta till den afrikanska vildhunden. Därför bör man starta upp vaccineringsprogram riktade mot både tamhundarna och den afrikanska vildhunden för att förebygga smittspridningen mellan de två populationerna. Bland sjukdomarna är det framförallt rabies som man bör rikta in sig på då ett vaccinationsprogram mot rabies skulle gynna både djur och människor.

Habitatmässigt bör den afrikanska vildhunden ges plats i stora nationalparker där populationen lejon (Panthera leo) är låg och bytesdjur finns att tillgå. Med fördel bör också människopopulationen i närområdet vara låg.

Människans negativa attityd gentemot vildhunden måste förändras för att arten ska kunna överleva. Genom att utbilda allmänheten om den afrikanska vildhunden, öka turistintresset för djuret samt demonstrera att den afrikanska vildhunden inte är den främsta boskapspredatorn skulle inställningen kunna förändras. Med en förändrad attityd skulle förhoppningsvis fler bli mer angelägna att bevara ett av Afrikas mer missförstådda rovdjur.

The African wild dog (Lycaon pictus) is a carnivore in the canidae family. Most of its population resides in southern Africa and in the south of East Africa. They live in social groups, so called packs, which can have a member total between 3-44 individuals. In the pack exists an alpha pair who are generally the ones responsible for the reproduction in the group. The whole pack then helps to nurture the pups, whose survival is heavily dependent on the proportion of food they receive from the older animals. During the denning period the pack tends to be more stationary; the wild dogs can otherwise move over areas that can extend up to as much as 3800 km2. The diet varies but consists mainly of Thomson’s gazelle (Eudorcas thomsonii), greater kudu (Tragelaphus strepsiceros), steenbok (Raphicerus campestris) and wildebeest (Connochaetes spp.).

The African wild dog is an endangered species with about 6700 animals left in the wild. Previously, the African wild dog was found in 39 different countries in Africa but has now disappeared from 25 of these. This has resulted in a reduced geographical distribution of the African wild dog with currently only a few packs left. Its decreasing population can be traced back to a variety of causes, among them, for example; habitat loss, diseases and conflicts with humans.

The purpose of this paper was to investigate which factors affect the continued survival of the feral African wild dog population with special regards to diseases, habitat and human interaction. The other purpose of this paper was to find potential strategies for improving the future survival of the species.

The conclusions I draw from this paper are that diseases, habitat losses or changes, and humans affect the survival odds of the African wild dog to a high degree. As a result, these are the main factors I believe one should target when aiming to preserve the African wild dog.

In terms of diseases the population of domestic dogs (Canis familiaris) is of great importance as they can transfer diseases to the African wild dog. Therefore, one should start a vaccination program aimed at both the domestic dogs and the African wild dogs to prevent infections from spreading between the populations. Among the diseases it is mainly rabies that one should focus on since a vaccination program against rabies would benefit both animals and humans.

Regarding habitat the African wild dog should be given place in large national parks where the lion population (Panthera leo) is low and prey is available. Advantageously, the human population in the surrounding area should be low as well.

The negative attitude from humans towards the African wild dog must change in order for the species to survive. By educating the public about the African wild dog, increasing its touristic value and demonstrating that the African wild dog is not the most prominent threat to livestock, the attitude could change. With a change of hearts more people would hopefully be interested in preserving one of Africa's more misunderstood predators.